.JPG)
Men Johan Lundberg och Paulina Neuding skriver alltså i DN Debatt idag. Citat:
"Möjligheten att på universitet – i form av föreläsningar, seminarier eller forskning – pröva hypoteser och tankegångar är själva fundamentet i det samhälle som vuxit fram efter upplysningen. När olika grupper i kraft av styrka, svaghet eller ekonomiskt inflytande börjar diktera vad som får sägas och inte sägas, vad som är sant och inte sant, är en viktig grundstomme i det fria samhället hotad.Denna grundstomme kan inte skyddas enbart på politisk väg eller med polisinsatser. Den kräver att vi alla som verkar i det civila samhället står upp mot hoten, tills de grupper och individer som står bakom dem inser att de inte har någon effekt.
Det är detta som Lars Vilks har gjort. Han har med ett föredömligt stoiskt sinnelag hela tiden uthärdat hoten och uppståndelsen. Han har ständigt försökt att skämta bort allvaret i situationen för hans egen del.
Denna attityd, som hans islamistiska belackare onekligen skulle kunna ha något att lära av, har emellertid misstänkliggjorts och avsiktligt missförståtts som att det skulle handla om oansvarigt varumärkesbyggande och glädje över att få befinna sig i rampljuset.
I själva verket har Lars Vilks med fara för sitt eget liv visat var gränsen för yttrandefriheten numera går i Sverige. Han förtjänar ett aktivt stöd i den fortsatta kampen för några av det fria samhällets allra viktigaste principer och värden."
Kan bara hålla med. Av alla de obehagliga tankeströmningar som dykt upp apropå hoten mot Lars Vilks stör jag mig nog mest på dem som påstår att han gjort allting för att få uppmärksamhet. Utmärkt att Lundberg&Neuding tar upp det (se det citerade stycket ovan).
Samma sak skedde när Monica Antonsson kom med boken som avslöjade vilken soppa den "sanna" boken Gömda var. Jag vet inte hur många som i debatten påstod sig veta att hon hade skrivit boken för att få uppmärksamhet och göra sig ett namn genom att attackera Liza Marklund – påståenden så genomkorkade att jag inte ens ids kommentera dem.
Uppdatering: Missa inte Sanna Raymans texter i SvD!
http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/fran-tallerud-till-haag-tre-ar-med-vilksdebatten_4732679.svd
http://blogg.svd.se/ledarbloggen?id=19326
/Gunilla
Har grubblat, men begriper inte jämförelsen med Monica Antonsson.
ReplyDeleteClam,
ReplyDeleteJo, när "Mia – Sanningen om Gömda" kom ut var det många som hävdade att Monica Antonsson hade skrivit boken för att få uppmärksamhet.
Tror det var allsköns bloggare på Familjeliv som drev det hårdast (egentligen innan boken hade kommit ut) men man kunde ana det mellan raderna även i vissa proffsskribenters texter.
Tyvärr kommer jag inte på några exempel, men jag bloggade om detta när det begav sig.
En annan idé var att hon hade skrivit boken för att berika sig på att smutskasta en kändis, trots att alla som kan bokbranschen vet att man inte tjänar pengar på att ge ut undersökande journalistik - särskit inte givet tiden det tar.
På samma vis framförs det nu att Lars Vilks bara vill bli känd, stå i rampljuset, bygga sitt personliga varumärke, bli rik - som om det vore hans drivkraft, trots att det garanterat finns mer riskfria sätt att hamna i medierna.
Jag kom på en annan parallell, när jag läste en kommentar till detta blogginlägg (http://www.axess.se/blog/post/2010/05/18/Idag-pa-DN-Debatt.aspx) av signaturen Jocke. Han skriver:
"För övrigt - är inte Lars Vilks den i särklass ”bästa” konstnär vi någonsin sett i Sverige? Alltså sett till effekten av sin konst. Jag kan stirra på rävar och dalkullor tills ögonen blöder utan att lära mig särskilt mycket om samhället eller livet. Men Vilks har med en snabb (?) teckning fått den ena gruppen efter den andra att avslöja vad som egentligen rör sig bakom pannbenet. I stort sett hela etablissemanget (konsten, politiken, tredje statsmakten) har ju dragit ned brallorna på sig själva, låt vara att relativt få livspusslande medborgare uppmärksammat det."
På samma vis var det många som menade att Monica Antonsson helt oavsiktligt lyckades få allehanda etablissemang (vissa förlag, vissa politiker, vissa medier etc) att dra ner brallorna på sig själva under Gömda-debatten.
