Lite mer L-Gate: Littorin fick VG i Lund

NEW YORK Igår insåg jag att jag blivit hjärtligt trött på allt vad Littorin och skumma diplom och bloggdrev heter – klar överdos.

Men vad som fångade mig med hela denna soppa är helt klart den Pandoras box som öppnade sig för mig, när jag upptäckte vilken enorm business detta med brevlådeuniversitet är! Och hur många de är! Någonstans på detta forum påstod någon (kanske John Bear?) att han listat drygt 2 000.

Jag har så länge jag kan minnas varit väldigt intresserad av utbildningsfrågor och trodde att jag hade bra koll på skolor och universitet av olika slag. Jag rör mig ju på nätet en hel del, samt har fått min beskärda del av spam om billiga examensdiplom genom tiderna.
Men jag har ju aldrig klickat mig vidare till de skumma skolorna, och heller aldrig sett artiklar om "diploma mills" – de har inte alls varit på min radar. Därför spännande att dyka ner i soppan – och stort nyhetsvärde, såklart, att den främste företrädaren för svensk arbetsmarknadspolitik sett dem som en framkomlig genväg.

Visst kan man hävda att Littorin varit i god tro, aningslös och låtit sig luras – men som jag antydde i en kommentar igår tror jag att han visste exakt vad han gjorde. Hey, han var 30 år när han anlitade Lurifax-universitetet, och jobbade heltid på en PR-firma i New York med krishantering för Astra. Självklart visste han vad han betalade en massa pengar för (och vad han inte betalade för...).

Se för övrigt denna kommentar hos Friktion! Och detta inhopp rakt in i den svenska debatten från Oregon hos Expressen (som också, till skillnad från mig, lyckats få tag på diploma mill-gurun John Bear).

Nu ska jag faktiskt skriva en liten nyhetstext, en variant på ett tidigare blogginlägg – inte om Littorin alls, utan om USA och examina. Borde gå snabbt att få ihop, efter all denna uppvärmning.

Här kommer lite fakta som jag tagit reda på, men som jag inte ska använda i några artiklar. Kanske kan vara av intresse för andra...

• Sven Otto Littorin fick betyget "väl godkänt" för sin c-uppsats i nationalekonomi. Uppsatsen betygsregistrerades på Lunds universitet den 10 juni 1993. (Som tidigare meddelats har han klarat av 115 poäng, varav 100 på avslutade kurser. Betygen är en blandning av G och VG.)

• Sven Otto Littorin jobbade heltid på Kreab/Strategy XXI i New York (bland annat med PR för Astra som då var i blåsväder sedan företagets svenske USA-chef anklagats för sexuella trakasserier). Jag talade igår med hans chef där, Harriet Mouchly-Weiss, som verkar vara en förtjusande dam som inte förstod varför Sven Otto hamnat i blåsväder. Hon sade att företaget "uppmuntrade anställda att studera", men verkade inte ha någon direkt koll på just dessa så kallade studier. Hon hänvisade alla frågor till Peje Emilsson på Kreab i Stockholm (vad jag sett har ingen ringt honom – vad han nu skulle säga).
Vsst hade det vorit roligt att dra ner till Strategys kontor på Madison Avenue och kolla om påståenderna om att "uppsatsen" skrivits av andra på Kreabkontoret kunde stämma. Men det är väl lite av en återvändsgränd vid det här laget... Jag tycker ju att det intressanta nu är regeringens syn på icke ackrediterade utbildningar. Men det skrivs det mycket om på andra håll.

Nu till grottekvarnen (the writing mill)!

Uppdatering I: This just in! Friktion publicerar Littorins "abstract". Ska genast kolla. Uppenbarligen finns läckor (före detta kolleger på Kreab?) som tycker att alla stenar inte vänts på...

Uppdatering II: Nu har jag har skummat texten. Tja, så uselt var det väl inte. Inte helt seriöst att skriva om det företag man jobbar för, men värre exempel på brevlådeuniversitetsexamensarbeten har jag läst om de senaste dagarna (nämligen sju sidors-uppsatser). Mitt icke-existerande förtroende för Fairfax University är ändå fortsatt orubbat!

/Gunilla