Vitt på vitt

NEW YORK Thank heaven för Ikea, tänker man ibland. Jag var där häromveckan och köpte på mig en hel del småsaker, som man ju gör, medan jag spanade så smått på soffor och skåp och annat som eventuellt skulle kunna packas in här i lägenheten nu när jag tagit över hela själv. Ni vet: smålampor och sängkläder och burkar och tallrikar och glödlampor och annat man behöver. För att inte tala om hur mycket livsmedel jag köpte i matbutiken (senapssill, vitlökssill, tre burkar hjortronsylt, pastaälgar!, lingonbrödsmix, vaniljsås, Marabou mintchoklad, dajmkrokant, lantchips, fläderblomssaft, drottningsylt, skaldjurssoppa, grönländska räkor och lite annat smått och gott)...

Men Ikea i all ära, det är roligt med alternativ. Och vad gäller möbler finns inte många sådana på Manhattan. Det mesta är dyrt och fult, känns det som. Eller fint och mycket dyrt.
Nu har en kompis dock upplyst mig om något jag nog borde ha fått höra talas om för flera år sedan, men helt missat: White on White. Affärsidén är uppenbarligen att till låga priser sälja egenhändigt ritade varianter på "mid century"-designklassikerna, tillverkade i exempelvis Turkiet och Kina. Jag tyckte att upplägget lät extremt tveksamt ur ett upphovsrättsligt perspektiv, men så vitt jag kan bedöma av det jag ser och läser på nätet handlar det inte om piratkopior – utan om produkter som är *inspirerade* av klassikerna. Julklappar till mig!?! I alla fall något att kolla in, även om man inte kan köpa pastaälgar i samma veva.

Uppdatering: Hmmm, nog ser en del av White on Whites produkter ut som plagiat av vissa original, alltid. Men gissningsvis har de skaffat sig koll på exakt var gränserna för att hamna på rätt sida om domstolstvistande går, undrar bara hur det gått till.

/Gunilla

P S Det finns förresten en svenskägd butik på Manhattan som [också] heter White on White. Vad de tycker om sin namne får redas ut en vacker dag, ser ut som om di svenske var först (öppnade 1999 as opposed to 2003).