Fotbadsbloggande

MIAMI Jag skriver detta sittandes med datorn vid badkaret i vår halvfula lilla hotellsvits badrum ("I'm aesthetically challenged by everything in our hotel – but it's right on the beach!", säger min snobbige resekompanjon B flera gånger om dagen). Fötterna är neddoppade i en decimeter hett vatten med en massa flytande tvål. Det kan behövas, eftersom de stackarna tvingats knalla omkring utan skor på Miamis gator och designvernissager. Hellre barfota på en aldrig så smutsig gata än en meters promenad till i aldrig så snygga högklackade skor! (Om mina problem att hitta vettiga skor i New York kan ni läsa här.) Hoppas att datorn håller sig kvar i mitt knä och inte glider ner i fotbadsvattnet. Jag måste sitta och skriva härinne i badrummet, eftersom B ligger och sover så att jag inte kan ha arbetsbelysningen tänd.

Så här ser vårt typiska dagsprogram ut på ett ungefär:

• 7–15: Intensivt arbete med div nyhets-/Internetkoll, mailande och telefonsamtal, i mitt fall mest till Sverige om ett jobb med nära förestående deadline. (Jobbet borde ha varit avklarat innan jag drog från New York, men har av olika skäl blivit hopplöst försenat. Inte så effektivt nu när mycket tid går åt till kommunikationsstrul. Jag försöker få runt lite andra viktiga grejer också, om kartläggning av centralamerikanska torterare som lyckats flytta till USA, bl a.) Promenad till Latin Café On the Beach för snabb frukost, eftersom de har föredömligt starkt kaffe. (Skype fungerade alltså inte, dessvärre uselt ljud och eftersläpning, antagligen för att jag ringde utan bredband och till vanliga telefoner – så jag fick ge upp och istället ringa med telefonkort. Funkar ganska bra, men för varje samtal måste man slå evigt långa koder och nummer – det blir lätt fel.)

• 15–24: En evig räcka utställningar, mingel, massor av taxiresor, restaurangbesök och sociala evenemang: Konstutställningar i containrar, konstsim i poolen, konserter på stranden, konstiga människor. Snart risk för art fatigue! Men det är kul. (Ikväll var vi förresten på Miami-filialen av New York-restaurangen A.)

• 24–02: Mer mailande till Sverige och annorstädes, lagom till europeisk morgon/förmidag. Internetkoll. (Och, i alla fall just nu, fottvätt.)

• 02–07: Sömn.

Fem grejer till:
• Jag vill köpa två, tre tavlor av New York-konstnären Bill Jacobson.
• Under konstmässans mest intensiva dagar går rumspriserna upp från exempelvis $80 till $220/natt, eller mer. Men när det är dags för Superbowl, i februari, blir motsvarande pris kanske $400.
• Nu ska jag skriva några fler mail om kommunpolitik och drevjournalistik i ett snögloppigt Sverige (tänker jag mig att det är, eller i alla fall grått och trist).
• Med lite tur hinner jag göra åtminstone ett besök på stranden här invid hotellet innan vi drar härifrån. Hittills mer svenska politikersamtal än strandbesök. Men det är ett lyxproblem. Jag får i alla fall ringa samtalen med utsikt mot lite palmer.
• Lite antiklimax med Christer Fuglesang, va?! (Läs vad jag skrev här för en månad sedan.) Konstigt att det blev så trots att jag inte var där. Annars brukar det vara när jag är närvarande som det blir svenskt antiklimax (exemplen Kenny Bräck, Annika Deasy Östberg och Annika Sörenstam i fjol).

/Gunilla