Spekulation från Harlem: Republikanerna vinner båda kamrarna

NEW YORK Om ni undrar varför jag haft tid att blogga en massa trams nu när valrörelsen rasat som mest intensivt här i USA*) så kan jag bara säga att ... det undrar jag med.

Men har man inga valbevakningsuppdrag så har man inte. Jag har istället ikväll lekt amerikansk hemmafru och bakat chocolate chip cookies.

Och sorry, alla bloggläsare – men oavlönad valbevakning ägnar jag mig helst inte åt, utan överlåter åt ambitiösare bloggare såsom Lennart Frantzell och Dick Erixon.

Medger att jag läser all rapportering om valet lite sporadiskt. Men artiklar om en viss företeelse slukar jag: voter suppression. Alltså olika metoder som syftar till att hindra människor från att alls utnyttja sin rösträtt.
Jag trodde inte det var sant, när det för några år sedan började gå upp för mig hur skumma skumraskaffärer som på sina håll försiggår här i samband med val. Extremt intressant, och synnerligen skrämmande.

Något säger mig att det inte skrivs så mycket om detta i svenska medier (däremot om det allmänt uppskruvade tonläget i kampanjen – med sexskandaler och "negative campaigning").
Det kan ju inte vara så att USA-korrespondenterna inte tycker ämnet är intressant, relevant och viktigt? Isåfall undrar jag om det kan bero på att de är rädda att bli anklagade för att vara överdrivet kritiska mot republikanerna?
För även om demokraterna ägnat sig en hel del åt riktigt fula metoder, inte minst i historisk tid då båda partierna t ex sysslade med så kallad "suppression of the black vote", så tycks mig republikanerna helt klart ledande på fältet nu.

Eller så kanske det helt enkelt är "en old story". Jag har själv skrivit några artiklar om fenomenet i fråga, i år dock endast denna artikel. Men den är kort och mesig och handlar mest om risken för allmänt strul och bristande rutiner. Vilket är nog så allvarligt.

Ett exempel på "voter suppression": Efter presidentvalet för två år sedan fick jag se ett anonymt fax, från en påhittad organisation med "seriöst" namn, som skickats till nå'n community group i en "svart" stadsdel i Milwaukee. Där stod att alla som tänkt rösta på republikanerna skulle gå till vallokalen på tisdagen (den 2 november 2004); alla andra dagen därpå (den 3 november, alltså en dag för sent).

Här är ett liknande flygblad, från Baltimore 2002, där det antyds att den som inte betalat parkeringsböter och liknande förlorar sin rösträtt.
Notera kommentarerna, där en person skriver att "vaddå, den som skrev detta har ju bara utnyttjat sin yttrandefrihet". En annan vanlig invändning går i stil med "vaddå, är folk så dumma att de tror att det där är officiell information får de skylla sig själva". Men även dumma människor har faktiskt rösträtt.

Ett exempel till: I oktober visade det sig att 14 000 hispanic-väljare i Orange County hade fått brev på spanska, där det stod att de riskerade fängelse om de försökte rösta: “You are advised that if your residence in this country is illegal or you are an immigrant, voting in a federal election is a crime that could result in jail time".
Vilket var felaktigt, mottagarna var naturaliserade medborgare eller puertoricaner med rösträtt. Brevet kom från staben till en republikansk kongresskandidat (själv invandrare – vietnames). Hans demokratiska motståndare var en latino-kvinna.
(Republikanska partiet försökte bli av med snubben – men han vägrade avgå, med de kärnfulla motiveringar ni kan läsa här. Fallet utreds.)
Jim Crow (en beteckning för den främst demokratiska söderns apartheidlagar fram till 1964) tycks ha blivit "José Crow". Om än inte i lagform, utan i praktisk handling.

Det som kan komma att bli ett stort problem i årets val är nya ID-regler i flera delstater. Det låter inte som en märklig sak att kräva ID-kort, särskilt när folk kunnat rösta flera gånger vardera tidigare. Men det finns fattiga och marginaliserade grupper där relativt höga kostnader och administrativt krångel gör att många aldrig skulle skaffa ett ID-kort, körkort eller pass. Och det är i stor utsträckning i dessa grupper som hindren att registrera sig till röstlängden blir oöverstigliga. Eller så tror människor att de registrerat sig, och kommer först på valdagen att upptäcka att det är fel i röstlängden.
Republikanska valarbetare har fått i uppgift att ifrågasätta ("challenge") alla tveksamma ID-kort och registreringar så mycket de bara orkar – kombinera det med de långa köer som då kommer att uppstå i underbemannade vallokaler, och anledningarna blir dubbla till att avskräcka folk att ställa sig i dem.

Fler exempel på "voter suppression"
• Journalisten Greg Palast är övertygad om att republikanerna "stjäl val". Läs hans senaste text (publiceras i The Guardian).
• Så här går det till i Virginia: American Chronicle
• Lennart Frantzell t ex här och här.
• Bloggaren Joshua Marshall
• Hispanic Business
• "Challenges to Fair Elections", flera rapporter.
...och så två artiklar som uppmärksammats stort: Robert Kennedy J:rs i Rolling Stone om valet i Ohio 2004.

Aktivist-sajten Black Box Voting håller fortlöpande koll på voter suppression.

[Skicka gärna länktips! Jag är särskilt intresserad av artiklar skrivna ur republikanskt perspektiv.]

Nu har jag ändå inte ens nämnt fenomenet med skumma röstregistrerings-maskiner och gerrymandering, d v s omritning av valdistriktgränser...

Den allmänna uppfattningen i medier m m tycks ju vara att demokraterna troligen vinner representanthuset imorgon, och republikanerna senaten. Men mina inneboende Sean&Bibbe är helt säkra på att republikanerna kommer att behålla majoriteten i kongressens båda kamrar.

Anledningen är helt enkelt att de är övertygade om att republikanerna vet att fixa till resultatet lite lagom, särskilt nu när opinionsundersökningarna visar att läget är så jämnt. Och det är ju inte många distrikt man behöver koncentrera sina insatser till. Läs några av artiklarna ovan och se om ni håller med!

Men det kan såklart också hända att den uppmärksamhet som trots allt ges åt "voter suppression" gör minoritetsväljarna extra arga, uppeldade och entusiastiska, och benägna att rösta.

@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@

Själv ser jag såklart fram emot att följa rösträkningen, även om jag inte ska skriva något om den. Och se vad som händer sedan.

En sak som blir spännande att följa är om (eller snarare när) den amerikanska isolationismen, som republikanerna traditionellt stått för – alltså att USA inte ska försöka lösa, och betala för, andra länders problem – och som George Bush pläderade för i sin valrörelse 2000, kommer tillbaka. För det kommer den att göra, och det vore inte önskvärt.
Och inte vore det särskilt kul med demokratisk (handels-)protektionism (också förfäktad härhemma i lägenheten). Men mer om dessa två -ismer nå'n annan gång.

/Gunilla

*) Fick just ett massmail från Ned Lamonts kampanjkontor, sedan jag gjorde reportage om hans senatsvalskampanj på ett insamlings-partaj med hummer i Connecticut (bild på mig här; reportaget publicerades i Fokus i augusti). Det andas viss desperation, eftersom Joe Lieberman tycks vinna rätt enkelt:

Internal and independent polls show a dramatic tightening of the race and it's not hyperbole when I say your participation could very well mean the unforgiving difference between victory and defeat.
Friend, if you are available at any time tomorrow, simply reply to this email and include a phone number, or call campaign HQ and ask for Jodi. We'll be up all night long, so your call is welcome at any hour.