.JPG)
Ett av konstverken fastnade jag särskilt för – och tänkte att jag borde köpa det, så snart jag skrapat ihop pengar.
Vilket inte borde bli så svårt, eftersom det "bara" kostar 500 dollar (cirka 3 500:–). Eftersom det är en rätt rejäl grej – av tjock, flätad, indigomålad bomull – förstår ni att konstnären i fråga varken är särskilt etablerad eller har en gallerist som pumpar upp priset. Och textilkonst är kanske inte det hippaste som finns heller.
Utställningen var kurerad av en kompis/kollega till honom, och båda försörjer sig genom att jobba som museipedagoger med mera på New Museum på Bowery.
Nå, allt detta hade jag mer eller mindre glömt bort, det är inte så att jag gått och tänkt på verket morgon och kväll sedan i maj.
Men häromveckan var jag och en väninna på New Museum för att se vad som pågår där just nu. Det visade sig bland annat vara en utställning med fotografier från Sydafrika och en med affischkonst från Black Panther-rörelsen. Båda absolut sevärda, särskilt fotona. Jag är inte helsåld på New Museum annars, men eftersom det ligger så nära Café Gitane hamnar jag där ibland. Det finns alltid något kul att kolla på.
Eller så shoppar jag obskyra konstvideor i museibutiken. Har nämligen en idé om att köpa en begagnad projektor och köra Bill Viola-verk, gamla Harlem-inspelningar som den här och kanske den här filmen på vardagsrumsväggen. Som partytrick.
Bill Viola och Jean-Michel Basquiat-videor köpte jag i fjol på New Museum, som har ett utbud av videokonstens klassiker till salu på DVD – toppenkonst till budgetpris!
Det visade sig att utställningscuratorn från Chashama, Rick Herron, jobbade den dagen – och han tipsade om att konstnärskompisen fanns några våningar upp.
Jag gick upp och hälsade, berättade att jag hade sett alla hans verk i Harlem i maj och tyckte de var superfina. Gissa om han blev glad!
Han blev så glad för att någon alls hade sett hans verk, och för att jag rentav ville köpa ett av dem. Bara tanken på det räckte liksom för honom, och jag blev i min tur glad av hans glädje – och över bara tanken på att en vacker dag möjligen kunna köpa konstverket...
Men varken konstnärer eller deras mecenater drivs av glädje allena. Vi beslöt att hålla kontakten, och för några minuter sedan fick jag detta lilla mail som jag inte vill undanhålla er:
Danny Coeyman har en hemsida, men de homoerotiska målningar som finns där är inte alls i min smak; i alla fall inga jag skulle köpa. De verk han visade på Chashama verkar inte finnas dokumenterade någonstans på nätet, vad jag kan se – men jag hoppas att det jag vill köpa är lika fint som jag minns det... Jag inser risken för att bli besviken, och textilkonstverk är inte så himla kul den dag de samlat en massa damm och kvalster – men det är också roligt att kunna stödja unga konstnärer. Se Rick Herrons utställningstexter nedan.
Uppdatering: Som man lätt kunde lista ut blev mottagandet gott. Ur Danny Coeymans svarsmail:
Utställningen var kurerad av en kompis/kollega till honom, och båda försörjer sig genom att jobba som museipedagoger med mera på New Museum på Bowery.
Nå, allt detta hade jag mer eller mindre glömt bort, det är inte så att jag gått och tänkt på verket morgon och kväll sedan i maj.
Men häromveckan var jag och en väninna på New Museum för att se vad som pågår där just nu. Det visade sig bland annat vara en utställning med fotografier från Sydafrika och en med affischkonst från Black Panther-rörelsen. Båda absolut sevärda, särskilt fotona. Jag är inte helsåld på New Museum annars, men eftersom det ligger så nära Café Gitane hamnar jag där ibland. Det finns alltid något kul att kolla på.
Eller så shoppar jag obskyra konstvideor i museibutiken. Har nämligen en idé om att köpa en begagnad projektor och köra Bill Viola-verk, gamla Harlem-inspelningar som den här och kanske den här filmen på vardagsrumsväggen. Som partytrick.
Bill Viola och Jean-Michel Basquiat-videor köpte jag i fjol på New Museum, som har ett utbud av videokonstens klassiker till salu på DVD – toppenkonst till budgetpris!
Det visade sig att utställningscuratorn från Chashama, Rick Herron, jobbade den dagen – och han tipsade om att konstnärskompisen fanns några våningar upp.
Jag gick upp och hälsade, berättade att jag hade sett alla hans verk i Harlem i maj och tyckte de var superfina. Gissa om han blev glad!
Han blev så glad för att någon alls hade sett hans verk, och för att jag rentav ville köpa ett av dem. Bara tanken på det räckte liksom för honom, och jag blev i min tur glad av hans glädje – och över bara tanken på att en vacker dag möjligen kunna köpa konstverket...
Men varken konstnärer eller deras mecenater drivs av glädje allena. Vi beslöt att hålla kontakten, och för några minuter sedan fick jag detta lilla mail som jag inte vill undanhålla er:
"I'm Danny Coeyman, the painter [---] who made the blue abstraction. I have been meaning to write and thank you for your kind words last week. I'm so excited to be making these paintings and it's nice to have someone see potential and beauty in them. If you ever do decide to buy it, I know you would appreciate it and that makes me happy to think about as well."Det roliga är att jag just idag fick en hel del pengar tillbaka på skatten, äntligen. Så jag ska genast skriva tillbaka till Danny och berätta att jag faktiskt vill köpa hans konstverk (som en försenad födelsedagspresent till mig själv, och som belöning för att allsköns hyror, räkningar och gamla skulder nu kunnat betalas)... Tänk, vad glada vi båda ska bli då!
Danny Coeyman har en hemsida, men de homoerotiska målningar som finns där är inte alls i min smak; i alla fall inga jag skulle köpa. De verk han visade på Chashama verkar inte finnas dokumenterade någonstans på nätet, vad jag kan se – men jag hoppas att det jag vill köpa är lika fint som jag minns det... Jag inser risken för att bli besviken, och textilkonstverk är inte så himla kul den dag de samlat en massa damm och kvalster – men det är också roligt att kunna stödja unga konstnärer. Se Rick Herrons utställningstexter nedan.
Uppdatering: Som man lätt kunde lista ut blev mottagandet gott. Ur Danny Coeymans svarsmail:
"Hey Gunilla!/Gunilla
That is FANTASTIC news! If I have my way, this painting will be just the beginning of a long and famous career, an investment for us both!
(– – –)
I am so excited to sell a work, and it makes me so happy to know it will be
in your home where you'll enjoy it."
(– – –)
No comments:
Post a Comment