Pressträffar ibland, ibland inte

NEW YORK När jag stod och väntade på att dessertkocken jag skulle intervjua häromdagen skulle dyka upp (han vaknade som jag skrev kl 14.30 ute i Brooklyn och kom på att han skulle ha träffat mig på Manhattan kl 14) ringde mobiltelefonen. Vilket den ytterst sällan gör. Nästan aldrig, faktiskt.
Jag ställde mig vid fönstret i det loft dessertkocken hyr – i väntan på att hans restaurang ska bli färdigrenoverad – och tittade ut över hustaken och brandtrapporna i Tribeca.

Bisarrt nog var det Sten Tolgfors pressekreterare som hörde av sig. Jag hade ju redan sagt att jag inte kunde komma på hans pressträff, men hon tyckte att jag borde skriva något om handelsministerns just avklarade möte med George Soros.
Soros hade nämligen talat om vikten av sänkta tullar på etanol, och hade välkomnat Sveriges/EU:s stöd för detta. Ehhh, intressant, men...
Jag försökte – på en jättedålig telefonlinje – förklara att jag dessvärre inte kan ringa till Stockholm och på kvällen svensk tid hitta någon redaktör som genast vill köpa in en telefonintervju med Sten Tolgfors, som handlar om vad George Soros sade till honom, av mig. Tyvärr är intresset för svenska ministerbesök i USA sällan så stort som åtminstone jag skulle önska, trots att deras program ofta är mycket intressanta (läs exempelvis om Sten Tolgfors New York-program här). Det blev ett lite förvirrat samtal, under vilket jag lyckas haspla ur mig att jag ja, i och för sig själv var intresserad av ämnet miljöteknikinvesteringar och annat de talat om och nej, inte visste någon särskild kollega i Washington som hon skulle kunna ringa.

Tja, DN hade en intervju med George Soros själv, gissningsvis gjord i anslutning till Tolgfors möte på svenska konsulatet. Det var nog lite lättare att sälja in. Vi hade inte fått veta i förväg att Soros skulle finnas anträffbar för oss där och då, men hade jag varit på hugget och trott att jag också hade kunnat hitta en avnämare hade jag väl kunnat ta reda på det.

Vad ville jag säga med detta? Egentligen ingenting särskilt, det var bara så märkligt att stå där i tjusiga loftet och vänta på en stjärnkock – och så plötsligt diskutera etanol och handelstullar (och försöka klura ut vad som var nyhetsvinkeln i sammanhanget).

– – –

Apropå ingenting. Det är förresten inte ovanligt att jag och mina USA-kolleger får förklara en del grundläggande grejer om hur våra medier fungerar för de pressekreterare vi har kontakt med (gäller generellt, men givetvis med undantag). En så grundläggande grej som pressläggning och tidsskillnad och hur dessa två begrepp samspelar brukar bli en aha-upplevelse för somliga.

Jag skrev förresten om en av de mer bisarra pressträffar jag varit med om här.

/Gunilla