Söndag icke vilodag

NEW YORK Dagens kontor var: trappan utanför mitt hus. När jag går ner och hämtar lokalblaskan – som levereras vid ytterdörren, fyra trappor ner, eftersom min hyresvärd inte vill ge tidningsbudet nyckel – brukar jag ofta ångra att jag inte tagit med mig en kopp kaffe. Så idag gick jag ner med en hel frukostbricka, och satt därnere och läste alla delar av tidningen, medan gospelkören sjöng i högan sky på andra sidan gatan och folk strosade förbi med sina hundar på 127:e gatan. Trevligt värre, inte minst eftersom det råder "svenskt högsommarväder" här. Tidningen var som vanligt full av så många artikel- och reportageuppslag att jag blev alldeles vimmelkantig.

Nu förbereder jag dagens intervju (rättare sagt, en pressträff som kommer att äga rum här) genom att läsa nyhetsartiklar och ladda batterier till bandspelaren, fel, min R1:a (som spelar in på minneskort och inte band). Hinner jag ska jag försöka få iväg en text om muffins också.

Som vanligt hyser jag tvångstankar. Denna gång handlar de mest om bandspelaren (brukar aldrig intervjua med bandspelare, utom när jag gör radio, fast tänkte att det kunde vara lämpligt idag eftersom det är statsministern som står bakom mikrofonen, och han har nog inte tid att kontrolläsa några citat).

Får jag tillfälle ska jag be intervjupersonen att han och hans kompisar måste sluta säga "komma i arbete", det låter faktiskt inte riktigt klokt. "Komma i tid", "få/skaffa/ha/fixa ett arbete" – ja; "komma i arbete" – nej tack.

/Gunilla