Allmänintresse att veta vem KI-studenten var!

STOCKHOLM Ni måste läsa DN Söndags berättelse om cp-skadade Victoria Webster, som trots massivt motstånd från lärarkåren på Karolinska institutet lyckades utbilda sig till läkare – och som nu är Sveriges första läkare med specialistkompetens i akutsjukvård.
Oj, vilken story! Vilken envishet (av henne)! Så bra att KI verkat dra lärdomar av sina fördomar (genom att bjuda in Webster och andra handikappade, och låta dem berätta om sin tid på utbildningen).

En mer sorgesam historia är ju den om en annan före detta KI-student, tillika före detta morddömd.

Jag tyckte att det dilemmat var svårt att ta ställning till, för man fick så lite information i medierna.
Å ena sidan verkar det konstigt att staten alls ska utbilda en morddömd till ett jobb i förtroendebranschen; å andra sidan tycker jag att en brottsling som sonat sitt brott och avtjänat sitt straff måste få en rimlig chans att gå vidare i livet.

Men det var svårt att förstå vad fallet handlade om! Visserligen skrev tidningarna att mordet hade "karaktär av hatbrott", men det var så summariskt beskrivet (och inte precis framlyft; jag trodde länge att "det kanske finns förmildrande omständigheter, det kanske handlar om nå'n kille som för länge sedan dräpte sin styvfar för att denne torterat hans mor").

Det var först när jag läste New York Times' artikel om fallet som jag fattade – ja, rentav fick något av en aha-upplevelse. De har nämligen, till skillnad från sina svenska kolleger, namngett killen (texten har även publicerats i International Herald Tribune; nyhetsbyrån Associated Press har också skrivit).

Den morddömde f d medicinstudenten är Hampus Hellekant. Alltså den aktive nazist, som dömts för att ha deltagit i det mycket uppmärksammade mordet i Sätra 1999 på den fackligt aktive Björn Söderberg (som de dömda hävdade skett utan uppsåt, se Aftonbladets text under rättegången 2000). Och då tycker jag att saken hamnar i ett annat läge.

Nog är det svårt att konstruera regler så att en nazist eller före detta (?) nazist får yrkesförbud, även om utbildningsdepartementet nu tydligen försöker. Men medierna borde ha presenterat hela bilden – inklusive vem medicinstudenten är (inte nödvändigtvis med namn) och, framför allt, vad det spektakulära mordfallet handlade om. Här kan man väl verkligen tala om "allmänintresse"?!

SvD:s tillförordnade chefredaktör Mats-Eric Nilsson skrev nyligen om vad "allmänintresse" egentligen innebär. Det handlade i det fallet om namngivning eller ej av den så kallade operasångaren, misstänkt för våldtäkt (som ironiskt nog skulle ha skett några månader efter mordet på Björn Söderberg 1999 – händelserna är alltså kronologiskt parallella!). Mats-Eric Nilsson skrev:

Men begreppet allmänintresse, som är centralt i den svenska pressetiken, betyder något annat än att många läsare kan tänkas vara nyfikna på kändisars privatliv.
Allmänintresset utgår i stället från vad som kan vara relevant för medborgaren. Ofta gäller det personer som i någon mening kan sägas ha en förtroendeställning – exempelvis politiker, företagsledare eller domare – som får sina namn i tidningen om de skulle begå brott.

Så då förstår jag inte varför inte SvD åtminstone skriver att den omskrivne KI-studentens brott var nazistiskt betingat – nog vore det relevant för medborgarna att veta. Formuleringen är istället "mordet betraktades som ett hatbrott" och "mordet betraktas som ett så kallat hatbrott" med en generell beskrivning av vad det begreppet kan innebära – vilket mörkar vad det konkret i detta fall handlade om. Av vissa uppgifter att döma begick studenten dessutom brott i fängelset, så sent som 2005 och 2006 (jag har ej kollat upp detta).

