"We, the people..."

NEW YORK Barack Obama höll precis ett tal om "ras och politik i USA" på National Constitution Center i Philadelphia, som de senaste dagarna bedömts som helt avgörande för huruvida hans kampanj ska klara sig vidare eller ej – också ett test på hur väl han klarar svåra kriser. "Han måste slå frivarv", alltså göra en home run, har flera kommentatorer sagt med en baseballterm.

Den senaste veckan har hela Obamas kandidatur kraftigt ifrågasatts, sedan kontroversiella utsagor av hans "huspastor" Jeremiah Wright spridits på nätet, till exempel detta (från Washington Post):

"God damn America -- that's in the Bible -- for killing innocent people. God damn America for treating our citizens as less than human. God damn America for as long as she acts like she is God and she is supreme."

Wright har också påstått att aids uppfunnits av vita för att utrota svarta (och andra saker som man nog skulle kunna se folk dela ut tokiga flygblad om här i Harlem). Kritikerna har frågat sig hur dessa icke-patriotiska och hetsande predikningar går ihop med Barack Obamas tal om att överbrygga rasmotsättningar och ena ett splittrat land.
Information om hur rasistisk den Chicago-kyrka Obama hört till länge – Trinity United Church of Christ – har bubblat på nätet sedan i höstas. Men tydligen har hans motståndare velat ventilera antydningar om att han skulle vara "muslim" så länge de kunde, innan de pangade på med nästa grej (hm, det lät kanske lite väl konspiratoriskt...). Det var förresten i januari det började skrivas om det ordentligt, och först på sistone har det dykt upp inspelningar.

Barack Obamas tal idag hade kunnat bestå av ett enda stort avståndstagande från Reverend Wright och hans uttalanden om det vita, rasistiska USA.
Men han gjorde det inte så enkelt för sig, utan talade istället om hur han – även om han tar avstånd från det – kan förstå varför sådan bitterhet uppstått bland svarta amerikaner som under sitt liv upplevt rasförtryck och de ekonomiska och sociala skillnader som de lett till. Han satte allt i kontext:

Legalized discrimination – where blacks were prevented, often through violence, from owning property, or loans were not granted to African-American business owners, or black homeowners could not access FHA mortgages, or blacks were excluded from unions, or the police force, or fire departments – meant that black families could not amass any meaningful wealth to bequeath to future generations. That history helps explain the wealth and income gap between black and white, and the concentrated pockets of poverty that persists in so many of today's urban and rural communities.

A lack of economic opportunity among black men, and the shame and frustration that came from not being able to provide for one's family, contributed to the erosion of black families – a problem that welfare policies for many years may have worsened. And the lack of basic services in so many urban black neighborhoods – parks for kids to play in, police walking the beat, regular garbage pick-up and building code enforcement – all helped create a cycle of violence, blight and neglect that continue to haunt us.

This is the reality in which Reverend Wright and other African-Americans of his generation grew up. They came of age in the late fifties and early sixties, a time when segregation was still the law of the land and opportunity was systematically constricted. What's remarkable is not how many failed in the face of discrimination, but rather how many men and women overcame the odds; how many were able to make a way out of no way for those like me who would come after them.

Detta kan man problematisera hur mycket som helst, men det får jag återkomma till. Samtal med svarta amerikaner och afrikaner som bott i USA har fått mig att inse hur tokig myten om detta land som en smältdegel är.

"...occasionally [this anger] finds it voice in the church on Sunday morning, in the pulpit and in the pews. The fact that so many people are surprised to hear that anger in some of Reverend Wright's sermons simply reminds us of the old truism that the most segregated hour in American life occurs on Sunday morning. That anger is not always productive; indeed, all too often it distracts attention from solving real problems; it keeps us from squarely facing our own complicity in our condition, and prevents the African-American community from forging the alliances it needs to bring about real change. But the anger is real; it is powerful; and to simply wish it away, to condemn it without understanding its roots, only serves to widen the chasm of misunderstanding that exists between the races."

Dessutom talade Barack Obama hur han förstod den bitterhet som vita kan känna när de upplever att svarta får fördelar på deras bekostnad – samt givetvis om hur han är den kandidat som kan överbrygga sådana känslor i nationen. Dock inte på nolltid.

Här finns Barack Obamas manuskript. Läs historien om Ashley och den gamle svarte mannen i South Carolina på slutet. Den är rörande.

Vad man tyckte om Obamas tal beror nog på vad man ville tycka om det. För nu handlar allt om spinning. Som vanligt. Och om electability (valbarhet).

Referat
New York Times: Assessing Race in America, Obama Calls Pastor Divisive

Hur många läsarkommentarer som helst hos New York Times!

Länkar till några artiklar som lutar åt att Barack Obama lyckades
[[[Uppdateras vartefter]]]
Time: "Obama's Bold Gamble on Race", om hur modig Obama är som förklarar komplexa samband istället för att förenkla och släta över (och vilket vågspel det är att kampanja så)
Politico: "Speech doesn't pander; does it explain?"
Mother Jones: "Bland and More Than Black; Obama's Daring and Unique Speech on Race"
Newsweek: "Obama's Audacious Address"
Dick Morris: "Wright's Rantings Wont Sink Obama"

Länkar till ett par texter som tycker att Barack Obama misslyckades
[[[Uppdateras vartefter]]]
Victor Davis Hansen: "An Elegant Farce", om att Obama slätar över och framstår som självgod
Wall Street Journal: "Obama and his "White Grandmother", om hur Obama exploaterade sin gamla mormor som vardagsrasist
Dick Erixon: "Obama låter nu som en vanlig vänsteraktivist" (Jag håller verkligen inte med om att Barack Obama i talet "skuldbelägger, angriper och klagar", och föreslår att Dick Erixon lyssnar på talet igen!)
Rich Lowry: "Obama does Damage Control"

Johan Ingerö skriver klokt om Hillary Clintons spinning mot Barack Obama (allmänt, inte apropå just Wright-kontroversen). Ni som frågat vad som menas med "spinning", eller "snurrmästeri", här är ett bra exempel:

"Nu är en svart senator på god väg att vinna nomineringen på egna villkor, utan kvoter och utan välgörenhet. Då är plötsligt Hillarys budskap till partiets svarta väljare att inte ens en seger över henne räcker för Obama. Han är nämligen "bara munväder" och "inte kvalificerad att ta emot ett nödsamtal klockan tre på natten" Möjligen kan hon, i kraft av sin oändliga godhet, låta honom bli vice president."

/Gunilla

P S Barack Obama inledde med att anspela på hur den amerikanska konstitutionen skrevs i Philadelphia 1787, med orden "We, the People". Jag skrev om detta och andra stiliga dokument i höstas. Obama noterade dock det självklara: "The document they produced was eventually signed but ultimately unfinished. It was stained by this nation's original sin of slavery..."