Gör som Maria Borelius!

NEW YORK Nuri Kino återger en intressant story från Mesopotälje, om skillnaderna mellan "vanligt folk" och ministrar som betalat svarta löner.

Jag håller med bland annat om hans slutkläm, att det är skrämmande hur lite folk, eller rättare sagt – i hans och mitt fall – redaktörer, begriper om skillnaden mellan A- och F-skatten; mellan netto och brutto.

Nuris exempel är att att redaktörerna han jobbar med tycker det är "för mycket", när han vill fakturera 40 000:– för två månaders arbete med komplicerad grävande journalistik.

När man startar företag kan man av professionella rådgivare få veta att man bör fakturera omkring 60 000:–/månad, för att – efter avdrag för skatteinbetalningar, egenavgifter, lokalhyra och andra omkostnader i firman – kunna ta ut en lön motsvarande en anställds lön på omkring 25 000:–/månad. Just dessa två belopp vill jag minnas stod i den guide som distribuerades som bilaga till SvD inför Entreprenörsdagarna i Stockholm nyligen.

Två månaders grävjobb, om det skett på heltid, borde alltså rimligen generera cirka 120 000:–. Egentligen mer, om grävaren ifråga ska komma upp till samma månadslön som de anställda på t ex Ekot eller rikstidningarna. (Löneläge för anställda journalister, se här – i regel betydligt högre för folk med Nuris ålder/erfarenhet än 25 000:–).
Det fattar ju alla frilansjournalister att man inte kan få, långt därifrån – man får vara glad för en bråkdel av beloppet (och att någon alls vill publicera ens artiklar...). Men vi vore glada om vi åtminstone slapp förklara ekonomiska elementa för redaktörerna!

En lösning, som Nuri föreslår, vore om det på de anställdas lönebesked stod hur mycket pengar deras arbetsgivare betalar i skatt och sociala avgifter m m. Men de skulle nog ändå inte fatta kostnaderna för lokal, dator, kontorsmaterial, utbildning...

Själv har jag i regel en årsomsättning på cirka 360 000:– (när det nu var, 2004?), vilket jag tror ganska exakt motsvarar nettolönen (lön före skatt) för till exempel en vikarierande reporter på Dagens Nyheter. Men det borde alltså vara betydligt mer: cirka 60 000:– * 12, plus högre omkostnader för att bo på Manhattan. Plus att jag betalar nästan alla mina reportageresekostnader runtom i världen själv.
Plus mer ändå, eftersom min lön i enlighet med min ålder/erfarenhet&specialkunskaper/utbildning – enligt SJF:s statistik – borde vara närmare 35 000:- än 25 000:-/månad.

Jag tycker det är helt sjukt att fast anställda tjänar mer än frilansar. Vi borde tjäna betydligt mer, som kompensation för vårt risktagande och att vi själva bekostar vidareutbildning och annat. (Jämför resonemanget om att de politiskt tillsatta tjänstemännen måste ha så bra betalt på grund av osäkra anställningsförhållanden.)
Själv klarar jag mig mot alla odds ganska fint, tack vare ett extremt födgeni, generösa regler för skatteavdrag samt vid enstaka lyckliga tillfällen ett och annat stipendium (till studier m m). Humlan flyger fastän den inte kan! Och den har gjort det i 11 år.

Merit Wager berättar mer om för- och nackdelar med livet som egenföretagare, och varför man trots allt står ut: man får jobba med sitt kall, och friheten är beroendeframkallande. Och så kan man ju alltid tänka på det nog är mycket värre för poeter och annat löst folk.

Men nu begriper ni kanske varför jag råder alla frilansar att gifta sig rikt. Det vill säga, gör som Maria Borelius!

/Gunilla

P S I Om jag förstår Nuri rätt är hans poäng i sammanhanget att folk inte verkar fatta hur mycket det skulle ha kostat Borelius att anställa en barnflicka vitt.
Eftersom det knappast är avdragsgillt för hennes firma med barnomsorg, och ännu inte är avdragsgillt med s k hushållsnära tjänster, får hon beroende på omfattning i tid dra, säg, 10–25 000:– från sin egen nettolön på cirka 30 000:–/månaden= not sustainable. (Detta alltså endast om man tar bort hennes man ur ekvationen.)

P S II Jag är fascinerad över att varken blogg- eller MSM-drevet ännu tycks ha dragit till med kopplingen mellan Borelius och hennes nyligen aktuelle bror – men om dreven får köra på med oförminskad takt är det väl bara en tidsfråga.