.JPG)
NEW YORK Västerländska medier får ofta kritik för att ge schablonmässiga och stereotypa bilder av Afrika. Antingen handlar det om massvält, obegripliga stamkrig, eländiga hivepidemier och ruttna diktatorer – eller så är det glada bybor som dansar i brokiga kläder, och exotiska vilddjur på savannen.
– Författaren Anders Ehnmark har sagt att vi i Europa får veta allt om hur afrikaner dör men inget om hur de lever. Och det är sant. Det påstås också att när jag är hemma i Sverige ökar rapporteringen om Moçambique med 50 procent – trots att det är Sveriges största mottagare av bistånd. Så ser den massmediala bilden av Afrika ut. Vi får ett slags mytologisering som säger att afrikaner lever inte, de är bara på väg att dö. Denna förljugna bild av Afrika är bland det mest cyniska och föraktfulla misslyckande som massmedierna i västvärlden har ställt till med.
Citat av Henning Mankell i intervju på PalmeCenter.se.
När jag var i Accra i april talade jag med en ghanansk programmerare/systemutvecklare, som klagade på att det är situationen i blott ett fåtal länder som får styra uppfattningen av hela kontinenten. Hans exempel var: inbördeskriget och flyktingkriserna i Sudan, konflikten mellan Etiopien och Eritrea och förtrycket och den ekonomiska krisen i Zimbabwe. Själv talade han – som diplomatson uppvuxen i den ghananska eliten, entreprenör och affärsman – om hur främmande det känns även för honom med svältande barn med uppsvällda magar (à la hungersnöden i Etiopien på 80-talet) eller galna barnsoldater (à la exempelvis Liberia).
Tja, nog tycker jag att man kan hitta mycket annat i Afrika-rapporteringen också (vad mediekonsumenterna tar till sig är kanske en annan sak). Allt är inte schabloner, tvärtom, och det vore hemskt om medierna underlät att skriva om kriser och katastrofer. Men det är sannerligen inte konstigt om den som har erfarenhet av afrikansk vardag inte alltid känner igen sig i Afrika-rapporteringen.
Nå, detta kan man skriva långt och länge om, med tusentals exempel. Jag som blott nosat på Afrika (mycket korta besök i Mali, Sydafrika och Ghana) har inte mycket att komma med, men länkar er gärna till sådant som jag hittat blott genom lite snabb googling:
• Henning Mankell i Aftonbladet om sakernas tillstånd: "Vi måste sluta skända Afrika" (om hur västerländska biståndsexperter lever gott på att komma med lösningar på Afrikas "problem")
Västerländska medier springer i dag den förvridna skenbildens ärenden. Man ritar upp dödens scenarier i stället för att söka efter sanningen. På den afrikanska kontinenten älskar, drömmer, hoppas och ängslas människor som överallt annars. Normalt säljer livet bättre än döden. I ett land som Sverige är ungdom och livskraft den stora kommersiella magneten och upplagehöjaren. Men när det gäller Afrika säljer man med stora bilder av flugor som kryper i de döende barnens näsborrar.• UD:s beskrivning av Afrika och Afrikabilden.
• bloggpresentation av författaren Mai Palmberg, som publicerat böcker om Afrikabilden i svenska skolor (som jag ej läst)
• Lysande blogginlägg av Tora Breitholtz om hur absurt det är att Angelina Jolie varnades för malaria när hon skulle föda barn i Namibia.
• Arena publicerade i fjol en riktigt bra artikel som problematiserar "vänsterns" respektive "högerns" syn på framsteg i tredje världen.
• Lundagård apropå ett temanummer om Afrika i .doc.
• Försök gärna få tag på Harvards Nieman Reports 3/2004 (temanummer om Afrika-rapportering), eller läs en sak jag skrev om den här.
Anyway, egentligen skriver jag allt detta bara för att berätta att jag idag har ett reportage från Afrika infört i Svenska Dagbladets näringslivsbilaga, närmare bestämt från Ghana. Det handlar om ett IT-centrum med företagsinkubator, Busy Internet och Busy Labs, i Accra – där det är full rulle dygnet runt med kostymklädda ghananska entreprenörer som skriver affärsplaner. Jag hängde där flera gånger för att kolla mina mail, och insåg snart att det var en bra story – har knappt sett något liknande ställe någonstans i världen!
Kanske sprider jag nu nya schabloner, eller så är jobbet om Ghanas gryende dot.com-boom bara ytterligare en liten skärva att lägga till vår kollektiva Afrikabild. Såklart är det viktigt att inse att miljön på Busy Internet inte är typisk för flertalet människor i det fortfarande väldigt fattiga Ghana. Jag har inte skrivit det särskilt övertydligt i reportaget. När ni läst texten vet ni alla fall lite, lite mer om hur vissa ghananer lever.
