STOCKHOLM I början av december försökte jag sälja in idéer som en galning samt få olika redaktörer att lägga ut roliga och välbetalda jobb på mig, gärna med fältarbete i Sverige eftersom jag skulle komma hem ovanligt tidigt före julen i år. Jag tänkte mig att få beställningar på intervjuer med fackpampar och aktuella författare – eller vad som helst som på köpet kunde föra mig in i den stockholmska kultur- och samhällsdebatten.
Det gick så där. I den mån redaktörerna var intresserade av min medverkan skrev de glatt att vi ju "kunde höras i mitten av januari".
Så mina planer om att täcka in de tre sista veckorna i december med fakturerbart arbete gick om intet (därav tidigare nämnd likviditetsbrist, som gör att jag nu inte alls vet när jag ska åka tillbaka till New York – så vänligen sluta fråga hur länge jag är kvar här, tack, för det frågar alla).
Jag anade att frilansmarknaden kollapsat fullkomligt – viket bekräftades av en luttrad kollega, nämligen L – och såg framför mig en framtida tillvaro som alkoholiserad fattigpensionär som blev bortrationaliserad av mediernas strukturomvandling redan i (nåja) unga år ena dagen, och planerade att omskola mig till vad-allt-det-nu-var den andra.
Men nu har de visst kvicknat till liv på redaktionerna – och de planerar för tidningar ända in i september.
De senaste dagarna har det börjat poppa upp lite beställningar och uppföljningar av tidigare mail. Och idag har det hänt otroliga saker: Jag har fått mer eller mindre klara beställningar på inte mindre än nio (9) stycken små och stora artiklar enbart idag!
Nog för att man får vänja sig vid att frilanstillvaron är en enda berg- och dalbana. Men under mina snart fjorton år i branschen har jag aldrig någonsin varit med vare sig om en sådan hemsk ökenvandring som de senaste sex veckorna (en enda notis beställd), eller en sådan total ketchupattack som idag (låt mig upprepa: nio texter beställda). Har aldrig fört någon statistik, men det är fullt möjligt att tidigare rekord handlar om nio beställningar på kanske en hel vecka.
Och inget av dessa uppdrag – varav vissa har deadline först i mars och april, så det handlar inte precis om snabba cash, tyvärr – är några trista brödjobb som jag tvingas tacka ja till av ren desperation. Alla handlar om riktigt klockrent gunilliga ämnen: utrikespolitik, choklad, Vita huset, flygbranschen, klimatdebatten, karriärplanering och lite annat smått och gott. Mycket bra.
/Gunilla
10 January 2008
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
Tja, vad säger man? Grattis?
ReplyDeleteOch apropå pub, det varuhuset genomgår väl typ, sin femte ombyggnad vid det här laget.
Vad roligt. Grattis!
ReplyDeleteTack tack. Vore dock skönt om orderingången var liiiite mindre volatil.
ReplyDeleteJessika, det ser ut som om de fortfarande bygger om! Bohagshuset, eller vad det heter nuförtiden (alltså det vid Drottninggatan som inte vetter mot Hötorget men mot Kungsgatan) vågade jag mig inte ens in på, det har de nog byggt om ännu mer.