Baby shower-rapport

NEW YORK Utflykten till South Orange i New Jersey gick bra, utom att jag var tvungen att vimsa runt i Harlem på jakt efter en present som jag kände att jag kunde stå för så länge att jag kom hela två timmar för sent (även beroende på att pendeltågen bara går en gång i timmen på helgerna...)!

Bortsett från min lilla gåva, en dräkt med tillhörande luva i klarrött från coola souvenirbutiken Harlemade, var alltsammans en orgie i ljusblått – ljusblåa ballonger överallt, tårta med ljusblå grädde och framför allt väldigt många små plagg i ljusblått i paketen.

Det är möjligt att det även förekom plagg i mörkblått, grått, brunt eller grönt, men isåfall såg jag dem inte. Jag undrar hur det går till på baby showers där man inte i förväg vet barnets kön? Antar att fosterdiagnostiken/möjligheten att få veta könet till stor del vuxit fram som ett krav från förvirrade baby shower-deltagare.
Själv är jag så indoktrinerad av svensk PK-statsfeminism och genderlära att jag nästan inte tål dikotomin rosa/ljusblått. Men jag vet – inte minst från de personer som indoktrinerat mig, de tenderar att återfinnas på mina middagar! – att dessa färger är ungefär vad som finns att tillgå även i de flesta svenska barnklädesbutiker. Mina egna brorsdöttrar har nästan enbart plagg i rosa – utom såklart de som PK-faster i New York och designerfaster i Rom har gett dem, dessa tenderar att vara i svart, rött, grått eller orange. Fast tjejerna vill ju allra helst ha "jåsa"...

Nå, det var en parentes. Det intressanta med baby showers är ändå själva riten, alltså den tradition det innebär att en grupp kvinnor tillsammans träffas för att både umgås och hjälpa den av dem i gruppen som närmast ska få barn. Helt klart måste det vara en rejäl avlastning för ekonomin att få sådan hjälp med inte bara kläder, utan filtar, leksaker, skötbordstillbehör och så vidare. "It takes a village", och allt det där – alltså barn som gruppens och inte bara familjens ansvar. Tja, faktiskt nästan "byns" ansvar, många av de närvarande har flyttat till just olika delar av Orange!

Själv har jag lite svårt för renodlade kvinnotillställningar (renodlade manstillställningar har jag nog också svårt för, men sådana har jag ju per definition aldrig närvarat vid) men jag ser ju de historiska och kulturella rötterna för en social baby shower-gemenskap. Och jag gillar traditioner! Faktum är att jag närmast kommer att tänka på de tre bröllopsfester jag var på i Jemen för några år sedan, med enbart kvinnor närvarande och en alldeles speciell stämning.

I detta fall hade jag träffat ganska många av gästerna, eftersom jag haft förmånen att följa den blivande modern genom födelsesdagsfester, inflyttningskalas, bröllop och julsammankomster under alla mina år i New York (det var hon som fick mig att först börja resa hit!). Det är verkligen kul, att genom sina vänner få inblick i andra sociala sammanhang och kretsar än sina egna, och att det också blir en kontinuitet i detta.

Nu fick jag ju också tillfälle att ta mig bort från Manhattan ett slag. De flesta av områdena i New Jersey, dit New Yorks familjer tenderar att flytta när de får barn, är okänd mark för de flesta Manhattanbor. Där finns allt från veritabla ghetton till riktiga rikemansområden med enorma villor, och allt däremellan. Gårdagens evenemang ägde rum i ett lummigt villaområde med välskötta hus, cirka 40 minuters resa från Penn Station. Amerikanskt familjeliv, bilar och trädgårdar är ju ganska exotiskt för mig också, hehe.

Vi bjöds på mumsiga kycklingspett, ananas, tacos med guacamole och fantastiskt iskaffe. Den ljusblåa gräddtårtan påstods vara god, men jag vågade inte testa utan föredrar att leva i tron att den var lite läskig... Förutom alla kvinnor i åldrarna 25–65 (?) fanns där ett antal inte särskilt stora barn, och en söt liten King Charles-spaniel.

Klockan fem kom massor av pappor/män för att hämta sina fruar! De hade suttit och hängt tillsammans på en mexikansk restaurang intill South Orange Station under tiden. Som framgår av Wikipedia-länken om baby showers ovan – se den intressanta uppställningen under "terms" – kan faktiskt även män ha sådana evenemang, då brukar presenterna ofta vara blöjor! Tror dock inte att det var ett sådant "Pampers Party" de hade på mexstället...

Sedan åkte jag in till New York City och idkade halvdekadent Manhattanliv igen. Hängde med Karen på Café Doma och The Spotted Pig i Greenwich Village till långt in på småtimmarna.

Ikväll blir det en *uppföljning* av bröllopet jag var på i Skopje i Makedonien i fjol, såtillvida att brudparet nu blivit tre och att brudgummen – som var min läxkompis på nationalekonomikursen på SIPA och rent allmänt en av mina bästisar på skolan – tagit sin familj till New York för att visa dem den stad han bodde i i mer än tio år.
Hela dagen tömmer han ut sin gamla lägenhet i East Village, och ikväll ska vi ses på Angelica Film Center och se Italiens Oscars-bidrag i år, nämligen denna film om en siciliansk familj som emigrerar till Amerika! Verkar mycket bra.

Vi får se hur och om jag lyckas fånga dagen fram tills dess...