.JPG)
NEW YORK Måndagen var fylld av informationsinhämtning via dator och telefon, och samtal med tingsrätter (ömsom Colusa Court, ömsom Southern District Court of New York vilket var en märklig kontrast), konsulat och bokförlag; bokföring, omskrivning av en text om biståndsutveckling och diverse annat.
På kvällen – efter det timslånga samtalet med Dan på G C Services i Colusa – var jag helt slut!
Så till sist vacklade jag iväg för att handla lite frukt på Fairway's, mitt favoritsnabbköp. I händelse av att jag skulle råka hamna på Hudson River Café på vägen tog jag mig med min dator, för att kunna sitta där och skriva ut en beställd text.
Fast jag kom aldrig så långt. Halvvägs till snabbköpet hamnade jag nämligen på Chashama, som är ett konstnärskollektiv på min gata där ett 30-tal konstnärer har ateljéer, inhysta i en enorm gammal tegelbyggnad där det en gång i tiden tillverkades rörmokerigrunkor.
Jag såg att dörren var öppen och tänkte bara kika in för att se vad de har för utställning – och just precis i den stunden började ett möte med kulturnämnden för Community Board 9, som skulle kartlägga siutationen för konstnärer i västra Harlem.
Alla i lokalen var i full färd med att presentera sig, och de som ledde diskussionen utgick förstås från att jag kommit för mötets skull och mer eller mindre tvingade ner mig på en stol.
Efter några minuter insåg jag att det hela var absolut perfekt som informationsinhämtning för mitt Harlem community-bokprojekt, så det slutade med att jag blev kvar där ett par timmar – inklusive besök i de fascinerande ateljéerna där allt från skulptriser till eldkonstnärer och målare jobbar, samtal med allehanda intressanta människor om förändringar i Harlem och tips om minst tio kulturevenemang i Harlem under hösten, i regi av Harlem Arts Alliance som jag genast borde söka medlemskap i.
Så kan det gå, och så långt som till snabbköpet kom jag alltså aldrig!
Chashama har jag förresten gått förbi tusen gånger, men först nu har jag fått veta att de har ateljéer i fastigheter runt om hela New York City.
/Gunilla
Visst är det förunderligt hur tilfälligheter och nyfikenhet kan öppna ögonen på den som vågar.
ReplyDeleteAtt dom nästan räknat med dig som besökare och lämnat dörren på glänt, reserverat en stol.
Du fick enmöjlighet att berätta ta del.
En helt ny värld står nu öppen innanför en dörr på glänt.
Nya kontakter-nätverk och möjligheter.
Vad kul att du vågade.
Haft funderingar sedan 80 talet på att skriva boken Dörren. Kunna spegla skillnaden mellan nu och då och vad som paserat. De flesta dörrar finns kvar långt efter de som gått igenom entren och paserat.
Men vi får se. Du kanske hinner före eftersom jag nu kanske gav några en titel. Men det bjudaar jag på.
LEroy
(JAg får väl kalla min Dörren 2)