.JPG)
NEW YORK Nästan alla inneboende/flat mates jag har haft – och en hel del amerikanska kompisar – har drabbats av samma fenomen:
Sedan de lärt känna mig poppar plötsligt nyhetsartiklar om svenska fenomen fram i samtliga tidningar de läser. Jag får tips om dödsrunor över svenska operasångerskor, artiklar om flyttningen av Kiruna och mycket annat.
Men ibland slår denna selektiva varseblivning över i ren paranoia...om än mest på skoj. Jag och min nuvarande inneboende Sean hade häromdagen följande konversation (repliker fritt ur minnet):
Sean: – Du vet den där svenska gratistidningen – den skriver om en massa svenska grejer hela tiden!
Gunilla: – Jaså? Men Metro fungerar inte så, de har en lokal redaktion här i New York. Tror inte de tar grejer från redaktionen i Stockholm.
S: – Jomen, idag var det en artikel där de skrev om en svenska – och jag tänkte genast: Nu håller de på och tar över! De smyger in svenskar i så många artiklar de kan!
G: – Jaha, vad handlade det om då?
[Sean tar fram tidningen AM New York och visar på en kort artikel på sidan 30, om varför det är dåligt med känsloutbrott på kontoret, apropå en ny bok av en författare vid namn Hannah Seligson: "New Girl on the Job: Advice from the Trenches". Hon var citerad med två meningar, liksom ytterligare tre intervjupersoner.]
S [triumferande]: Kolla! Seligson, hon måste ju vara svenska!
G: Ehhh... Nä. Hannah Seligson, det är ett klockrent judiskt namn. Det låter inte alls särskilt svenskt. Hon kan förstås vara svensk, men det är inte troligt. Jag gissar på att hennes familj kom till New York på 20-talet.
S: Hmmm...
G: Förresten, AM NY är inte en svensk tidning. De har plankat Metros koncept, men det är Metro som är den svenska tidningen.
S: Hmmmm... Men kolla här då [bläddrar triumferande i AM]: Här är en annan artikel! De har intervjuat en svensk!
Och det hade de faktiskt: neurologen Max Albert Hietala på Sahlgrenska i Göteborg, som fick tala om varför boxning är skadligt för hjärnan i en kort artikel (syndikerad från LA Times). Tyvärr ett klent bevis på att en svensk konspiration håller på att ta över via New Yorks medier! Well, vi hade i alla fall ganska roligt åt de tokiga associationerna.
Jaha, så här har vi det härhemma i Harlem...
/Gunilla
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
Jamen, v-r-ä-k dom ;). Amfetamindiskussionen i sig var ju nog för att få mig som har delat bostad med en läderbög att tänka att nej där går jävlar i mig gränsen.
ReplyDeleteSeligson kommer av Selig och har två ursprung: a) tyskt b) judiskt (ashkenazic) och kommer då från det jiddiska ordet för lycka. Efternamnet finns i flertalet olika varianter bortsett från Seligson (enl. a dictionary of surnames).
Jessika, jag ska vräka dem, jag lovar! Från den 1 september, så givet att jag tänkte att två månader kan vara en bra uppsägningstid så har jag några veckor på mig att jobba upp courage...
ReplyDeleteFör mig gick gränsen (återigen) i morse, när jag insåg att Sean inte hade betalat en telefonräkning sedan den 20 februari, trots att han sagt att han skulle sköta just de räkningarna. Nu betalade han den, men den hade hunnit bli $220 (trots att ingen av oss ringer särskilt mycket). Han är den första inneboende jag har som har en regelbunden månadsinkomst, så jag förstår inte hur han kan slarva med mina räkningar!
Men, de är som sagt snälla, och de här absurda diskussionerna om "svenska" tidningar och intervjupersoner och det myckna knarkandet på Lower East Side på 60-talet är bara roligt... Och Sean hittar ibland små uppslag åt mig i sina tidningar, bland annat en grej jag just skrivit om för Ekolådan.
Annars har du rätt!
Och tack för förklaringen av Seligsons etymologi – jag hade tänkt kolla, men nu slapp jag ju det...