Jag gör sta'n

STOCKHOLM I min blygsamma strävan att försöka hålla mig à jour med vad som händer i Stockholm har jag idag tagit mig ut å Stockholms norra malmar, nämligen så långt som till Plan 3 på PUB (Konserthuset på bilden, som ni ser). Konstgalleri, vintage-kläder samt lunchkafé med GI-rätter och wifiuppkoppling på en sådan anrik institution, det måste ju inspekteras.

Trots att jag inte hade några som helst shoppingambitioner råkade det slinka ner en liten 60-talsklänning av orange thaisiden och sydd på "Margaretas ateljé" i Stockholm i en plastpåse nära mig. Kommer att passa utmärkt på en tillställning med indiska förtecken på måndag.

Tidigare idag gjorde jag förresten studiebesök på Timbros kontor på Kungsgatan, och klädde mig för säkerhets skull i svart Gudrun Sjödénklänning (bilden ovan) och röda strumpor för att känna mig lite lagom rebellisk. Men det var det nog ingen som tog någon notis om.

På Publik, alltså lunchrestaurangen på PUB, där jag befinner mig i skrivande stund spelas pumpande housedisco (eller vad det nu är) på relativt hög volym – och hela Plan 3 andas målgruppstänkande med sikte mot coola tjejer som är minst tio år yngre än jag. Läs bara detta (ur pressmeddelandet för Publik):

Varuhuset PUB:s profilering mot ett livsstilsvaruhus är i full gång och där så väl utbud som uttryck är helt nya och siktet är inställt på en urban och modemedveten målgrupp. PUB.03, våningsplan tre, fokuserar på en ung, medveten publik med inriktning på independent designers, progressivt mode, vintage och konst.

Därför var det lite förvånande att notera att mina två grannbord länge befolkades av fyra ladies who lunch modell äldre; riktigt gråhåriga damer. Vid ett av borden (damer 60+) talades det om bostadsrättsvinster och äventyrsresor till Sydafrika; från det andra (damer 80+) snappade jag bara upp ett enda ord som råkade vara: "rullator".

Annars är det hippt värre här på Plan 3, fast ganska tomt. Tokrea på det mesta, utom såklart på min pseudo-indiska vintageklänning – men den var inte sååå dyr, och satt som skräddarsydd på min kurviga kropp (vilket verkligen inte brukar vara fallet med gamla kläder). Nå, tillräckligt mycket för att jag skulle slå till, i alla fall.

På köpet blev jag kompis med vintagebutiksägaren, som – visade det sig – nyligen hade köpt in kläder från den dam som grundat Hand in Hand som jag skrev om häromdagen, som reste omkring i Oaxaca som 19-åring och som rekommenderade en bra skräddare här i sta'n. Det blev första gången någonsin som jag fått en spontan kram av en expedit på PUB (i alla fall av någon som jag handlat av; när jag var fyra år jobbade min pappa en period på PUB och då fick jag nog många kramar).

På lunchkaféet åt jag väldigt god, rödvinsmarinerad biffrad med pommes fondant och bönor. Jag delar pressmeddelandets förhoppning (men den första meningen är fånig):

– Många stockholmare vet idag inte var de ska gå och äta lunch, brunch eller dricka fredagsvinet. Tanken med Publik är att lunchen naturligt övergår till eftermiddagssalong och vinbar. Ambitionen är att restaurangen ska vara fylld med liv och rörelse under hela dagen, vardag som helg, säger Douglas Nystrand, delägare i Publik Restaurang & Bar.

Jag har på det hela taget ätit gott och bra i Stockholm på sistone – hemma på middagsbjudningar hos goda vänner, hemma hos mig själv, på restauranger som snälla människor tagit mig till, samt på lunchkrogar och barer som jag hittat till på egen hand.

Efter de senaste dagarnas fältstudier kan jag förresten varmt rekommendera följande barer, som för min del alla var helt nya bekantskaper:
• Och himlen därtill, 26:e våningen av Skatteskrapan (säger man verkligen "Studentskrapan" nuförtiden?) där jag var med kamrater som vill bibringa mig lite New York-känsla. Wow!

• Sacré Coeur på Skånegatan (vid Nytorget) – typiskt journalist- och humanioraakademiker-hak à la Söder och uppenbarligen ett home away from home för många i grannskapet. Om jag förstått saken rätt går det under namnet "Saccen" där, i alla fall förväntades jag förstå vad det namnet syftade på i ett inbjudande SMS. Utan att det direkt var planerat råkade jag dessutom hamna där två kvällar i rad. Har alltså inte ätit på Sacré Coeur, men noterar förundrat hur maten hyllas i SvD och sågas av DN.

och sist men inte minst:

• Le Bar Rouge – klockan kvart över ett på natten gick jag in enbart för att växla pengar. Bestämde mig dock genast för att bli evig stammis och blev sittandes i baren och pladdrade med bartendern tills stängning. Rubriken på denna City-artikel säger allt. Fantastiskt bossa nova-spår i datorn; fantastiskt lockande barmeny (som jag inte testade på grund av den sena timmen, men hit kommer jag fortsättningsvis att förlägga alla mina affärsluncher, hehe!).

"Eh, var hon inte totalt pank?", undrar ni nu, efter att ha läst om dessa barorgier och denna shoppingbonanza (fast jag har verkligen bara köpt en enda klänning, och inte så mycket som kilat in för att kika på någon annan rea alls), efter att kanske ha tidigare ha läst mina litanior om ebb i kassan.
Det undrade i alla fall en viss bloggläsande bekant bloggare, som plötsligt dök upp här (tillika i spaningssyfte på gallerier och annat; hans tes om Plan 3 som vår tids ungdomspsykiatriska mottagning – om jag förstod honom rätt – dyker upp i en känd spalt på söndag).

Jodå, jag är så pank att jag den senaste tiden har haft minustecken på flera av mina konton (i både USA och Sverige), drabbats av elaka övertrasseringsavgifter, promenerar istället för att ta tunnelbanan (taxiförbud råder definitivt), går i trasiga skor och undviker mina borgenärer. Ekonomin krossad bland annat på grund av noll uthyrning i New York i december, noll artikelbeställningar den senaste månaden samt diverse oförutsedda utgifter (4 500:– för ett onödigt låsbyte, hurra).

Men häromdagen dök det minsann upp en liten utbetalning för ett researchjobb som jag gjorde i början av december – och eftersom de pengarna ändå inte räcker till någon flygbiljett till New York faller jag in i mitt vanliga, irrationella fattiggourmetbeteende. Om ni läser min gamla Gourmetkrönika om hur "askesen kan vänta" kommer ni att förstå. Kanske.

Nu ska jag – efter en hel eftermiddag på PUB – kasta mig iväg till vernissagerna på gallerierna på Hudiksvallsgatan. I likhet med alla ovannämnda barer ett Stockholmsfenomen som jag verkligen måste uppdatera mig om.

/Gunilla

P S Jag tror att många av er läser här främst för New York-rapporternas skull. Er kan jag nästan utlova lite gästbloggeri från Harlem framöver.