Kvällens lilla Harlemdrama

NEW YORK Oj, här händer det grejer. Jag skulle just lämna en kort radioprata (sänds i vissa privatradiokanaler), och drog upp skjutfönstret för att det skulle bli atmosfär med lite ljud från gatan och inte bara tystnaden i mitt vardagsrum.

Nere på trottoaren stod en klunga människor, det såg ut som om ett par poliser kroppsvisiterade några snubbar. "Spännande", tänkte jag, och hoppades att alla skulle hålla sig tysta någon minut så att det inte blev en massa ghetto lingo i bakgrunden av mitt inslag (som ju handlade om en flygplansolycka och ingenting annat).

Men medan jag läste in mitt manus insåg jag att det inte var några poliser, utan snubbar som muddrade snubbar. Eller vad de nu gjorde, de kanske bara skojade med varandra. Det såg i alla fall inte särskilt kul ut. Jag fick obehagliga flashbacks till när jag för några år sedan blev väskryckt av ett tonårsgäng, vilket också skedde här på gatan.

Eftersom det bara var några minuter kvar till sändning läste jag på, lade på luren och började sedan göra i ordning kvällens måltid (tabouleh-rester med getost). Först då slog det mig! Attans, jag borde såklart ringa polisen och berätta att rån pågick på 127:e gatan. Jag rusade fram till fönstret men kunde konstatera att inte minsta snubbe längre syntes till. Inget fanns längre att rapportera. Konstigt att någon överhuvudtaget befann sig på gatan ikväll, än mindre orkade hålla på och råna nå'n (eller vad de nu pysslade med), för det är verkligen busväder med regn och rusk.

/Gunilla