"Problemet med just da Costafallet är den roll för opinionsbildningen, som massmedierna tidigt kom att spela. Det var i regel polisens och åklagarens bild av mordutredningen som förmedlades i medierna.Själv är jag för närvarande i USA:s ...Trollhättan, det vill säga Detroit. Dessvärre blir det inte mycket tid till annat än att se insidan av Renaissance Center, hotellrummet och mina ögonlock. Jag får väl kolla på den här SVT-dokumentärfilmen när jag kommer hem...
Senare har detta medfört en ovilja från många redaktioners sida att ge offentlighet åt rättsaffärens fortsatta förlopp. Till skillnad från andra felaktigt dömda har de två läkarna aldrig lyckats få stöd för sin sak från någon tung medieredaktions sida.
Göran Lambertz har också pekat på ett annat problem: rättssäkerhet är inte ett lika intressant journalistiskt tema som nyhetsrapporteringen om brottsoffer och misstänkta gärningsmän. När "Felaktigt dömda" släpptes höll JK-ämbetet presskonferens. Trots att det rörde sig om en utredning av mycket grava missförhållanden och skarp kritik mot domstolar, åklagare, advokater och polisutredningar, fanns bara en handfull journalister på plats. Och utredningens slutsatser fick inte någon större uppföljning i nyhetsinslag och fördjupande reportage."
/Gunilla
Annars kan jag rekommendera en dokumentär om Bonnierimperiet som har gått på TV4 de senaste dagarna. Riktigt intressant bitvis. Frågar mig bara om det är initierat (kanske t.o.m. finansierat) av Bonniers. Måste kolla.
ReplyDeleteNåja, det gav lite ytterligare historisk kunskap om varför det ser ut som det gör.
Jag förstsår vad han är ute feter, men är det inte rätt normalt i den här sortens fall? Att tidningar och tv förmedlar den bild som polisen gått in för och sopar oklara omständigheter åt sidan, framställer dem som marginella - så är det ju i de flesta rättssalshistorier i medierna. Det är ganska sällan journalisterna skriver utan att ha en tydligt bestämd story om huir det gick till och det är oftast åklagarens story. Så att klaga på det i just da Costa-fallet är, menar jag, litet som att klaga på att det regnar på sommaren.
ReplyDeleteStyckmordsfallet var ju dessutom sensationellt och hade mycket ovanliga ingredienser, även i de båda läkarnas förflutna (hustrun som hittats hängd, mord? självmord? m m) Det var nästan oundvikligt att det skulle beskrivas som en historia om manligt övervåld mot en värnlös prostituerad. Jag är inte tillräckligt insatt i fallet för at säga något om vem det kan ha varit men de två läkarna framstår som rätt ruggiga typer opavsett om de var skyldiga eller inte.
Jag skulle vilja instämma med Magnus här ovan, och dessutom påpeka att männen faktiskt aldrig blev dömda; brottet mot griftefriden som de ansågs vara skyldiga till var nämligen preskriberat, och mord dömdes de aldrig för. De blev av med sina läkarlegitimationer.
ReplyDeleteAndra eskulaper som begår lustbrott: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6252360.ab
ReplyDelete"Vadå, ska ja sitta hemma
öch aldrig festa?"
"Va menar du med festa?
jag har festat med dom bästa,
om du vill så kan du testa..."
;)
De fanns skyldiga, sen frikändes de. Men man körde en fuling om griftefriden - just för att det hade preskriberats, så att det inte skulle kunna överklagas.
ReplyDeleteMen visst, det enda de blev av med var läkarlegitimationen. Och ett normalt liv, om det nu betyder något för anonym.