New York som konst; lego som New York

NEW YORK Om ni inte visste det så har jag dels läst totalt 125 universitetspoäng i konstvetenskap + idéhistoria och arkitektur, på Stockholms universitet respektive KTH; dels skrivit en hel del om konst och arkitektur i mina dagar, främst i Svenska Dagbladet.
Tyvärr har jag ingen redaktion där jag regelbundet kan skriva om de ämnena idag, och har inte haft någon större lust heller (eftersom det finns så mycket annat att skriva om här i världen). Jag har nöjt mig med att vara hang around i konstvärlden – mässor, gallerier, ateljéer med mera – på senare år. Men om ni vet någon redaktion som skulle vara intresserad av viss konstscensbevakning i framför allt New York ... så finns jag här.

Hoppas ingen kände sig alltför *kränkt* av de för känsliga ögon möjligen stötande bilderna i förra inlägget.
Själv måste jag erkänna att jag börjat kolla vad det skulle kosta att köpa ett av Sally Manns foton. Tyvärr ganska dyrt...för det lär ju vara bra mycket mer än detta exempel från 2003.
Andres Serranos bilder såg jag i en rejäl utställning på Malmö Konsthall 1997, och det var fantastiskt att se dem *på riktigt* – något helt annat än att bara se dem reproducerade. Det gäller även Manns foton, även om jag bara sett enstaka av dem.

Så här ovan fick ni ett motmedel i form av några bilder som jag tycker är förtjusande geniala och förstås av en annan kaliber – New York i lego, av Christoph Niemann.

Jag tänker genast köpa den nyutkomna boken med massor av bilder i samma stil. Allt började med detta bloggpostinlägg i New York Times i fjol – kolla på fler ljuvliga New York-porträtt i lego där!

/Gunilla