03 February 2010

Mer till alla brassofiler: Fantasiön!



STOCKHOLM
Det har som bekant kommit en veritabel flod av välskrivna, initierade reportageböcker de senaste åren, skrivna av kultur- och samhällsjournalister.
Nina Solomins "OK, Amen" och "Gränsen", Ola Wongs böcker från Kina och Rumänien, Martin Gelins "Det amerikanska löftet", Björn af Kleens "Jorden de ärvde", Åsne Seierstads verk från Afghanistan och flera andra länder är bara några exempel (nämnda med en viss bias för författare jag träffat/känner/böcker vars tillkomst jag fått följa, men
här finns många fler).

Dessutom har det skrivits en hel del tidningsartiklar och blogginlägg som diskuterar genren och tipsar om titlar (till exempel Vassa eggen).

Därför betyder det en hel del när Sydsvenskans gästrecensent (?) Ola Klippvik idag skriver att "Fantasiön", den bok som Henrik Brandão Jönsson har skrivit om Brasilia, är "det bästa /han/ läst i svenska reportageväg" på sistone:
"I motsats till Brasília och Vällingby är detta ingen skrivbordsprodukt. Författaren öppnar läsarens ögon genom att vara på plats: uppmärksam, påläst, intresserad. Likt en Kapuściński beger sig Henrik Brandão Jönsson ut i satellitstäderna där våldet och misären sprider sig som ringar på vattnet. Konstgjorda sjön Paraboá kantas av exklusiva villor som Brasílias miljardärer mutat sig till, det röda dammet yr och i horisonten tonar kongressbyggnadens glasfasader bort."
Jag har inte läst Fantasiön och har aldrig träffat Henrik (men vi ingår ju båda i nätverket Korrespondenterna).
Fast jag har ju varit i Brasilia, så denna bok hamnar förstås omedelbart på önskelistan! Bilden ovan föreställer presidentpalatset och togs 2004.

/Gunilla

2 comments:

  1. Jag hyser en viss respekt för Oscar Niemeyer, när det gäller att skapa byggnader med armerad betong. Däremot så är det ju intressant att se konsekvensen av Brasilia, med slum och överdåd, och samtidigt hålla i minnet att han är kommunist. Att det skulle finnas fattiga i Brasilia var liksom inte del i planeringen. Betongklossarna liknar ju också i mångt och mycket Vällingby och Stalinarkitektur.

    Den bästa boken om ”arkitekter” som jag har läst är dock utan tvekan The Fountainhead av Ayn Rand. Frank Lloyd Wrights arkitektur och design passar mig mycket bättre än de betongklossar som utmärker Niemeyers arkitektur.

    Sedan kan man ju komma ihåg att Burle Marx var landskapsarkitekten i Brasilia vars verk fortfarande idag väcker uppskattning, inte bara i Brasilia utan i andra delar av Brasilien. Utan honom vet man ju aldrig hur Brasilia hade sett ut.

    http://en.wikipedia.org/wiki/Roberto_Burle_Marx

    Saudações
    Cuben

    ReplyDelete