Förresten är Monica Antonsson och Lars Vilks ungfär lika gamla (jag tror det skiljer två år).
OK, Vilks stöter också på undermålig argumentation. Men jag tycker att skillnaderna är viktigare. MA hade ett riktigt avslöjande att presentera. LV "avslöjar" att extremister/terrorister tacksamt tar emot tillfällen att skapa kaos och bruka våld. What else is news?
ReplyDeleteI DN skriver Lundberg och Neudling att svenska medier "går skränande islamister till mötes". Men är det inte precis det som Vilks gör?
Tycker faktiskt inte heller att man kan jämföra Vilks med Antonsson, eller t ex Anna Politkovskaja (det görs inte här, men det ligger s a s i förlängningen). Antonsson och Politkovskaja har fått mycket skit, för att uttrycka det trivialt, och i båda fallen har andra i media och politik skjutit på budbäraren. Vi vet hur det gick för Politkovskaja.
ReplyDeleteMen de hade riktiga, tungt vägande avslöjanden och dessutom om människor med makt. Vilks iscensätter mest en gimmick, det är han fri att göra men det gör det inte till en vägande elkler omdömesgill insats - och det är alldeles uppenbart att somliga (tidnngsredaktörer, journalister och politiska tyckare) försöker använda den situation han iscensatt som ett slagträ för att in blanco kräva att alla måste stödja Lars Vilks oavsett vad han gör eller säger. Det betyder helt enkelt att man flyttar ut en principiellt viktig diskussion till zonen mellan skyttegravarna, och att Vilks blir ett alibi för at ursäkta låt oss äsga Le Pen eller halvnazister (som säkert också vill claima yttrandefriheten). Det som en del debattörer egentligen vill åt är hets mot folkgrupp-paragrafen, som de vill knufffa ut för att de anser den obehövlig, oetisk och ett hinder för att "säga sanningen om muslimerna". Det ställer jag inte upp på en sekund.
Om nån av de danska tecknarna hade gjort en bild av t ex en ömklig Jesus som knullas bakifrån av Karl Marx, så hade ingen velat trycka den, varken Jyllands_Posten, Berlingske eller Expressen. Men det hade inte heller blivit omtalat som ett yttrandefrihetsproblem. Där finns det en skillnad, olika bilder och deras vinklingar är olika ömtåliga i ett samhälle, skapar olika mått av direkt konfrontation.
ReplyDeleteNär det handlar om de extremister om mordhotar Vilks så är det ju om en väldigt liten krets, även om t ex Expressen inte ger det intrycket. Och att just islam har en sådan grupp nu beror inte på något inneboende hos den religionen, det är ett uttryck för förtryck och koloniala relationer i det förflutna och i nuet som de flesta svenakar nog har mycket svårt att göra sig en föreställning om - den sortens historia är inget man läser om skolböckerna eller ser på tv, den är inte _vår_ historia. Vi har ju alltid som nation varit herrar i eget hus. Under andra omständigheter kunde även hederliga svenska kristna eller ateister, eller amerikaner, varit lika ofördragsamma, det är jag övertygad om.
(1 av 2 - delar upp denna eftersom kommentarfönstret inte klarar alltför långa repliker)
ReplyDeleteEtt svarsinlägg, Gunilla? De senaste dagarna har visat hur het frågan är men de har tyvärr inte varit specillet klargörande, luften här i Svedala har varit tung av misstänkliggöranden mellan promninenta mediapersonligheter (tidningschefer, journalister, bloggare) om att somliga inte stödjer Vilak tillräckligt rakryggat: Ulrika Knutsson har t ex fått ta emot en hel del högröstad kritik och insinuationer kr9ing en krönika hon skrev i mars, men som hon påpekade i Studio Ett (diskussion mellan Heidi Avellan, Ulrika Knutsson och Andeas Malm: http://sverigesradio.se/ sida/artikel.aspx?programid =1637&artikel=3705595 - stryk alla mellanslag), somliga försöker blanda ihop stödet till Vilks och andras rätt att ge uttryck för *åsikter* med ett reservationslöst stöd till Vilks som person och till alla åsikter eller provokationer han kan tänkas publicera, dvs man gör Vilks a priori omöjlig att ifrågasätta utifrån någons erfarenheter eller sunda förnuft, och ignorerar dessutom att han har en helt annan tillgång till den mediala arenan än t ex Muhammed Omar eller anonyma islamistiska eller nynazistiska bråkmakare. Ingen har heller ifrågasatt att han bör få hålla sin föreläsning, eller sagt att angreppen på hans person och hem skulle kunna ursäktas.
