Livsstil, kall, religion...

OAXACA Har fått några förfrågningar på sistone från bekantas bekanta om jag är här i Mexiko på "jobb eller semester". Ah, det är en så konstig fråga för mig, och jag har svarat dem med långa jobbiga utläggningar...

För det första anser jag att jag aldrig har semester, eftersom semester i strikt mening är "ledighet med bibehållen lön", och det har jag ju aldrig som egen företagare.

För det andra går det liksom inte att stänga av vare sig företagandet eller journalistiken. Allt jag upplever är potentiella artiklar. Och så vidare. Dessa stackars bekanta fick betydligt längre och pratigare svar. (Tänkte först lägga ut det på bloggen för att återanvända det lite, men ni skulle nog bara bli uttråkade.)

Frilansjournalistik är väl en livsstil, snarare än ett jobb, brukar jag ibland förklara. Men Kjell Albin Abrahamsson, SR:s Warszawa-korrespondent, uttrycker det roligare:

Att vara utrikeskorrespondent är inget jobb, det är en religion som utövas 24 timmar om dygnet.

Sveriges Radio har för övrigt mini-intervjuer med alla sina korrespondenter på sin hemsida. Där finns fler guldkorn och berättelser som jag och säkert alla mina kolleger kan känna igen sig, till exempel detta citat av Per Eurenius (tillträdande Berlin-korre) om hur hemmadesken sällan bryr sig om ens hardship på fältet:

Redaktörerna i Stockholm hade inte alltid koll på geografin. En gång blev jag skickad från 43 mil från Sundsvall till Gäddede i nordvästra Jämtland för att intervjua samer om radioaktivt kött efter Tjernobyl. Det var nån ny rapport som skulle offentliggöras. När jag kom fram och ringde till Stockholm sa ekoredaktörn ”Gäddede? Nä, det var en same med på presskonferensen här i Stockholm. Så du behöver inte göra nåt”. Jag minns duggregnet och skymningen över Gäddede. På hemvägen kroknade jag i Östersund och tog in på hotell.

Och Hanna Sahlberg – SR:s yngsta korrespondent, i Peking – säger så klokt:

Man lever sitt arbete.

/Gunilla