Fokus' New Journalism – inget nytt under solen del II

NEW YORK Inlägget om metoder i reportagejournalistiken har denna bloggs hittills högsta antal kommentarer (hälften av dem har jag själv skrivit, men i alla fall...).

Som ni kanske sett har Journalisten idag en uppföljningsartikel från Gräv-seminariet, se här. Där försvarar sig Torbjörn Nilsson ganska väl – just med hänvisning till några av New Journalism-traditionens mästare, inklusive dess svenska företrädare.

Jag kan min journalistik-historia alldeles för dåligt, och kan ju inte heller Nilssons reportage på mina fem fingrar – men av det jag läst och minns känns det absolut som att han gestaltar på ett sätt som många gjort före honom. Fast exakt hur det är med den saken tycker jag gott att någon ambitiös c-uppsatsskribent på JMK kan reda ut ... förslagsvis i JMK-ämnet "massmedieretorik".

En kollega mailade mig i ärendet:

...det här är ju onekligen en viktig debatt (som väl lär bli ännu viktigare på sikt) och spontant tycker jag att det verkar väldigt tveksamt med sådana metoder. om något är fel finns ju risk för att det sänker trovärdigheten för själva budskapet. Att jämföra med Jayson Blair är dock helt fel, han hade ju hittat på citat! Som ju dessutom med NYT:s hela tyngd gjorde att resten av medievärlden trodde på dem...
farligt också med det nyttjande av citat som pågår idag, på sikt kanske man alltid måste tala om när det är exklusivt till en själv...

Jag kanske ska betona att jämförelsen med Jayson Blair och Torbjörn Nilsson (se Vassa Eggens första kommentar) haltar något. Den förstnämnde unge mannen hade ju många strängar på sin metodlyra. En likhet med Nilsson är hur Blair gestaltade miljöer genom att gå in i New York Times bildarkiv – som han hade lösenorden till – för att på fotografier se hur en intervjupersons hem såg ut, eller kollade i lokaltidningar. Sedan hade Jayson Blair ju andra än mer bedrägliga metoder...

Men jag klistrar in ett citat ur Vassa Eggens kloka, andra kommentarer här, så att ingen missar den (jag vet att alla inte läser kommentarer):

Den new journalism som jag har läst är i högsta grad deltagande. Är inte journalisten på plats så beskrivs miljöer och händelserna genom objektens ögon. Eller så åker man ut till Käringön efteråt för att kolla miljön, så arbetar uppenbarligen Gay Talese (som jag läser nu), t ex.
Nä, närvaro är närvaro. Närvarokänsla är något helt annat.

Gunilla