Inte bara Expressen, utan även jag

NEW YORK För några veckor sedan skickade jag ett smått hysteriskt mail till en mailinglista för FN- och folkrättsexperter om att jag behövde omedelbar hjälp med faktagranskning av en artikel till ett nyhetsmagasin.
Och som jag berättade i det långa inlägget här fick jag just omedelbar hjälp – massor av människor ansträngde sig, mycket mer än vad man som journalist egentligen borde kunna begära, och såg till att fakta och annat blev korrekta. Reportaget med alla dess tillhörande faktarutor blev helt OK, tycker jag, och skickades till redaktionen i Stockholm alldeles lagom till deadline.

Men efter några dagar fick jag besked om att jobbet inte skulle publiceras i påsknumret som tanken var... Ett stort bildreportage från Irak hade hamnat på redaktionens bord och borde in omedelbart. Det är inget att säga om, såklart, utan sådant som händer i nyhetsflödet. Det ska vara så!

Fast veckan därpå var det påsklov och tidningsuppehåll. Och sedan var den ansvarige nyhetschefen på Mauritius. Och då hade det ju gått så pass lång tid att jag skulle bli tvungen att uppdatera alltsammans! Hmmm... Så måste det ju också bli, i nyhetsflödet, men det är ganska sällan redaktörerna betalar frilansar för det merarbete som uppstår. (Ehhh ... aldrig, när jag tänker efter.)

Till sist fick jag äntligen ett mail med synpunkter på mina texter. Jättekul med klok, konstruktiv och rättvis feedback, för det får man inte så ofta! Kruxet var bara att det nådde mig på ett Internetkafé i Accra i samma stund som de hade behövt de uppdaterade och omskrivna texterna i Stockholm – så går det när man inte kollar mail mer än en gång varannan dag när man är på resande fot...
Inte kunde jag sno ihop något genast, detta handlar om en hel del jobb som kräver research och är inget som jag skulle vilja göra annat än på min egen dator. Som tur är kunde jag och redaktören maila varandra medan jag satt där, och de kunde skjuta på allt en vecka. Puh!

Sedan blev jag som bekant sjuk, och så fick vi skjuta på allt ännu en vecka! Och sedan dess har de kloka synpunkterna om vad jag skulle skriva om försvunnit ur min maillåda, minns bara på ett ungefär. Men en uppdatering ska redaktionen få, nu när jag kvicknat till... Dessvärre är jag orolig för att jag alldeles strax kommer att ringa hysteriska telefonsamtal till samtliga intervjupersoner och tvinga dem att genast läsa igenom mina ändringar ... och sedan kanske ett akut nyhetsjobb någonstans ifrån gör att allt skjuts upp än mer. Man vet aldrig.

Nå, jag har i alla fall nu äntligen lyckats ta mig till Society, Harlems bästa kontor.

/Gunilla