.JPG)
Hmmm... Har det blivit lågkonjunktur och jag har missat det? Jag ville veta mer, och min kompis skrev bland annat nedanstående – som är intressant för alla som möjligen undrar varför vi frilansar inte bråkar lite mer för att få upp ersättningar och arvoden:
Jag protesterade starkt redan när [magasinet] sänkt med 20%, och de var märkligt svåra att prata med om det.Japp, så kan det gå till. Både jag och min kompis tyckte att ni skulle veta det.
Gjorde jobbet de gav mig och några dagar efter det gick jag på en frilansfest de hade. Vet du vad som hände då?
Jo, chefredaktören kom fram till mig, presenterade sig och sa: "Jaha, är det du som är XXX. Jag kan berätta att här brukar folk göra som vi säger."
Se'n dess fick jag inte ett enda jobb av dem, haha!
/Gunilla
P S Jag får ofta frågan varför jag inte frilansar mer för amerikanska tidningar. Det finns många olika svar på det, och jag kanske återkommer till ämnet.
Men läs gärna denna text om att skriva för Conde Nast Traveler, som jag gissar är helt autentisk, om hur det verkar vara – inte så lockande!
P S II Pingat på Intressant.
Vad bra att du skrev om det här!
ReplyDeleteDet är fler Bonniertidningar som har sjukt låga arvoden nu. Det verkar inte löna sig att göra bra jobb för dem längre så jag tackar alltid nej om de inte vill höja till en rimlig nivå. Önskar fler kan göra detsamma för visst kan de ge bättre betalt om de bara vill.
Jahaja. Nej Gunilla du har inte missat någon lågkonjuntktur. Som alla vet spinner hjulen i världsekonomin för fullt just nu och många tjänar stora pengar.
ReplyDeleteDumpningen av frilansjournalistik handlar om att lagen om tillgång och efterfrågan gör sig påmind, tror jag.
Så många vill skriva och blir överlyckliga bara för att bli publicerade. Att dessutom få betalt verkar mest av allt betraktas som en (liten) bonus.
Exempel: på ett forum på nätet häromdagen gick en person ut och erbjöd sig som krönikör gratis. I och för sig tror jag (kanske, jag är osäker tyvärr) inte att seriösa uppdragsgivare nappar på sådant, men det hjälper ju till att dumpa marknaden för oss som lever på att skriva.
Men det finns andra sätt att bli dumpad på än priset. Exempel: tidning som jag sedan ett par år regelbundet medverkat i och som har s k tema-nummer som man ska bidra med reportageidéer till. Något som jag bistått med till flera teman - ett litet utkast med ämne, bakgrundsfakta och vilka intervjupersoner som är tänkta etc. Jag brukar skicka in fyra-fem idéer till varje nummer. Ibland får jag göra en eller ett par, ibland blir det inget alls eller något annat. Men ett par arbetsdagar brukar jag iallafall lägga ner på detta med idéerna till temanumren.
Nu har det hänt två gånger att jag sett jobb jag föreslagit - exakt samma upplägg, intervjupersoner etc - i tidningen, men skrivet av någon annan.
Också en form av dumpning.
Exempel 3: uppdragsgivare jag skrivit en del åt under hösten. Hittar av en slump mina (och andras) artiklar på en hemsida som tillhör ett försäkringsbolag. Tar kontakt med dem och undrar varför jag inte blivit tillfrågad om att medverka på deras hemsida. De tyckte det var självklart att de kunde använda artikeln - "du har ju redan fått betalt". Då frågade jag VD:n om han tyckte att jag fritt kunde förfoga över hans företags produkter - han hade ju fått lön? Hursomhelst, min uppdragsgivare sade sig på förfrågan inte känna till den omfattande snyltningspubliceringen. "Men om han hade frågat - hade det varit OK då"? "Det är väl något som vi får prata om i så fall" sa jag. "Och träffa avtal om".
Sedan dess har jag inte fått några fler uppdrag därifrån. Vilket jag skulle fått enligt överenskommelse med uppdragsgivaren - jag hade just avverkat en hög och skulle få nästa (de pytsar ut ca fem åt gången).
Nu har jag sett de jobben jag skulle gjort utlagda på andra. Förmodligen folk med lite mer liberal syn på att bli publicerade lite varstans utan att bli tillfrågade.
Ja, så ser det ut här hemma, Gunilla, så håll dig borta för sjutton.
*s*
/Susanna
tack för att du skriver om detta. Det gäller inte bara skribenter Ta t.ex. hachette. De betalar 2500 per sida för fotografer, inte en spänn mer eller mindre. Jag förstår helt ärligt inte varför alla ställer upp på det här. Är det verkligen värt det? Jobba gratis, dåliga briefar och sedan blir jobben sönder layoutade i tidningen pga osäkra AD:ar och dåliga chefredaktörer. FY! Säg nej.
ReplyDeleteAnonym: kan du ange ungefär vad som vore ett för fotografer rimligt arvode för en sådan tidningssida, bara så att den som inte kan branschen får ett hum? Gäller arvodet oavsett om uppdraget gäller en eller fem sidor?
ReplyDeleteSjälv har jag varit med om att göra ett jobb för en Hachette-tidning, där jag fick ett visst, ganska lågt arvode för ett jobb som dock inte var så där jättetidsödande att få ihop (en intervju med en formgivare, som skulle gå över en sida). Det låga arvodet byggde på att de sade "det är vad vi betalar per sida".
Sedan drog de dock ut både text och alla gratisbilder de fått (från formgivaren) på tre sidor! Så kanske borde jag ha skickat en tre gånger så stor faktura. Har aldrig riktigt fattat det där med "sidbudgetar" som de kör med i magasinsvärlden...
Gunilla
ReplyDeletedet som är rimligt betalt för att göra ett jobb för en tidning som fotograf är att får alla omkostnader betalda plus ett arvode på ca 2500 per bild. Detta gäller magasin som är attraktiva att arbeta för där arvoden är lägre och "äran" är viktigare. ex kändisporträtt där både assistent en hår/make och en stylist är med på plåtningen. taxi, lunch, ev en fika, filmframkallning, assistent, framtagning av bild, digital eller manuell, retusch, budkostnader. Allt ovan betalas av fotografen för alla involverade.