Drogförsäljning drygar ut reseskribenternas kassa?

NEW YORK

Handen på hjärtat – hur många redaktörer på dagstidningarnas resebilagor betalar frilansar vad det verkligen kostar att göra ett reportage från, låt oss säga, Kap Verde? Oavsett hur etiska de anställda reseredaktörerna själva är måste de någon gång reflektera över hur en frilans kan överleva på allmosorna de får för sina resereportage.

Så klokt skrev Journalistens t f chefredaktör Håkan Lindqvist i en ledarkrönika publicerad i februari. Kloka ord, även om jag tycker att han kunde ha valt bättre exempel. Det finns knappast någon frilans som skulle förvänta sig reglementsenlig betalning för ett resereportage från Kap Verde – det är rätt orimligt hur man än ser på saken.

Thomas Kohnstamm, som jag skrev om i förra inlägget och som nu verkar skapa sig en karriär som reseguideskrivandets enfant terrible, lär skapa en del PR-problem för det australiensiska förlaget Lonely Planet. The Daily Telegraph skriver om detta här. Vän av ordning undrar ju om alla deras böcker tillkommit för att författarna som han tagit emot freebies och/eller sålt droger (om de alls varit i landet i fråga)...

Så här skrev en annan reseboksförfattare på Lonely Planets internsajt apropå Kohnstamm och förlagets rutiner:

"Why did you [management] not understand that when you hire a constant stream of new, unvetted people, pay them poorly and set them loose, that someone, somehow was going to screw you?''.

Det vore roligt att intervjua Thomas Kohnstamm. Nästa projekt!

/Gunilla

P S Jag har använt alla möjliga guideböcker i olika delar av världen (Lonely Planet, Moon, Frommer's, Footprint med flera förlag) och brukar faktiskt tycka att Lonely Planet är bättre än sitt rykte samt att böckerna överlag är förvånansvärt initierade och aktuella. Kanske dags att börja ompröva min positiva syn på dem...