17 March 2010
Vinter- och skärgårdsromantik
NEW YORK I februari var jag i Möja under en dag, för att känna på Stockholms skärgård under vintern. Det blev en bra utflykt, med båt från Sollenkroka brygga (se kartorna) genom en gröt av tjocka isflak och en dags strövande i krokarna runt Bergs brygga på Möja.
Bland annat blev jag insläppt i det fina lilla kapellet av en vänlig kyrkvaktmästare, som tog sig tid att berätta om vinterlivet i skärgården – och vi konstaterade att kyrkan med sitt vitmålade timmer (stående utvändigt och liggande invändigt) påminner om kyrkbyggnader på vischan i New England. Eller kanske är det tvärtom...
Jag lekte med tanken på ett *låna* någon av öinvånarnas sparkar från nå'n trädgård för att komma runt snabbare, för det var perfekt sparkföre med osandade vägar, men det gjorde jag inte... Synd, för spark har jag inte åkt på ...30 år, kanske? De skulle kunna ha sparkuthyrning vid bryggan, precis som jag misstänker att någon hyr ut cyklar på sommaren – men det är nog ingen större efterfrågan... För vi var inte många passagerare med ombord på båten, och framför allt var vi inte många som kunde räknas som turister.
Det enda som var öppet på Möja så här års var Konsum, några timmar på eftermiddagen. Dagen innebar egentligen en viss missräkning, eftersom planen ursprungligen var att fara till Sandhamns värdshus och äta lunch – så jag hade varken matsäck eller varm dryck i termos med mig. Men det gick bra ändå, medelst matintag på båten och proviantering på Konsum.
Tja, skolan och dagiset på ön var förstås öppna – och strax intill pågick bygget av Möjahallen i falurött timmer, en gymnastik- och idrottshall av mindre modell.
Jag är lite präglad på den svenska skärgården, efter att ha tillbringat ett antal barndomssomrar i båt i olika skärgårdar (främst Stockholms, men även S:t Anna, Västerviks, Tjust, Ålands och Åbolands skärgårdar och allt vad de heter). Därför blev jag fascinerad av detta reportage i SvD, som ni inte får missa!
Det är skärgårdsfotografen Jeppe Wikström, som dokumenterat livet för den familj som just nu är insnöad och isolerad på Svenska Högarna, en bra bit utanför Möja – se kartan ovan – men vid synnerligen gott mod, vad det verkar. Åh, vad jag skulle vilja fara dit med helikopter och hälsa på en dag, med en stor fruktkorg åt dem i packningen..!
Här i New York finns inte längre minsta gnutta snö kvar, efter ett par veckor av ömsom strålande solsken och ömsom ihållande regn. Jag saknar det vackra svenska vintervädret, som jag i år fick två månader av, och drabbades heller inte särskilt mycket av dess negativa konsekvenser – men det är förstås riktigt härligt med sådan vår och flödande sol som vi hade här igår!
Jag gick runt i Harlem och fotograferade lite grann; bilder kommer kanske endera dagen.
/Gunilla
P S Tack till Eniro, som tillhandahåller så fina kartor som man dessutom får dela med sig av och till Skitch som gör programmet man kan rita pilar och annat med (och tack till Mymlan som en gång tipsade om Skitch).
Etiketter:
Friluftsliv,
Lästips,
New York-liv,
Skärgården,
Stockholmsliv,
Svenska vischan,
Väder och vind
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
Ja det var romantik i högsta potens... verkligen. Du kan få tillbringa resten av vintern med mig så ser du hur lite romantiskt det är.
ReplyDeleteVi bor på norra Värmdö (Stockholms skärgård det med, men med landförbindelse) och jag ser ut på mer än en halvmeter snö överallt, som har blivit stenhård för det är sol och plus ibland och minus 10-12 på nätterna.
Rådjuren har frusit ihjäl, så vi lär väl slippa dem i trädgården i år. De somnar in helt enkelt på natten. Svälter och dör av vattenbrist. För allt är ju fruset. Jag har själv hittat ett sånt rådjur, som låg så vackert som om det sov, men det var dött.
Fåglarna matar vi för att de ska överleva och vi ska få lite fågelkvitter också i vår. Om den kommer någon gång.
Vi har den allra sista veden i vår farstu så att den hålls torr och vi ska överleva elräkningarna. De ligger på 5 000 kronor nu. I månaden. Fast vi eldar med ved också.
Visst är det ljust och vackert, men dödligt eftersom människor också har frusit ihjäl denna vinter i vårt land. Den yngste var 19 år.
Fy fan för vinter. Hoppas att det inte blir en vana för vädret utan att vi får en sådan där värmesommar med riktig torka och nästan sinande brunnar. Gula gräsmattor och 30 grader i veckor. Det skulle behövas.