Richard Swartz' svanesång

Debatten jag nämnde i föregående inlägg ägde alltså rum i våras, men är fortfarande aktuell. Jag antar att jag skrev något om den då, minns inte riktigt.

Här är i alla fall en sammanställning med länkar och ett – förhoppningsvis – representativt citat från var och en av texterna. Observera att Richard Swartz och Svenska Dagbladet sedan i våras gått skilda vägar. Observera att det är olika debatter, som går i varandra: det handlar om såväl utrikesjournalistikens som om pressens utveckling i allmänhet.

Richard Swartz Ytterst litet av allmänintresse (SvD 24 mars)

"Buster von Platen, en gång legendarisk chefredaktör på SvD, brukade säga att det tydligaste tecknet på en tidning i utförsbacke är att kungligheter och material på temat hjärta-smärta får alltmer plats i spalterna. Idag kan det se ut som om svensk kvalitetspress förväxlar detta krissymptom med den strategi som är tänkt att rädda den."

Göran Rosenberg Vad vill prenumeranterna betala för? (DN 9 april)

"Uppstår i så fall frågan vad morgontidningarnas läsare i framtiden ska förväntas vilja betala för – på nätet eller i brevlådan.
Ett svar är att de inte kommer att vilja betala för sådant som de kan få utan att behöva betala, vilket i den digitala gratis­ekonomins nya sköna värld blir alltmer."

Mattias Hermansson Tidningar måste få utvecklas... (DN 15 april)

"Svensk morgonpress är bredare såväl publikt som i tilltal jämfört med utpräglade elittidningar i till exempel Storbritannien, men åtnjuter ändå (eller just därför) allmänhetens förtroende i högre grad. Mycket kan vi göra klart bättre, men bakåt är inte vägen att gå."

Göran Rosenberg ...och journalistik måste få kosta (DN 15 april)

"Resten av utrymmet upptas av korta texter som huvudsakligen berättar vad alla redan vet eller lätt hade kunnat få veta genom gratismedier. Nyhetsvärderingen närmar sig kvällstidningens. Journalistiken närmar sig gratistidningens."

Olle Lidbom Journalistiken får allt mindre betydelse (SvD 16 april)

"Det ökande mediebruset tycks inte gjort journalisternas filtrering mer behövd. Det är journalistikens nya paradox: mer information har inneburit mindre efterfrågan på mediernas förmåga att gallra. Förtroendet för medierna har också sjunkit i samma takt som informationsbruset stigit."

Arne Ruth Utlandsbevakning riskerar utarmning (SvD 20 april)

"Maktspelet mellan utrikeskorrar och redaktörer på hemmaplan tillhör kvalitetsjournalistikens vardagsliv. Utrikesperspektivet kämpar konstant med inhemska nyhetskriterier om utrymme och val av ämnen.
Dialektiken mellan internationella synvinklar och hemmaprioriteringar har hittills fungerat väl. Morgonpressen har haft korrespondenter som förmått tala för sin vara. Men när fasta korrespondenttjänster ersätts med stringers avtar styrkan i utifrånperspektivet."

SvD:s redaktionsledning Kvaliteten sitter inte i anställningsformen (SvD 21 april)

"Mångåriga frilansmedarbetare, en del med fasta avtal, andra utan, och våra egna specialreportrar och kommentatorer, med Stockholm som bas, sörjer för hög kvalitet i den här bevakningen – som just är den sortens rapportering som Ruth efterlyser, med genuin fördjupning, bortom sensationerna. Det är kvaliteten i den läsupplevelsen som läsarna bryr sig om – inte vad som står i medarbetarnas kontrakt."

Richard Swartz Utan fakta finns snart ingenting att tycka till om (SvD 12 maj)

"Sanningen är att tidningar som SvD eller DN för något årtionde sedan förfogade över resurser för utlandsbevakning som de idag inte längre kan drömma om; vi är tillräckligt många som vet och minns, inte minst ett stort antal läsare. För egen del är jag redo att när som helst ta fram rottingen i form av uppgifter om utrymme, artiklars längd, antal korrespondenter och tjänster liksom resebudgetens storlek för att tukta den som inte gjort sina hemläxor."

Olle Lidbom Mer pompös självbild när journalisterna drar lans för sig själva (Vassa eggen 16 maj)

"/Swartz/ hotar folk som inte anser att journalistiken [försämrats? GK] med att han "gärna tar fram rottingen" för att t ex visa hur mycket kortare (och därmed sämre) journalistiken blivit i Sverige.
Poängen i Richard Swartz världssyn och debattinlägg är att endast journalisterna kan ta fram sanningar. Det är en minst sagt oreflekterad och ouppdaterad syn på det egna skrået."

Richard Swartz Pladdret efter dunsen (DN 3 oktober)

"Ingenting ont ska här sägas om kakrecept, kungligheter eller livsstil (utom att man inte vet vad det är), men det går knappast att hävda att de bidrar till det offentliga samtalet eller vår förståelse av världen. Dock är det långt billigare att i spalterna baka en sockerkaka än att bekosta ett reportage från Albanien."

Se även Lisa Bjerres blogginlägg: Stringer eller korre, spelar det någon roll?