.JPG)
http://svtplay.se/t/103486/existens
Paulina Neuding på Neos blogg:
"Irshad Manji är lesbisk, feminist och djupt troende muslim, och en stark kritiker av de strömningar inom islam som finner stöd för våld och heligt krig i de religiösa källorna. På grund av sitt arbete lever hon – inte helt oväntat – under ständigt dödshot.
Men när SVT:s Existensredaktion letade efter framträdande svenska muslimer som hade något gott att säga om Irshad Manji hittade de inte en enda. (– – –) Därför föll det på Neos grundare och förra chefredaktör Sofia Nerbrand att berätta varför hon stöder Manjis kamp."
Neo publicerade en text av Irshad Manji – Att tro kräver självständigt tänkande – i Neo nr 4/2007, se länken ovan.
/Gunilla
Men var letade de? Den ende man fick se i programmet var den här fjantigt fez-poserande svenske konvertiten Kielan. Åkte man ut och frågade t ex Nalin Pekgul? Hon är ju också troende och antifundamentalist. Jag är säker på att jag själv skulle ha hittat fler.
ReplyDeleteDet brukar f ö ibland framhållas att det i islam inte finns något prästerskap, utan att var och en har en direkt kontakt med gud - varför i herrans namn är det då så fruktansvärt många muslimska "präster" som tillfrågas som experter hela tiden?
Menade de "framträdande" eller "troende" muslimer? (Vad är förresten en icke-troende muslim??)
/T
Jag känner inte till henne mer än ett par minuter på BBC häromveckan, men förmodar att om hon ser sig som "muslim på egen hand" men samtidigt tecknar islam som sådan i svarta färger så är det en kantig hållning för många av hennes trosfränder. För de flesta muslimer - liksom för romerska katoliker - är religionen inte enbart individuell, relationen till Gud är ihopvävd med en kollektiv tillhörighet och delaktighet också. Det där är svårt att förstå för oss svenskar, för Luther gjorde väldigt radikalt upp med tanken att Guds folk på något vis definieras av yttre tecken som ter sig lätta att peka på. De enda tecken som finns är de som komer från Gud och dem gjorde Luther osynliga till sin djupare innebörd så långt det var möjligt.
ReplyDeleteSå tanken att kyrkan (eller 'umma, menigheten) kan säga till den enskilde att du måste ta del i det vi har, göra det vi gör, är egentligen väldigt svår att förena med det lutherska och det där lever nog kvar väldigt starkt i många svenskars inställning till religionen. Å andra sidan kan den mentaliteten naturligtvis leda til en lobotomerad kyrka där alla syndar på nåden och säger som Voltaire: "Gud kommer att förlåta mig, det är hans yrke"