En dedikation: "Fortsätt bryta ljudvallen"

NEW YORK Häromdagen såg jag ett tal av Amy Goodman, en av USA:s mest kända journalister. Hon är producent och programledare på radiostationen Democracy Now! och skriver krönikor som syndikeras till olika tidningar. (Se drygt 15 tweets på mitt Twitter-konto, den 6 april.)

Sändningarna (en timme om dagen) är en del av massvis av radioprogram världen över, och finns förstås poddade på hemsidan. Så vitt jag vet är det i Sverige bara Öppna Kanalen som sänder Democracy Now!, på TV.

För närvarande läser jag Goodmans bok "Breaking the Sound Barrier", som är en samling av ovan nämnda krönikor. Texterna handlar om medier och hur de behandlar ämnen som: Irakkriget, tortyr, val, klimatdebatten och mycket annat.

Nyhetsvärderingen motsvaras i Sverige kanske närmast av Arbetaren, som jag skrivit för (och den som vill tolka detta politiskt bör betänka att jag även skrivit i exempelvis Neo – bra tidningar är bra tidningar, oavsett politisk färg).

Amy Goodmans politiska perspektiv kallas nog ofta "progressive" i USA, det vill säga något till vänster om "liberal" i amerikansk bemärkelse (kan man väl säga?). Men kanske är det lika riktigt att kalla henne "contrarian", i det amerikanska medieklimatet. Fast egentligen är det bara grundläggande journalistik: hon ställer frågor för att få svar. Simple as that.

Exakt hur jag ska bära mig åt för att "fortsätta bryta ljudvallen" vet jag inte. Kanske är det bra att börja bryta den först?
Men kanske trodde hon att svenska mainstream-reportrar automatiskt är mer på hugget än hon menar att amerikanska dito är. (Amy Goodman menar att de mest sitter i knät på makthavarna, vilket förstås kan diskuteras.)

I förfjol fick Amy Goodman, som hittills enda journalist, det svenska Right Livelihood-priset (det som går under namnet "Alternativa Nobelpriset"), med följande motivering:

"...for developing an innovative model of truly independent political journalism that brings to millions of people the alternative voices that are often excluded by mainstream media."

Se även: http://www.rightlivelihood.org/goodman.html

Amy Goodman skrev i samband med sitt besök i Stockholm – för att ta emot priset – på DN Debatt, 7 december 2008: "Hoten mot journalistiken har aldrig varit större"

Märkligt nog hittar jag inte intervjuer med henne i svenska medier – men det måste väl ha gjorts massor, åtminstone när hon var i Stockholm? Jag gillar hennes ambition att vara en oberoende röst, och att ta upp ämnen och ha med intervjupersoner som inte hörs på andra håll – men det är problematiskt när en journalist blir mer av en aktivist.

Nu ska jag dra till Washington – kanske inte för att bryta några ljudvallar, men för att följa de svenska regeringsrepresentanterna som är på plats apropå kärnvapenmötet.

Uppdatering: Nu hittade jag ett rejält reportage om Amy Goodman och Democracy Now på svenska – i ETC, förstås: http://www.etc.se/9487/democracy-now

/Gunilla