.JPG)
Expressen har lagt ut Arne Lembergs redogörelse på webben: fyra maskinskrivna sidor. Otrolig läsning, mest av allt för tidsandans skull – och det finns en del uppgifter där som åtminstone jag inte sett komma fram i någon av alla KGB-relaterade artiklar tidigare (och de har ju blivit rätt många).
Exempelvis att Guillou gav sina sovjetiska kontakter ett reportage om CIA-samarbetande studenter i Stockholm. Det var visserligen redan skrivet och publicerat/offentligt material, i Fibban, men i alla fall. Det är inte samma sak ämnesmässigt som den text om Nordiska rådet respektive om centerungdomarna/Vietnamn, som Guillou talat om (och som ju också skulle bygga på offentligt material). Visar ju vilken typ av politik de lär ha diskuterat på sina ölmöten, han och "ryssen", som Lemberg skriver om.
Det står också om ett avancerat upplägg för att stjäla en telefonbok på amerikanska ambassaden (vilket nog nämnts i förbifarten i helgen). Tydligen ett beställningsjobb – och något den anti-amerikanske Guillou alltså ansåg låg inom gränsen för vad som var OK att göra, trots att han inte skulle begå några brott! Det är anmärkningsvärt.
Vidare framgår att det skett två (2) betalningar, 800:– + 600:–.
Dessutom var Guillous syfte enligt Lemberg inte primärt att bli invigd i KGB:s verksamhet i Sverige, så att han skulle få träffa "de riktiga" svenska KGB-agenterna och avslöja dem, som han själv sagt – utan att göra en reportageresa i Ryssland (av någon anledning talas i brevet inte om "Sovjetunionen"). Det är heller inte vad som kommit fram hittills; Expressen har väl vinklat storyn på andra grejer.
I grunden ruckas dock inte bilden av "den äventyrslystne och scoopsugne Jan Guillou med dåligt omdöme" av Lembergs promemoria.
Jo, att Guillou var frilansjournalist vid den här tiden – som han sagt och som jag därför trott – verkar inte stämma. Han var verkligen en del av FiB/Aktuellts redaktion.
Därför faller det som jag skrev här och här, att man inte kan säga att han "borde" ha underrättat sin chef – jag trodde att han inte hade någon!
Uppdatering: Resumé gör ett miniscoop av rang när tidningen avslöjar att Expressen försökte värva Jan Guillou som medarbetare helt nyligen. Man kan bara spekulera i hur det hänger samman med publiceringen av KGB-nyheten, och nog låter det otroligt att det skulle ha blivit samma stora pådrag – "ingen skillnad", säger Thomas Mattsson – om Guillou tackat ja.
Men i vilket fall som helst: det är intressant att Mattsson trodde att han skulle lyckas. Det är ju en gammal branschsanning, vad jag förstår, att Guillou har en gammal princip om att aldrig någonsin skriva i Expressen.
Jag vet inte om det beror på att tidningen ägs av Bonniers; har dock för mig att det beror på att han en gång i tiden nekades publicering eller medarbetarskap i tidningen.
Ni som läst "Ordens makt och vanmakt" vet kanske mer?
/Gunilla
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
Det är lite kul att Arne Lemberg, som väl i skrået betraktades som tämligen gränslös i sin journalistiska gärning, för att inte säga smågalen, skriver att han tycker att Jan Guillou gick lite för långt.
ReplyDeleteSom jag läser mellan raderna så bör det innebära att Lemberg hade en egen agenda eller att Jan Guillou enligt hans mening var way out of bounds.
Det är intressant att studera Guillous agerande och jämföra med Journalistförbundets Publicitetsregler;
ReplyDeleteJournalistens integritet
1. Ta inte i tjänsten emot journalistiska uppdrag av personer utanför den redaktionella ledningen
2. Acceptera inte uppdrag, inbjudan, gåva, gratisresa eller annan förmån - och ingå inte avtal eller andra förbindelser - som kan misstänkliggöra Din ställning som fri och självständig journalist.
3. Ge inte efter för påtryckningar från utomstående i avsikt att hindra eller inskränka berättigad publicitet.
4. Använd inte ställningen som journalist, eller presskortet, till att utöva påtryckning för egen eller andras vinning eller till att skaffa privata förmåner.