Det börjar dock framstå som märkligt att just Vilks blivit fetisch för yttrandefiheten på det här sättet - som jag skrev i en kommentar tidghare, en bild där Jesus knullas bakifrån av Karl Marx hade troligen refuserats av massor av redaktioner både nu och på 70-talet, inte ens Stormklockan 1975 hade velat ha den, just därför att den framstått som så fånig - men ingen hade heller lyft upp det till en fråga om censur eller självcensur. Det finns också kristna länder där en sådan bild hade kunnat provocera fram våld eller hot om våld, men det hade ändå aldrig blåsts upp till en sådan konfrontivt bild i media som den som fromuleras kring t ex Vilks och hans rondellhundar
Debatten verkar också bekräfta att de egentliga måltavlorna är lagen om hets mot folkgrupp (sedan tidigare något som många högerliberaler vill ha bort) och tanken att tidningar och andra aktivt bör ta ett pressetiskt ansvar för vad de publicerar på en nivå före den som definieras av lagar om förtal etc.Llagar om förtal och hets kan hur som helst inte bli fullständigt förutsägbara, det går inte att i förväg alltid peka ut exakt var en tänkt publicering skulle överskrida den gräns där den kan fällas för förtal eller hets på samma sätt som det är klart med många förlopp av misshandel (min personliga uppfattning är att Muhammedteckningarna inte hade gått att fälla för hets mot folkgrupp i Sverige heller, men att publiceringen, både i Sverige och i Danmark, var olycklig; åtminstone i Danmark handlade det om ett medvetet försök att trigga en våldsamt sårad reaktion från somliga muslimer och bekräfta en fiendebild som man lpnge hade gjort sig av grupper som redan befann sig i underläge alldeles oavbsett dessa bilder. Skämtet var analogt med att i låt oss säga Nazityskland t först offentligt piska danskar och sen trampa på Dannebrogen - och därefter göra isg lustig över att en avväpnad dansk publik blev ursinnig).
(del 2 av 2)
ReplyDeleteVad som är klart när det gäller tryckfrihet är att tidningar och gammelmedia generellt har en urstark position i de här frågorna i Sverige och i Nordeuropa överlag: det är mycket sällan någon tidning blir fälld i domstol, alla vet att det sällan är lönt at ens driva ett åtal. Bloggar har också, de facto, ofta en liknande stark ställning. Därför har det länge funnits en betoing av att tidningar själva måste driva en publicistisk, pressetisk diskussion, ta ansvar för sina publiceringar och överväga huruvida de är vettiga och relevanta. Idag är starka krafter i rörsel för att skuffa ut den pressetiska ordningen, avliva PO-institutionen och göra gällande att Publicistkluivbbens och Journalistförbundets enda uppgifter är att backa upp precis alla publiceringar som inte uttryckligen fällts i domstol och hjälpa enskilda journalister att snacka upp sina löner. Det enda ansvar man vill ha är det som gäller vid direkt lagöverträdelser (Andreas Ekström beskrev problematiken i en bra artikel i Sydan nyligen http://tinyurl.com/35nxrew - den utgår visserligen från bråket mellan Expressen och PO, två gmnala fiender, men det är delvis samma mönster som ligger under bavakningen kring Vilks)
"Så varför sker detta just nu? Det enklaste svaret hittar man i samtiden. Massmedierna befinner sig i ett slags Klondyke och Armageddon på samma gång. Allt kan vara guld som glimmar. Allt kan rasa. Och nästan ingen enda sanning är längre absolut.
Det är bara logiskt att även pressens självreglerande system då ifrågasätts. PO-ämbetet har varit viktigt för att göra åtskillnad på pressetik och tryckfrihet. Är det även i framtiden en relevant uppdelning? Jag tror nog det. De etiska reglerna ställer mycket hårdare krav än vad lagboken gör, och i en tid då var och en kan bli sin egen publicist behövs en etisk diskussion om publicistik även utanför redaktionsgolven."
