Fjäder, tjära, Rolls Royce och annan lyx (lite Haiti

MIAMI Idag kan ni läsa Sophie Allgårdhs text om Art Miami/Basel i SvD. Trots att vi tillbringat mesta tiden på vårt trista hotellrum med trådlöst internet, istället för att springa runt på samtliga konstevenemang, har vi sett en hel del bra och en hel del ointressant konst och framför allt mycket konst. Och mycket människor. Och mest av allt en massa taxiinteriörer (men det är ganska häftigt att bli körd kors och tvärs på broarna över lagunen som skiljer Miami Beach/South Beach från fastlandet/Miami Downtown).

Igår kväll bland annat: besök på den parisiske galleristen Emmanuel Perrotins enorma USA-filial i Wynwood – snarast en konsthall, med flera olika utställlningsrum och en enorm trädgård där vernissagefesten pågick för fullt med ett rockband och påkostad cateringmat med rostbiff och dryckjom (som vi inte orkade köa till, och dessutom hade vi ätit en massa etiopisk mat alldeles innan).

Wynwood är en story att skriva en dag. Nu nöjer jag mig med att citera Allgårdh: "det slitna Wynwooddistriktet med sina enkla bostäder, lagerhus och billiga motellrum. På kort tid har området rensats upp och utvecklats till en dynamisk zon för det lokala konstlivet med ett myller av gallerier, enligt uppgift den snabbast växande konstscenen i USA".

Ett av de mer spektakulära inslagen hos Monsieur Perrotin är ett verk av det norsk-danska Berlin-konstnärsparet Elmgreen och Dragset – de har bokstavligen smetat in en Rolls Royce i tjära och sedan prytt den med vita hönsfjädrar! Helt otroligt. Ingar Dragset förklarade för oss (mig och framför allt hans kollega Maria Friberg som jag fått äran att vara hang around till här) att ja, det var verkligen en Rolls Royce. Inget vrak, precis – tvärtom, bilen var nyrenoverad när de gick loss med tjäran... (Ingen bild, ännu i alla fall, men en text om verket Disgrace här.)

Annars: overkliga miljöer med pooler, palmer och partajande människor. Verkligheten gör sig påmind i form av alla haitiska taxichaufförer vi stöter på. De brukar komma från Cap Haïtien, en stad på Haitis norra kust där jag var häromåret och där många verkligen lever i riktig misär (djup fattigdom och allt som därtill hör) . Det går inte att fatta att allt detta finns samtidigt. Men det gör det ju. Jag luskar sällan så mycket i chaufförernas förflutna som jag skulle vilja, men jag vet ju att många av dem kommit hit genom livsfarliga färder i skrangliga farkoster över havet. (Läs mer i Edwidge Danticats Krik Krak!)

Dagens Miami Herald gav uppslag till ett riktigt bra reportage från Haiti, en grej som jag redan samlat material till – men där det finns en viss aktuell händelseutveckling genom lagstiftning i Washington. Så jag får åka tillbaka, isåfall för femte gången, och då kan jag tänka på hur det är i Miami en timme bort.

Dagens kontor för min del: lobbyn på tjusiga art déco-asiatiska hotellet Setai, kolla genast här.

/Gunilla