Apropå min "Aba Préval"-text

NEW YORK Säg inte att inte textformaten i de svenska kvaloiderna krympt. När DN gjordes om från broadsheet till tabloid, för några år sedan, påstod faktiskt den dåvarande redaktionsledningen utåt att det blott skulle bli fråga om en marginell minskning av artikellängderna. Vilket naturligtvis inte stämde. Vem som helst kunde ju räkna ut att det var en bluff.

I nedanstående text fick jag skriva ovanligt lååångt med nutida mått mätt: 3 500 tecken, utgiven av TT som så kallad "helgtext" (d v s "reportage").

I den version som SvD publicerade igår var knappt hälften struket; knappt 1 900 tecken återstod (fram till mellanrubriken "Kommers", se nedan). Bara en enda (1) av mina tre (3) intervjupersoner återstod. Tre var ju bara det alltför få för "multi-sourced journalism", som är mitt ideal (fast jag hade ju förstås pratat med många fler människor, vars röster inte redovisades).

Ändå var det den enda artikeln, med en gammal faktaruta som gott hade kunnat skippas, på en av SvD:s utrikessidor. Annars fanns där ett foto och flera – välbehövliga – annonser:

New York Times publicerade ett motsvarande reportage idag. Det är på knappt 7 000 tecken. Antalet personer som kommer till tals explicit i texten: sju.

Ja, jag vet att längden inte är allt och att läsarna kanske inte är sååå intresserade av Haiti – på bekostnad av annat, till exempel sin tid – att de vill ha en så lång text. Men i alla fall. Jag tyckte att detta var ett intressant exempel.

För övrigt träffade jag New York Times' team på Hotel Oloffsons veranda i tisdags, innan de susade iväg mot flygplatsen.

Fotot ovan tog jag i Delmas, en stadsdel i Port-au-Prince. Fotot nedan tog jag i förra veckan, dagen innan texten skrevs. Den föreställer Préval-demonstranter, dock inte på Champs des Mars – omkring presidentpalatset – utan alldeles utanför mitt hotell. Praktiskt när nyheterna kommer hem till en... ;-) Jag tog, kan jag väl erkänna, fotot från hotelltomten. Lite svårt att se, men till höger finns en av de skyltar jag skriver om, med texten "Aba Préval" – se även bilden högst upp, som blir större om ni klickar på den.

Fast tre gånger var jag nere vid tältlägren på Champs des Mars, bland annat en dag med brinnande däck och oroliga, unga män – så jag sköter liksom inte all bevakning från hotellet...

För fyra år sedan stod jag på exakt samma plats på hotelltomten, och noterade de tusentals människor som sprang gatan fram med krav på att René Préval skulle erkännas som segrare i presidentvalet, upprörda över att rösträkningen drog ut på tiden. Då var han desto mer populär.

/Gunilla

Text, skriven på nolltid och utskickad av TT i torsdags

Regnperioden får Haitis tältinvånare att misströsta

Den senaste veckan har det varit spänt i lägren kring det kollapsade presidentpalatset mitt i Port-au-Prince. Demonstranterna är arga på både den haitiska regeringen och FN. "Aba Préval!" är slagordet som ropas och sprayas av unga män, i delar av den jordbävningsdrabbade huvudstaden.
"Ner med Préval" lyder översättningen från kreolska. Innebörden är ett djupt misstroende mot Haitis president, René Préval – som anses vara en svag ledare under det svåra krisläge som råder.
Det är meningen att Haiti ska hålla val i slutet av året, men de mest aggressiva demonstranterna tycker att president Préval bör avgå omgående.
Läget har varit extra spänt den senaste veckan, med sammanstötningar mellan studenter och den haitiska polisen – som även satt in tårgas. Fordon från FN-styrkan Minustah har attackerats, och bildäck har satts i brand.
Att människor i Port-au-Prince, och de drabbade mindre städerna i Haiti, är frustrerade är inte konstigt. I över fyra månader har hundratusentals trängts ihop i ett gytter av tält och skjul. Lägren finns över hela sta'n – och i de största bor över 50 000 personer.

Tropiska skyfall
Att regnperioden börjat och förvandlar lägermarken till lervälling gör inget bättre.
– När människor är arga händer det tyvärr att de kastar stenar, säger missionären Patrick Moynihan som sedan många år driver skolan Louverture Cleary.
Han är rädd att tältlägren – utöver en bitvis katastrofal humanitär situation – bildar nya, politiska konflikthärdar.
–För att undvika oro måste regeringen skapa ordning och reda. Människor som blivit hemlösa ska förstås få hjälp – men det finns även många som söker sig till lägren för att få vad som erbjuds där: rent vatten, mediciner, latriner. Det har många haitier alltid saknat, säger han.
-Om inte lägren ska bli permanenta måste planeringen för riktiga hus med ordnade ägarförhållanden, avlopp, skolor och arbetstillfällen komma igång.

Kommers
Men tältstäderna i Port-au-Prince är fullfjädrade samhällen, där det är full rulle på kommersen med livsmedel, skönhetsprodukter, husgeråd och mobiltelefoner. Organisationer som Oxfam, Rädda barnen, Röda korset och Unicef finns på plats. De driver skolor och enkla vårdcentraler. Behoven är ändå enorma.
När TT besöker Pétionville Club, en privatklubb vars golfbana i januari plötsligt förvandlades till flyktingläger, köar hundratals människor i konkurrens om de jobb som finns genom "Cash for Work". 50 män och 50 kvinnor plockas ut för att jobba med renhållning under ett par veckor. På så vis blir området renare, och det blir ett flöde av kontanter till den lokala ekonomin.
-Vi hade 54 000 invånare. Men nu är vi nere på 47 000, eftersom vi flyttade så många vi kunde inför regnperioden, berättar André Mackenzie som är lägerchef och anställd av Catholic Relief Service.
–Människor vill gärna flytta när de får tillfälle. Det finns mer plats i områdena de kommer till. Men det är inte en långsiktig lösning.
Tack vare den amerikanska militärens insatser har Pétionville Club dränerande kanaler, för att leda bort regnet. Men få läger är så välordnade.
Ett svårt problem är säkerheten för inte minst kvinnor och barn. I flera månader har de utsatts för våldtäkter och övergrepp, ett resultat av frustration och maktförhållanden i de trånga och mörka lägren.
En ökad andel poliser och bättre belysning ska ge mer trygghet. I juni börjar en FN-polisstyrka med enbart kvinnor från Bangladesh patrullera, vilket FN:s polisrådgivare, svenska Ann-Marie Orler, kommenterar så här:
–Dessa kvinnor kommer att jobba nära den haitiska poliskåren för att bringa säkerhet till män och kvinnor i flyktinglägren i och omkring Port-au-Prince.