Självporträtt, 6:e avenyn och 47:e gatan april 2007

NEW YORK Jag skrev nyligen en krönika för Svensk-amerikanska Handelskammarens i New York nyhetsbrev. Jag tackade ja för att det är kul att skriva krönikor, och för att jag hade en historia att berätta som annars bara hade blivit ännu ett blogginlägg (en utvidgning av detta).

Texten handlar om hur The Ark och Melodifestivalen fick mig att tänka på Kristina från Duvemåla – eller snarare på skillnaden i min egen tillvaro som svensk i USA, där jag i realtid kan följa den stora snackisen, alltså The Arks vinst i Globen, i ett Sverige som de utvandrande smålänningarna för bara 150 år sedan fick kapa alla band till.

Oj, vad sentimental jag blev, när jag stod i en bar på Lexington Avenue med ett glas prosecco i handen och plötsligt kom att tänka på detta! Ola Salo i sin stiliga fjäderboa talade om Idi Amin på scen, med Carola i bakgrunden, och jag blev alldeles knäsvag av att tänka på Kristina. Alla små eländiga torp och grusvägar och stengärdsgårdar i hela Småland på en och samma gång, tänkte jag på, där i bottenvåningen av en skyskrapa. Tänk om familjen Nilsson hade kunnat installera en webbkamera hemma hos svärföräldrarna i Korpamoen, typ. Eller om de hade kunnat kolla på Melodifestivalen. Då kanske livet hade blivit lite lättare där borta i Minnesota.

Anyway, det tog evigheter att skriva krönikan, eftersom det visade sig att den skulle vara på engelska. Och jag, mitt nöt, gick med på att medverka helt utan arvode. Så kan det gå. Jag får väl sälja en njure eller nå't för att överleva här i sta'n, frilansjournalistik är verkligen inte en födkrok utan en livsstil.

Dessutom behövdes ett fotografi, och kruxet är att de bilder jag har på mig här i datorn alla är tagna i rätt konstiga miljöer som riskerar att liksom förta fokus från alla smålänningarna och Manhattan. Typ "Gunilla i Bel Air-slummen i Port-au-Prince" eller "Gunilla i orkanvarningens Galveston" eller "Gunilla innan hon ska gå på ett flygplan på Sana'a flygplats". (Exempel här.)

"Har du ingen som kan ta ett foto av dig nu???" undrade redaktören, men det hade jag ju inte. Ingen jag litade på. Så till sist ställde jag upp mig själv i Midtown, med alla de vanliga New York-attributen (japp, skyskrapor och gula taxibilar) i bakgrunden. Tror jag tog 75 bilder innan jag hittade en som funkade...

Jag klistrar in den här, mest för att mina vänner ska se hur jag ser ut innan jag eventuellt klipper håret hos dominikanskorna på min gata i eftermiddag.

/Gunilla