Så visst, många skulle vilja se ett läge där det enda som gäller är ifall ett visst ytrande, en viss text bryter mot lagen eller inte och samtidigt vill man skrota hetslagen och dess utvidgningar som hest mot sexuell minoritets grupp(redan HD:s lama agerande kring Åke Green visade ju att den paragrafen ibland sitter löst). Men då är vi nere på en "dansk" syn på yttrrandrfihet, där det i princip bara gäller vem som kan skräna högst. Det leder absolut inte tillnågot bra eller upplyst offentligt samtal.
Magnus,
ReplyDeleteMånga kloka synpunkter/invändningar/resonemang, som jag inte tror figurerat i debatten!
Det där med "Ingen har heller ifrågasatt att han bör få hålla sin föreläsning" håller jag dock inte med om. Uppsala universitet har ju rentav förklarat att han inte kommer att bjudas in att hålla den där, och jag har inte sett någon annan som verkar inne på att göra det heller. Men du menar kanske att han alltid kan göra ett YouTube-inslag av sin föreläsning? Det kan han förstås.
Mer än så hinner jag inte kommentera/bemöta -- ni får diskutera med varandra! Fast jag följer debatten lite lagom även härifrån Haiti och hörde bl a debatten i Studio Ett med Ulrika Knutsson!
Magnus,
ReplyDeleteMånga kloka synpunkter/invändningar/resonemang, som jag inte tror figurerat i debatten!
Det där med "Ingen har heller ifrågasatt att han bör få hålla sin föreläsning" håller jag dock inte med om. Uppsala universitet har ju rentav förklarat att han inte kommer att bjudas in att hålla den där, och jag har inte sett någon annan som verkar inne på att göra det heller. Men du menar kanske att han alltid kan göra ett YouTube-inslag av sin föreläsning? Det kan han förstås.
Mer än så hinner jag inte kommentera/bemöta -- ni får diskutera med varandra! Fast jag följer debatten lite lagom även härifrån Haiti och hörde bl a debatten i Studio Ett med Ulrika Knutson!
Jo, Uppsala betedde sig för all del inte snyggt, men man kan förstås fråga sig om de visste vad Vilks tänkte presntera på sin föreälsning. Lite grann kände sig rektor, professorer m fl nog fångade i en fälla. Vilket givetvis inte ursäktar det.
ReplyDeleteAtt Vilks och den här konflikten - den renodlade bild som presneteras av konflikten - används som ett slagträ för att slå ut hetsparagrafen är, tror jag, en sådan sanning som bara kan yttras utifrån just nu, av sådana som mig som inte yrkesmässigt är journalister eller "i media" För dem som är inne och behöver bevaka olika positioner, avväga vem am hbåller på, vem man vill klättra med, är den för känslig att uttala. Det är inte speceillt många som uttryckligen har använt Vilks som argument på den här punkten - Sakine Madon gjorde det häromdan, hon är ovanligt tydlig här - men jag är helt övertygad om att det finns en startegisk koppling och att mellan skål och vägg dras de ihop. Många va dem som 'är ,mest upprörda över hela affären och mest oreserverat kräver att Vilks åsikter måste få vårt stöd är också tydliga motståndare till lagen om hets mot folkgrupp och har kört den llkinjen tidigare just när det handlat om t ex Rushdie, Muhammedteckningarna, Nogger Black m fl. De är emot just för att de ser hetslagen som onödig, icke-liberal, en ordningsmannaparagraf för offertyper. Just nu väljer man naturligtvis inte att skriva öppet om den saken - set skulle föra in en oäöönskad kontect, och avståndet mellan Lrs Vilks och Salman Rushdies verk är ändå litet för stort för många - men det är lätt att avläsa mellan raderna eller om man tittar en bit bakåt.
Tanken att tryckfrihet och yttrandefrihet stärks om de hela tiden utmanas kompromisslöst ,med grova kränkningar och hån är vanlig i framför allt högerliberala kretsar idag, men det är en ganska dimmig tanke. De här debattörerna gör inte på allvar försöket att föreställa sig några riktigt grova, vassa och sårande provokationer mot det de själva håller kärt, det är ett "lighten up, guys!" som enbart riktas tilll de andra, till muslimer, kommunister, skogsmullar, feminister och gammelkristna. Om någon gjorde ett dataspel där man kunde skjuta amerikanska soldater i Afghanistan och där hela upplägget heroiserade talibanerna och US Army framställdes som dumma och cyniska klantskallar så skulle det knappast vara något som Johan Ingerö eller P M Nilsson skrockade och log åt, särskilt inte om det faktiskt blev en kultsuccé´på Xbox.