En läkarstudent har ännu inte en förtroendeställning, han får bara en skattefinansierad utbildning för att kunna skaffa sig en. Diskussionen i höstas handlade förvisso en hel del om hur antagningen till KI gick till och om patienternas rätt att känna förtroende för sin läkare, se till exempel Anders Miltons inlägg på DN Debatt. Men det är ändå obegripligt att de stora medierna mörkat uppgifterna om vilken händelse som ligger bakom detta. Inte ens Läkartidningen skriver om nazismbakgrunden, åtminstone inte i denna artikel om den senaste händelseutvecklingen om avstängningen.

Sedan jag hade hade läst New York Times sökte och hittade jag förvisso uppgifter i svenska politiska nättidskrifter, nämligen Mana och Proletären, och på diverse bloggar.

Jag undrar verkligen hur de stora tidningarna tänkt när de undlåtit att berätta att fallet handlade om en av Björn Söderbergs mördare, och istället får det att låta som att det nu mest handlar om "felaktigheter" i gymnasiebetyget (som såvitt jag kan bedöma verkar vara genomförfalskat)?

Namngivningsfrågan måste rimligtvis ha diskuterats ingående av de ansvariga utgivarna, och jag antar att de kommit fram till att han sonat sitt straff et cetera. Men även om man inte ville skriva ut killens nya eller gamla namn borde det ändå ha kunnat bli en intressant diskussion om rehabilitering av nazister – tänk om det i detta fall faktiskt hade fungerat?! Incidenten på KI handlar ju om den större frågan hur samhället ska hantera personer med kriminellt och/eller nazistiskt förflutet. Och nog är man nyfiken på vad den utsparkade medicinstudenten ska ta sig till nu.

2002 hade Aftonbladet inga problem att vare sig namnge eller bildsätta en nyhet om Hampus Hellekant. Nu skriver de blott "[m]annen är i 30-årsåldern". Jag tycker det är intressant, inte minst eftersom trenden i allmänhet i medierna går mot alltfler namnpubliceringar.

Tyvärr tycker jag att det verkar som om killen är om ej längre nazist (fast det vet vi mediekonsumenter inget om) så åtminstone fullfjädrad psykopat. Enligt DN antogs han tack vare "en lyckad antagningsintervju". Uppenbarligen har han manipulerat den läkare och den psykiater som intervjuade honom i 45 minuter rejält (utöver de uppenbarligen genomförfalskade gymnasiebetygen).

Artiklarna i exempelvis DN och SvD har inte varit dåliga och okritiska, tvärtom. Men de har inte varit fullständiga.
Nog önskar man sig en rejäl belysning av hela fallet – med kritiska frågor till KI:s antagningsansvariga (inte bara den stackars rektorn, som jag tycker verkar ha hanterat fallet så gott hon kunnat) och med allsidig information till allmänheten om att det begångna brottet var mordet på Björn Söderberg.

Nu måste man läsa Proletären, bloggen Motkraft om Kommando Björn Söderberg och amerikansk press för att begripa storyn och KI:s juridiskt komplicerade dilemma. Är det inte lite underligt? Eller Mana, som skriver:

"...diskussionens ståndpunkter missar det väsentliga. Hampus Hellekant är nazist. En nazist kan inte anförtros läkaruppgifter eftersom nazister anser att bland andra fackföreningsfolk, handikappade, hbt-personer, invandrare, vänsterpolitiker och andra som inte motsvarar Hitlers övermänniskoideal inte ska ha rätten att leva. När Hellekant mördade Söderberg visade han att detta verkligen är hans uppfattning, och den rimmar inte med läkareden.
Hampus Hellekant har avtjänat sitt straff. Men han har inte tagit avstånd från gärningen, eller ideologin bakom den. Tvärtom har han ofta tagit ställning för nazismen under sin fängelsevistelse, enligt säkra källor. Det innebär att han, oavsett juridiken måste forsätta ses som en hatisk nazist som kan tänkas mörda igen ifall han får chansen.

Om Manas bild skulle vara felaktig skulle jag gärna vilja läsa det, i exempelvis SvD eller DN. Och vad menas med fomuleringarna i KI:s byråkratiskt formulerade pressmeddelande om "beslut av återkallande av plats på läkrprogrammet", nämligen: "I samband med att studenten skulle ut på praktik uppstod ett antal frågeställningar av både juridisk och etisk karaktär".

