22 March 2010

Bodström missar att Guillou inte är journalist

NEW YORK Som Expressen uppmärksammar så har deckarförfattaren, riksdagsledamoten, advokaten och förutvarande justitieministern Thomas Bodström skrivit ett inlägg på sin blogg Bodströmsamhället om Jan Guillou. Citat:
"Jag har haft några debatter med Guillou. Han är påtagligt bättre på att skriva artiklar i lugn och ro än att vara rapp i en debatt. I stället för snabba argument blir det mest olika stön över allt och alla. Men det som slagit mig mest är att han hittar på så mycket. Faktum är att jag aldrig mött någon motdebattör, inklusive alla mina poltiska motståndare, som ljuger när det passar på det sättet. Guillou har flera gånger hänvisat till lagar som inte finns. Dessutom ändrar han sig helt efter vad som passar för dagen."
Misstaget Bodström gör är enkelt och synnerligen vanligt. Han betraktar Jan Guillou som journalist. Då blir man förstås förvånad när man upptäcker en massa – som Bodström uppfattar det – lögner.

Om man, som jag gör sedan jag började följa debatten och mytbildningen om Guillou – samt det han själv säger – lite närmare i samband med Gömda-skandalen i fjol, inte betraktar honom som journalist blir det hela mycket enklare.

Om man tänker på Jan Guillou som debattör, författare, förlagsägare, åsiktsmaskin och kolumnist – och möjligen före detta journalist – blir allting han säger mycket mer begripligt och rimligt.

Vilket inte innebär att det är fritt fram att ljuga. Så Bodströms Guillou-granskning är förstås välkommen. Den lär också i förlängningen leda till att vi får mer välkommen Bodström-granskning.

/Gunilla

7 comments:

  1. Bodström har iaf. Dolus, Culpa och Casus att luta sig mot.

    Hur som helst skall allt bevisas.

    Leroy

    ReplyDelete
  2. Tja, Guillou *var* ju en stor journalist en gång i tiden. Även om det är ett kvartssekel sen. Men minns Bodström det?

    ReplyDelete
  3. Ja, felet som många har gjort och gör är att betrakta Guillou som Journalisten, t.o.m. som en en ikon för journalismen som Thomas Mattsson skrev, när det rätta är att se honom som en politisk aktör på yttersta vänsterkanten som verkat under journalismens täckmantel.

    ReplyDelete
  4. Maria: Guillous (och Ulf Lundells) roll som förebilder för många "åsiktsjournalister" och krönikörer är nog högst underskattad. Ingen i Fittstim/Darling-generationen av krönikörer och deras småsyskon skulle vilja bli jämförd med Lundell, men hans sätt attt förvandla eftermiddagssnack till skrift och hans metod att plocka ut en anonym typfigur och bygga en liten scen kring honom under blinkningar till åhörarna (i översatt vrersion: "ni vet, han är advokat och nu kliver han ur sin stadsjeep i en brunmurrig kostym, som stramar litet för mycket över axlarna, där är strån från hans två hundar på armbågarna. Han är lyckligt gift och vet nada om att festa på Storken, när dom kör en Killingfilm på tv fattar hna ingenting och skriver et brev för att skälla på att han måste betala tv-licens för sånt...") finns med överallt i den moderna svenska tabloidkrönikan. Lundell var först med det greppet - även om han kanske ölånat det från nån av beatförfattarna.

    ReplyDelete
  5. Här är det fler som skriver om Guillous oärligheter:
    http://jonathanleman.blogspot.com/2010/03/de-som-blev-glada-av-guillous-artikel.html
    http://skma.wordpress.com/2010/03/21/grumligt-och-konspiratoriskt-av-guillou/
    http://www.expressen.se/1.342864

    ReplyDelete
  6. @Maria: Ärligt talat , Bachner har fått otroligt mycket kredd på en avhandling som i själva verket hade allvarliga metodiska brister, framförallt när det handlade om definitionen av antisemitism. Han har citerats på varenda "liberal" ledarsida i över tio år, men "Återkomsten" är i stort sett en slappt skriven partsinlaga och ägnar sig gång på gång åt att smeta över ställningstaganden från en riktning i debatten till en annan. Det påpekades av en del forskare redan när han disputerade, men kraven på stringens har ju sänkts en del vid universiteten, och ämnet för hans bok -antisemitism - gjorde det också mycket inoppportunt att komma med kritik mot den. Att han ständigt citeras och andäktigt lyssnas på som om han vore Gud Fader själv är ett tecken å hur enkelriktad debatt och forskning i Sverige har blivit.

    Man kan ha många synpunkter på Guillou men Bachner och Leman är som debattörer ofta inte mycket bättre än Per Ahlmark eller Sakine Madon.

    ReplyDelete