Skype funkar inte så bra för seriösa intervjuer

MIAMI Sju timmar långa intervjuer för att få ett enda pratminus, berättar Maciej Zaremba om här (apropå hans Stora Journalistpris-belönade reportage).

[Uppdatering: Haha, min minnesbild av Zarembas metodik var ju helt fel! Vad han säger är: "Jag kan tala med en person i fyra timmar och får ut kanske sju repliker."]

Den metoden är ibland onödigt slöseri med resurser, eller ett ouppnåeligt och orealistiskt ideal. Jag lägger ofta ner på tok för mycket jobb för att få fram något som inte kan bli mer än ett litet stycke i den färdiga texten, och ofta skapar det mest av allt frustration inför allt som inte får plats. Men för genomarbetade jobb är arbetssättet ändå något att sträva efter.

Håller på med ett jobb där jag ursprungligen tänkte mig att det skulle vara långa, djupa samtal ur vilka essensen skulle kokas fram.
Fast nu hindras de av att samtalen inte, som tänkt var, kan ske vid personliga möten i verkliga livet, utan måste göras via en riktigt usel Skype-förbindelse – med eko och brus och med sex timmars tidsskillnad från hotellrummet i Miami till intervjupersonerna i Stockholm. Inte alls särskilt idealiskt. Tyvärr framstår man som intervjuare tvärtom som ganska oseriös!

[Uppdatering, 3 mars: Jag kunde inte i december skriva vad det gällde för intervjuer – men nu kan det sägas: det var samtal med Ulf Adelsohn och diverse andra aktiva moderater, till reportaget om Erica Lejonroos. Adelsohn undrade förvånat varför jag höll på och ringde honom och talade sundbybergsk kommunpolitik, när jag kunde ligga på stranden. Haha, det undrade ju jag med!]

I somras intervjuade jag dock Janis Karpinski, chefen på Abu Ghyraub-fängelset i Bagdad som då var hemma i North Carolina, genom Skype eftersom jag ringt slut på flera dyra mobiltelefonkort från Almedalen/Visby. Då hade jag inte ens headset, som man ju behöver ha för Skype-samtal – och det blev en ytterst förvirrad dialog. Jag gick omkring med datorn i presscentret och försökte prata in i det lilla mikrofonhålet och samtalet bröts hela tiden... Men på något sätt funkade det ändå. Mest tack vare hennes tålamod och vilja att berätta sin historia.

/Gunilla