.JPG)
Stefan Lundström tipsar, med anledning av att jag bloggat en hel del om Obol-affären, om en kolumn i Norrbottens-Kuriren -- om hur brotten riskerar att preskriberas innan åtal väcks.
Citat:
"Det finns alltså en uppenbar risk att Bo Johansson och Jan Saradlic kommer undan med att dupera folk att satsa stora pengar i ett luftslott, gå under jorden och försvinna med hundratals miljoner kronor. Ett faktum som inte bara är stötande, utan till och med skandalöst.
Jag vill gå så långt som att påstå att allmänhetens förtroende för svensk lagstiftning och rättskipning när det gäller ekobrott riskerar att få sig en allvarlig törn om Obol-männen inte åtalas och straffas för ett så allvarligt brott."
Storyn var ny för mig, men man blir knappast förvånad. Redan Trustorprocessen visade att svensk rättvisa är hopplöst tandlös när det gäller stora ekobrottshistorier - coh där fanns ändå två av huvudmännen (Lord Moyne och Thomas Jisander) på plats och kunde förhöras. Båda friades i brist på "klart uppsåt". Posener kan snart komma hem igen straffri och njuta sina penmgar hemmavid, men han kanske föredrar Sydfrankrike, Malaysia eller Komorerna.
ReplyDeleteDet är på tok för lätt att snacka sig fri från ssådant här, men dessutom finns det ju inte en katt på den borgerliga sidan av svensk media eller svensk politik som säger att det här ens ger anledning till några politiska eller juridiska synpunkter. Trustor och Obol är det pris vi får betala för ett fritt näringsliv, tycks det.
Den sista raden var sarkastisk, om någon inte uppfattade det. Givetvis menar jag inte att ett fritt och aktivt näringsliv handlar om ständiga bedrägerier och roffande, men många i den nybrackiga svenska samtiden, och särksilt dess offentlighet, verkar mena att lagens likgiltighet för Obol, Trustor och liknande historier är ett nödvändigt pris för att inte hamna i Östtyskland.
ReplyDelete