.JPG)
Så här skriver Zaremba:
Jag berättar om detta så utförligt eftersom i fosterlandets tidningar fick svenskarnas insats mindre utrymme än Robinson-Robbans blottade rumpa. Jag finner det vara en tidsbild. Håkansson tycker bara att det är egendomligt. Men kanske tror man i Sverige, säger han, att "FN-soldaterna delar ut dockor till barn och i övrigt främjar jämställdheten. Man blir nog mest generad av att se oss i vapen."Bilden av ett Kosovo där byggnader sätts i brand och väpnade konflikter sker med rent medeltida metoder är verkligen nedslående, liksom den av ett Unmik med FN-vagabonder som bara vill berika sig själva.
Men Zaremba lyckas inte besvara sin retoriska fråga om varför svenskarna i Kosovo, av hans berättelse att döma, avviker så tydligt.
/Gunilla
Jag tycker nog kanske att slutet blev lite konstigt, och att det känns som om Zaremba överdriver skilnaden mellan svenskar och andra i KFOR, men även mellan KFOR och t.ex. UNMIK Police. Däremot missar han viktiga skillnader mellan olika delar av UNMIK.
ReplyDeleteDet finns dessutom ytterligare skäl till att NATO-styrkan KFOR har en lättare uppgift än vad UNMIK har. För det första är FN illa sedda i Kosovo eftersom organisationen 1999 inte vidtog några åtgärder när Milosevic-regimen började fördriva Kosovo-albaner. För det andra har KFOR en fördel av att vara NATO, dvs. de som jagade bort serberna (eller snarare genom bombningarna gav UCK möjlighet att jaga bort serberna). För det tredje är KFOR:s uppgift enklare, de jobbar enbart med säkerhetsfrågorna och då enbart med de tunga säkerhetsfrågorna. UNMIK har till uppgift att sköta allt. Absolut allt. Från borgmästarnivå till uppbygnad av institutiner på nationell nivå (t.ex. departement och parlament).
Uppepå detta har UNMIK, som Zaremba så tydligt visat, dessutom i ett stort antal enskilda fall misslyckats genom såväl strukturella som individuella missgrepp. Men bara för att det finns många sådana bilder så är inte det nödvändigtvis en rättvis helhetsbild av vad UNMIK gjort i Kosovo.
Med detta inte sagt att KFOR eller svenskarna där gjort och gör ett dåligt jobb, tvärtom. Däremot har KFOR på ett bra sätt lyckats tämligen väl med en jämförelsevis enkel uppgift. UNMIK däremot har haft så många och så stora uppgifter att det inte ger särskilt mycket att försöka analysera UNMIK som helhet. Man måste gå ner på detaljnivå och då hittar man såväl lyckade insatser som rejäla klavertramp.
Om jag ska göra en gissning på varför svenska militärer ofta är väldigt skickliga i freds- och säkerhetsfrämjande insatser där det ingår att ha kontakter med lokalbefolkningen så tror jag att det sannolikt beror på att Sverige, jämfört med andra länder, skickar personer som är något äldre, som har lite mer livserfarenhet. Kanske därför att de inte är yrkesmilitärer. Delvis håller detta på att förskjutas nu, när åldern på soldaterna sjunker och allt mer sällan har hunnit skaffa sig livserfarenhet.
Tack, Leffe!!! En vacker dag får du berätta vad du själv – uppenbarligen – gjort i Kosovo...
ReplyDelete