gratistidningar som med glam och stoj gör det svårt för riktiga tidningar att ägna sig åt journalistikens egentliga uppgift: undersökning och berättelse".

Jag vet förstås ingenting om vilken kulturpolitik Cecilia Stegö Chilò och alliansen tänker föra (och det vet nog inte hon heller!).

Men efter att tidigare i år ha samtalat med henne och hört om hennes syn på journalistik kan jag säga att den står för den absoluta motsatsen till glam och stoj. Har faktiskt knappast träffat någon som talat sig så varm för seriös samhällsjournalistik – i bemärkelsen genomarbetade reportage, oväntade vinklar och undersökande berättelser från fältet – som hon. Stegö Chilò valde ju rentav att lämna Svenska Dagbladet för att tidningen valde att inte bli lika seriös som hon tyckte den borde vara.

Hur hon, inte minst mot bakgrund av sina nära band till Svenskan, ska hantera den kniviga frågan om presstödet blir intressant. Men att hon – som Timbroliberal på kulturministerposten – kommer att vara ett rött skynke för Ehnmark och de andra i kulturvänstern är en lågoddsare.

Uppdatering I: jaja, jag fattar att Anders Ehnmark åsyftade en uppdelning av "finmedier åt eliten och fulmedier åt populasen". Vi får väl se. Men hellre det än fulmedier åt alla, tycker jag. Som gammal Studio Ett-medarbetare lär Cecilia Stegö-Chilò knappast montera ned det breda kvalitetsinnehållet i public service det första hon gör, i alla fall. (Notera Björn Elmbrants nyanserade kommentar här.)

Uppdatering II (17 oktober): Sofia Nerbrand säger ungefär samma sak som jag skrivit ovan, men med ett "efter avgångs"-perspektiv.
Cecilia Stegö-Chilò for handelsminister, säger jag. Men det säger nog ungefär ingen annan...