Så leta genast fatt på tidningen – jobbet är snyggt utgjort av redigeraren, med en fin bild tagen av mig! Ett annat foto från Busy Internet (som jag själv nog gillar bättre) ser ni ovan.
Uppdatering 21 maj: Nu finns jobbet av någon underlig anledning utlagt hos E24 (med ytterligare en bild).
/Gunilla
P S Pingat på Intressant.
Åh härligt, jag tappade bort dinn sida tidigare med trefaldiga datorkraschar och mycket borta.
ReplyDeleteNu såg jag din rubrik i feeden från Intressant.
Skall återkomma och läsa senare. Det var jag som kommenterade hos dig för något år sedan som vuxit upp i Liberia och Ghana.
Dataeran har mycket mark kvar att erövra.
För några år sedan, säkert sju åtta, så var det en nyhetsserie särskilt på lokalnyheterna i Stockholmsregionen ABC om en vårdnadstvist som hade löpt amok. En svensk mamma hade tagit sina tre barn från Sydafrika och åkt till Sverige. den yngsta dottern, hade domstol bestämt, skulle nu återvända till sin pappa i Sydafrika. ABC rapporterade intensivt, det hölls namninsamlingar för att barnet skulle få stanna etc. Rapporteringen var mycket vinklat tills allt bara dog. Flickan återvände med sin pappa till Sydafrika, de äldsta var gamla nog att själva avgöra var de ville bo. Avtalet innehöll bl a att mamman skulle ha rätt att komma till Sydafrika mycket regelbundet och träffa flickan.
ReplyDeleteI kölvattnet efter det och efter det att inslagen i ABC hade fällts för partiskhet så var det, tror jag, någon socialantropolog (minns inte säkert) som sa att en av anledningarna till att det blev ett sådant ramaskri förmodligen var för att det handlade om Afrika. En liten vit flicka, Sydafrika med aids och våld och naturligtvis måste vi skydda henne nu! Med allt vi bara har. Att det finns vardagsliv i Afrika, det finns inte med. Och det fallet illustrerade det så fruktansvärt tydligt. Pappan var också vit, men uttalade sig inte offentligt under hela processen, inte efter heller. Det talade till hans fördel tyckte jag. Det fanns det säkert andra som inte tyckte.
This comment has been removed by the author.
ReplyDeleteDet var 2000 som rapporteringen skedde.
ReplyDeleteHej Carina,
ReplyDeleteKul att höra av dig! Ja, som du märker kom jag så småningom till Ghana... Har glömt bort vad det var du ville ha hjälp med, och nu är det kanske för sent?!
Jessika,
ReplyDeleteJa, det var säkert en del rädsla för det mörka Afrika där... Men det är ju också en väldig bias för (svenska) mammor och mot (icke-svenska) pappor i de flesta vårdnadstvister, eller hur?
Jo, men det här var särskilt extremt.
ReplyDeleteHej Gunilla,
ReplyDeleteDet var inget särskilt mer än eventuellt få se kort därifrån och särskilt om du var i Tema (Ghana) eller Monrovia/Buchanan (Liberia). Det är mer min längtan "hm" och innan jag fyller 50 år skall jag dit med min man. I Liberia var det Lamco som gällde under 60 talet och i Ghana var det Ghacem (Ghana Cement Works). I Liberia kryllade det av svenskar och i Ghana var det norrmän. Härliga rötter om ine annat.
Till Jessika: Flickan det gällde heter Kimberley och det blev inte riktigt som det var tänkt, kika här. http://www.tiger.se/kimberley/
Carina – hoppas du kommer iväg till Ghana! Jag var dessvärre inte i Tema, utan bara i Accra och Cape Coast+Elmina samt Kokrobite – men bilder ska jag lägga upp här framöver. Ligger lite efter med fotografier... Har tyvärr inte så där jättemånga foton av allmänintresse från just Ghana, men några!
ReplyDeleteOm Kimberleyfallet – ja, det verkar ju komplicerat...eftersom det inte var en vårdnadstvist i Sverige utan i Sydafrika. Jag läste lite och lyckades inte hitta varningar om Det mörka Afrika i texterna, men det förekom säkert som en underton. Snarare kände man som vanligt i familjekonflikter att det är så mycket information man inte har. Nu när det gått så många år vore det journalistiskt intressant att följa upp fallet (i Sydafrika)!