"Won't have Bush to kick around for much longer"

NEW YORK Självklart är det illa att det förekommer en del slarv- och sakfel om amerikansk politik i USA-rapporteringen. Det är inte bra att det påstås felaktiga saker, som när en KvP-reporter (i Malmö?) valsar ihop en bushsk groda utan kontext. När det står riktiga tokigheter som att John McCain kan komma att utmana George Bush i presidentvalet 2008, så kan ni vara lugna för att det är en stressad person på desken i Stockholm som skrivit det – inte någon av DN:s USA-korrespondenter. (Felet har plockats bort, dock utan markering om att där alls funnits ett fel... Och de konstiga översättningarna om att Johnarna McCain och Kerry "inte kandiderade" i tisdagens val kvarstår.)

Men bortsett från enstaka felaktigheter så är det poänglöst att hela tiden jämföra svenska mediers perspektiv med amerikanska. Det är så fruktansvärt olika villkor de rapporterar på. (Särskilt konstigt blir det om hela den s k "medievänstern" i USA ska räknas bort, eftersom det väl är de allra flesta..!?)

Det går ju inte att komma ifrån att "Europa" och "Amerika" har ett hatkärleksförhållande mellan sig. (Läs med fördel om hur detta yttrat sig i den förvisso nio år gamla boken Not Like US av Richard Pells.) Det är en idétradition som all svensk USA-rapportering, på gott och ont, ingår i. Därför vore det mer rättvist att jämföra svenska medier med andra europeiska medier med motsvarande resurser. Typ holländska. Sätt igång!

För även om Ingerö, Erixon & Co försöker framställa det så, är ju de svenska medierna knappast ensamma i "vänsterhejaklacken" för demokraterna.

Här är två kortare artiklar om detta:
Slate: Next!: "The international press realizes it won't have Bush to kick around for much longer."
Weekly Standard: "Europe Cheers; Europeans are thrilled: The Canadians of American politics are finally back."

/Gunilla

P S Mediegruppen på statsvetenskapliga institutionen på Stockholms universitet sysslar med forskning kring just sådant här, om hur nationers historia och självbilder påverkar den nationella massmediekulturen i olika sakfrågor. Superintressant! (Full disclosure: Jag borde för sex år sedan ha lämnat in min c-uppsats till docent Alexa Robertson som leder Mediegruppen. Den handlar dock inte alls om medier – utan om civilsamhällesteorier, demokratisering och mänskliga rättigheter, med tillämpning på kinesiska samtidskonstnärer. Sorgligt ofärdig, men jag hoppas på akademisk comeback en vacker dag.)