.JPG)
Friktion själva är dock inte nöjda, utan anbefaller inkompetenta journalister – och oppositionen – till mer arbete. Och visst kan man hålla med dem.
Pinsamt att många reportrar och kommentatorer tillät Littorin "the benefit of doubt", fastän det tar blott en minuts surfande på universitetets hemsida att konstatera att detta är ruffel och båg rakt igenom. Pinsamt också att en och annan tolkat det som att Fairfax hade haft men förlorat examinationsrätt, fastän Friktion gjorde klart att de inte kommit längre än att ansöka om detta och dra tillbaka ansökan.
En annan pinsam grej är ett enligt mig vanligt misstag i Sverige, nämligen att översätta MBA/amerikansk Master med svensk magisterexamen. Det är ju inte samma sak alls.
En magisterutbildning i Sverige har i regel varit ett påbyggnadsår på en fil kand-examen, då man bland annat skrivit en uppsats på d-nivå. En MBA-/Mastersutbildning behöver inte vara särskilt akademisk (men kan vara det) utan är i första hand en bred och kvalificerad utbildning som förbereder för avancerade yrken; en MBA är framför allt en ledarskapsutbildning. (Och i USA är den i princip nästan alltid två år. Seriösa MBA-utbildningar i Europa, t ex Handelshögskolans, kan vara ett år – men det blir naturligtvis inte samma sak.) (Uppdatering: den nya svenska examensordningen skiljer mycket riktigt på ettåriga magisterutbildningar och tvååriga Mastersutbildningar.)
Men det är inte så konstigt om journalisterna inte vet det eftersom de själva sällan har Masters-examina... ;-)
Synd att jag aldrig kom på tanken att intervjua Sven-Otto Littorin om "värdet av en MBA-examen" för Civilekonomen, som har ett sådant temanummer en gång per år! Det hade varit kul att höra vad han hade haft att säga i ämnet.
Tror dock inte att det hade gått att få en sådan intervju... Självklart hade Littorin aldrig tackat ja till den, i vetskap om att hans CV inte klarat minsta uppmärksamhet på den punkten.
Här kan ni läsa en massa artiklar jag skrev för Civilekonomen i fjol, om MBA-studier på ett riktigt universitet. Låt mig citera mig själv om varför man bör satsa på en MBA-examen:
Poängen med att läsa till en MBA är att få en kvalificerad ledarskapsutbildning, där man lär sig inte bara genom böcker och av föreläsare, utan även genom att ta del av de andra deltagarnas erfarenheter. Utbildningarna är praktiskt inriktade och fokuserar på beslutsfattande och omvärldsanalys.Jämför med Littorins pinsamma förklaring (NB, min fetstils-markering):
– Jag läste in en master på distans, uppsatsen handlade om Kreabs etableringsstrategi i USA. Jag uppfattade det som en seriös utbildning eftersom jag faktiskt hade kontakt med en handledare.Bortsett från hur oseriöst det är att ens ha med bluffuniversitet att göra – hur seriöst är det att välja skriva ett akademiskt arbete, som en uppsats ska vara, om det man själv jobbar med...
Har faktiskt försökt hitta lite egen information, genom diverse arkivsökningar som dock inte gav så mycket som jag hoppades och genom att maila till "universitetet" (som dock inte svarat).
Som frilansjournalist är det lite svårt att konkurrera i sådana här nyhetsrace, när man anar att halva reporterkåren i Stockholm redan är satt på uppgiften. Jag har dock en idé till en grej att kolla, som inte ens finns med i Friktions tipslista. Återkommer om det – mot förmodan – skulle leda nå'n vart!
En annan sak, som de inte tipsar om men som jag själv inte tänker kolla – varför inte undersöka hur hans studiemeriter från Lund egentligen ter sig?! Är ju bara att ringa Lunds universitets studieregister så får man ut de uppgifterna lätt som en plätt.
Ja, Friktions research lade verkligen upp en straffspark... Men jag antar att det dyker upp mera i allehanda medier imorgon.
Det är naturligtvis inte bara straffsparksläge för journalister, utan inte minst för satiriker, ståuppkomiker, skämttecknare och allehanda personer som gärna driver med regeringen. Se exempelvis Blogge Bloggelitos fina tyska diplom till ministern, Thomas Hartmans tips om titlar att köpa nu, och Approximations nålstick!
Avslutningsvis skulle jag vilja säga att jag är glad att detta kom fram, så att Sven-Otto Littorins gav mig ett ansikte åt personer som köper diplom. Jag har alltid undrat vilka de är.
Och det vore intressant att höra varför Littorin, som ju hade kommit en bra bit i karriären redan han kom till New York, förklara varför just han tyckte sig behöva ett cornflakespakets-diplom.
Dessutom förväntar jag mig att Fredrik Reinfeldt säger något om varför det hittills i stort sett bara varit moderata ministrar som hamnat i rejält blåsväder.
Mitt tips: Littorin är inte längre arbetsmarknadsminister i övermorgon.
/Gunilla
Jag tror till skillnad från dig att Littorin överlever detta, även om det också för mig ser ut som något som kanske är allvarligare än det som Stegö-Chilo och Borelius rök för.
ReplyDeleteOrsakerna til att han klarar sig tror jag kanske är tre:
1) Han är inte arrogant.
2) Det rör inte pengar.
3) Journalister saknar som du antydde ibland själva ett intrese för utbildning och utbildningsfrågor.
4) Det känns som om Littorin kanske blivit lurad.
Näör det gäller spekulationerna om "varför" så kan jag tänka mig att Littorin och många med honom som kommit en bit i karriären gärna vill försöka få ner sin kompetens på papper. Även om många MBA-utbildningar är långa, så är de inte alltid på heltid och kraven på stundenterna är kanske inte alltid tuffa. Det handlar nog inte sällan om att just få ett diplom på vad man faktiskt i huvudsak lärt sig i livets hårda skola.
Jag tror inte att Littorin själv betraktat detta som en "tung akademisk merit". Han framstår som en person som kanske inte direkt jagar akademiska titlar.
Men som sagt, jag tror att han överlever. Det blir intressant att se fortsättningen!
PS. Själv har jag ingen tung internationell examen, inte heller något köpt diplom, bara en helt vanlig svensk universitetsvariant. Så jag skriver inte i egen sak! ;-)
Hej Leffe,
ReplyDeleteHmmm...du kanske har rätt! Sådana här stories handlar så himla mycket om spinning - och snart är det midsommar... Och Littorin är ju en trevlig prick.
Jag tycker denna story är intressant inte bara i sakfrågan, utan också för att den visat på bristande koll på akademia hos flera journalister – "they don't get it", liksom, till skillnad från en hel del bloggare.
Se gärna kommentarer hos Friktion där signaturen Petter skriver:
"Svenska journalister har verkligen inte gjort sitt jobb; sätt dessa “bluffuniversitet” eller “diploma mills” i ett perspektiv - det är ett stort problem världen över - institutioner som delar ut examina till höger och vänster genom att utnyttja slapphänt lagstiftning. Det är i det perspektivet vi måste se Littorins “examen”."