Alltså: ge denna story mycket mer plats än vad den hittills fått! Helst av allt skulle jag vilja läsa en lång intervju med the guy formerly known as Hampus Hellekant själv (jag har strukit hans nuvarande namn här, om han nu vill gå vidare med sitt liv...). Nej, jag vill se ett porträtt byggd på intervjuer med samtliga inblandade (utöver huvudpersonen själv exempelvis kriminalvårdare, KI-lärare, diverse anhöriga till både honom och Björn Söderberg – tutti).

Se det som en idé att ta över! Själv hinner jag inte göra detta, eftersom det knappast låter sig göras från USA – och det finns många journalister som är mycket duktigare än jag på att intervjua hatbrottslingar. Nå, förhoppningsvis är magasinsredaktionerna redan igång med fördjupningar.

Och kanske PO Yrsa Stenius skulle kunna skriva om detta, en uppföljning av det hon skrev om de åtalades förvirrade verklighetsbild i samband med Björn Söderberg-rättegången 2000 men nu ur ett pressetiskt perspektiv?!

Jag kanske har missat att det finns viktig bakgrundsinformation som redaktionerna tar hänsyn till, när de avstår från att publicera de uppgifter de rimligen har. Läs dock gärna den kritik mot Karolinska, som förekommer i en kommentar i Läkartidningen (läsaren Lars Nilsson).

Vad tycker ni – har de stora svenska nyhetsmedierna belyst KI-storyn på ett rimligt vis? Och hur har KI hanterat alltsammans?

Se för övrigt Syndikalisternas sajt till minne av Björn Söderberg.

Uppdatering I: Nu har jag upptäckt att SR P3:s Rond (sic) uppmärksammade det hela den 19 december, och även läste in en intervju som "Hampus Hellekant" hade gett till KI:s studentkårs tidning. Inte helt förvånande har han inte velat ge andra intervjuer.
Se Ronds sajt för samtal med en KI-student, samt med rektor Harriet Wallberg-Henriksson. (Inte heller där sägs vilket mord det handlade om, dock att det var nazistiskt betingat.) Se även Royas och Matildas blogg.

Uppdatering II:
Bloggen Mitt eget jävla Narnia (8 november): om att tycka att en morddömd måste få ha anses sonat sitt brott – men sedan ändra sig, efter insikten om vilket brottet var.
Blogge Bloggelito och flera av hans kommentatorer (20 november) står för principen att den som sonat sitt brott och frigivits har sonat sitt brott, och att en lämplighetsprövning vore godtycklig (sant).
Nå, nu lär den villkorliga frigivningen ryka och toppas med en urkundsförfalskning.

/Gunilla


P S Debatten med läsarkommentarer är livlig hos New York Times. Exempel:

A Nazi sympathizer who shot a man seven times and was convicted of murder in 2000 is in med school in 2007? Maybe the Swedish criminal justice system should have made sure he was seperated from the rest of society for an extended period (prison), and then was supervised (parole). Maybe, to prevent future handwringing, the med school admissions department should vet their candidates a little better. As a personal matter, I prefer doctors who are not pro-Nazi murderers.

As a medical school admissions committee member there is always a constant struggle with what past transgressions are OK, and what pushes someone past the limit. We review documents and ask questions, so why someone failed to ask what this individual was doing for the previous 6 years, or why they were incarcerated is beyond me and an abrogation of the responsibility of being on an admissions committee.

Past crimes for which sentences have been served should not be used against people. Otherwise the sentence for the crime has not been served. It continues to be enforced, all through the life of the offender.

This guy may never treat patients. He may do research. He may be a wonderful doctor.

I think he should have been allowed to become a doctor. Isn't that the idea of the law? To be punished, and then be able to rejoin society? If you think of prison as a half way measure and that any past criminal must always be treated like one, what chance does he have to ever become anything but a criminal? This particular case in very unnerving because doctors have a huge responsibilities and power over their patients lives- but the usual protection measures were taken. He was reviewed by psychologists who found him to be as safe as anyone else admitted that year. Should he be treated as as a suspect because of his past crime when there is no indication that he is unsafe?
There is no law that prohibits him from becoming a doctor. It was norms and public opinion that dictated the response here, and that is the most disturbing part. Society should be governed by clear accepted laws, not by a vague feeling of moral outrage.