YRKESREGLER
En stark journalistisk integritet är avgörande för trovärdigheten. Den som granskar samhället måste också själv kunna tåla att bli granskad.
Men Guillou är väl inte journalist så det här ovan gällde väl inte för honom…
Lag om spioneri;
Spioneri, brott enligt internationell rätt. Den som spionerar är spion. I svensk lag regleras det bland annat i Tryckfrihetsförordningen 7 kap. 4 § där det definieras som att någon
för att gå främmande makt tillhanda obehörigen befordrar, lämnar eller röjer uppgift rörande försvarsverk, vapen, förråd, import, export, tillverkningssätt, underhandlingar, beslut, eller något förhållande i övrigt, vars uppenbarande för främmande makt kan medföra men för totalförsvaret eller eljest för rikets säkerhet, vare sig uppgiften är riktig eller ej.
Valda delar från spionerilagen; lämnar eller röjer uppgift rörande underhandlingar, beslut, eller något förhållande i övrigt eller eljest för rikets säkerhet, vare sig uppgiften är riktig eller ej.
Skogbrödernas kamp för Baltikums frihet omintetgjordes av KGB spioner som bland annat Kim Philby, en man utbildad på internatskola och från överklassen. Skogsbröderna, vars skjutna lik KGB lade ut på gator och torg i Estland, Lettland och Litauen i syfte att avskräcka.
Cuben
Anonym: Jo, men många som idag är kända journalister stoltserar ganska öppet med att de anser att Journalistförbundet är ett gäng feta viktigpettrar och deras riktlinjer stenåldersmässiga. Nu inträffade de här hänmdelserna visserligen kring 1970 men Guillou är säkert inte den ende unge reporter som känt för att testa gränserna. Och nej, jag tror inte att han räknar sina memoarer som journalistik rakt av.
ReplyDeleteMagnus vilka delar av de riktlinjer och regler som jag nämner tycker du själv är stenåldersmässiga?
ReplyDeleteHur bör de i så fall skrivas om eller omformuleras?
Cuben
Hahaha, det är väl bara att läsa "Det stora avslöjandet" så framgår det väl rätt tydligt att det inte var efter journalistikens regelverk man levde, utan för att få schyssta stories -- på vilket sett än vara månde?!
ReplyDeleteMina bloggpostningar om boken (som Guillou skrev när han satt på Långholmen):
http://gunillasdagbok.blogspot.com/2009/03/med-tennstopet-som-journalistskola.html
http://gunillasdagbok.blogspot.com/2008/12/det-var-d-hur-guillou-hamnade-p-fibban.html
Det får väl bildas ett Journalist förbund typ ”Kör så det ryker journalister”. Annars kan det ju upplevas att vissa seglar under falsk flagg. Hmmm i detta sammanhang är väl kanske just piratflagg det rätta att segla under?...
ReplyDeleteNåväl, hoppas att Ragnar Danneskjöld har ett ord med i ”leken” i så fall.
Nu tillbaka till snedseglare i förbundet ”Kör så det ryker journalister”, med parollen öppna för mutor och annat samkväm. De kan säkert hämta inspiration från exempelvis Goebbels bevingade ord som; ”Om man berättar en tillräckligt stor lögn och fortsätter repetera den, kommer folk till slut att tro på den”.
Hmmm verkar som om vissa ända har lärt av Goebbels ibland. Det gäller väl bara att köra samma lögn hela tiden. Ändrar man lögnen så blir det ju inte riktigt så bra. (Ja ni förstår vad jag menar hoppas jag). Nu vet jag vem som kan bli medlem i denna illustra samling! Nej om jag tänker efter så kommer jag på fler faktiskt.
Det vore intressant att se den svenska Stasi-listan.
Det kanske redan är någon grävande journalist som arbetar på eller har fått ut den från Tyskland. Vem vet? Eller den kanske finns att ladda ner och sedan är det bara att sortera. Ja vem vet?
Typ; http://cryptome.org/stasi-list.htm
På tal om annat; Kommer ni ihåg tidskriften VAKNA! Den från Jehovas Vittnen.
Cuben