As a Swede, I cannot but report that Swedish media are most hush-hush in a case like this one. They do not mention Mr Svensson's name, nor that he has changed it, not that he was or is a Nazi, and, most remarkably, not that he was the one who killed Mr Söderberg, which was a very spectacular murder affair at the time. So, thank you N Y Times, for reporting this amazing news! According to newspapers here, Mr Svensson was expelled from The Karolinska Institutet because of some inconsistencies in his high-school marks, nothing else. As to the actual question, I say NO, convicted killers should not be allowed to become doctors.


@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@

Lyckas inte lägga in nedanstående i kommentarfältet, det ska stå som kommentar nummer 10...

Så här otydligt skrev några medier:

SR P1 Studio Ett den 7 november
"...klassas som ett så kallat hatbrott, det vill säga där rasism eller hat mot homosexuella funnits med i motivet".
(I diskussionen som följer diskuteras fallet som en möjlig solskenshistoria och exempel på en av kriminalvården rehabiliterad person; ingenting nämns om att brottslingen i fråga varit/är känd nazist; de medverkande verkar inte känna till det individuella fallet.)

TT den 7 november (text I):
"En man i 30-årsåldern som dömts till elva års fängelse för bland annat mord har antagits som student på läkarutbildningen vid Karolinska institutet i Solna, skriver Dagens Nyheter. Mordet betraktas som ett så kallat hatbrott.
Förutom gymnasiebehörighet och hög poäng på högskoleprovet ställs även krav på bland annat empatisk förmåga hos de sökande."

TT den 7 november (text II):
"Om reglerna ändras blir det i praktiken omöjligt för den läkarstuderande 31-åringen — som i början av 2000-talet dömdes till 11 års fängelse för ett uppmärksammat mord med hatbrottskaraktär — att få jobb efter sin examen."

TT den 24 januari:
"Studenten dömdes till elva års fängelse för ett mycket uppmärksammat mord med hatbrottskaraktär."

AB, DN och SvD som jag länkat till i själva inlägget hade liknande formuleringar. Men Dagens Medicin och de andra texter Leffe länkat till hade jag missat.

Jag vidhåller att det förändrar bilden av och diskussionen om fallet på ett avgörande sätt att man som del av "allmänheten" får veta att den morddömde var aktiv nazist. Självklart är det relevant vilket slags hatbrott det gällde, eftersom det relateras till läkarutbildning (människosyn etc).

Denna anonyme bloggkommentar kompletterar massmediernas bild:

Hela den här debatten är absurd. Söderbergs familj straffas livet ut, och själv har jag varit pilotfallet i rättegången i 7 år om denna dödslistan. Man glömmer att det var 1 246 personer till på den förutom mej. Jag kan inte med ord beskriva vad det inneburit i 8 år nu för mej och mina barn, och det är helt säkert inte bättre för de andra offren. Fatta att vi är många som lever dagligen med de brott [X X] begått och att han försökt starta nya organisationer efter att han kom ut. Lev med larm, post traumatisk stress,mardrömmar, skyddad id, inte ens kunna teckna tfn abb, bevaka dina barn dag och natt och flytta runt år efter år som en flykting i sitt eget land och nu ska vi snart inte kunna gå till läkare heller längre. När står vi i rummet med dr mengele?

Lite fler kommentarer, med alla möjliga infallsvinklar, för den som vill läsa mer:
Per Bauhn, SvD Kultur den 5 december

Åsa Nilsonne
(KI-lärare och en av XX:s lärare; skriver om fallets alla juridiska, moraliska och etiska komplikationer och redogör för svårigheterna för KI samt för att ha en oklanderlig läkarutbildningsantagning)
"Kan någon som är dömd för mord bli en bra doktor?"
83 kommentarer!
Nilsonne debatterar i Läkartidningen – se här, här och här.

Christian Diesen ifrågasätter begreppet "ställt utom allt rimligt tvivel" vad gäller bl a Sätramords-domen