02 April 2008

Jag och Karl Rove: "It's fun to watch"

NEW YORK Många i Sverige har sedan i höstas och i synnerhet jag kom hem i december, det vill säga några veckor före de första primärvalen, frågat mig vad jag tror om det amerikanska valet.
Och jag har i regel svarat vad som i mina öron låtit riktigt mesigt och fegt, något om att ja, det är ju helt omöjligt att säga och å ena sidan si men å andra sidan så... Just nu ser det ju ut som om att XX leder i sitt parti, men vad som helst kan hända och bollen är rund och det räcker med ett oförsiktigt uttalande som snurrar runt på TV-kanaler och i YouTube så ändras alla förutsättningar genast etc etc etc.
Istället för att sticka ut hakan och gissa på den ena eller den andra kandidaten – som vissa New York-svenskar, som lite våghalsigt spekulerade i att Mitt Romney kanske ändå skulle sno republikanernas nominering från Rudy Giuliani.
Det har inte bara med feghet att göra, utan också med det faktum att jag känner mig mer bekväm som reporter än som politisk kommentator, typ. (Huruvida det ena utesluter det andra eller ej har jag aldrig riktigt förstått.)

Men vad gäller demokraterna har det ändå känts som att min fega spådom stämt ganska bra – vad som helst kan fortfarande hända, och uttalanden och gamla TV-inspelningar som snurrar runt har spelat stor roll. Stor dramatik, är det.

Ändå tror jag att många i Sverige tror att tvekampen ellan Barack Obama och Hillary Clinton är jämnare än vad den är. I alla fall märkte jag det på min bankkontakt i Stockholm, en av dem som brukar fråga mig om valet. Igår blev han mäkta förvånad när jag sade att bedömare och förståsigpåare i USA nu värderar Clintons chans att sno åt sig nomineringen till kanske 5–10 procent. Han trodde nog att det var 50–50 ungefär.
Läs mer om den aktuella ställningen mellan de båda lägren i New York Magazine (men notera också de skeptiska kommentarerna, som menar att skribenten är uppenbar Obamist...).

Det skulle vara skoj att få åka till Pennsylvania inför valet den 22 april, vi får se om jag lyckas med det. Min syn på valet sammanfaller med [den forne republikanske valstrategen och nuvarande TV-kommentatorn/krönikören] Karl Roves. Han talar om de demokratiska kontrahenterna och deras respektive svagheter samt om Clintons eventuella chans att slå Obama i en rätt skojig och initierad GQ-intervju:
The odds are long, but improbable things have happened almost every month in this race. She wasn't supposed to win New Hampshire, and she did. So we'll see. You know, she's got a lot of strengths, and he does, too. We got two wellmatched opponents going at each other hammer and tongs. It's fun to watch.
Eftersom de flesta journalister och "pundits" ('förståsigpåare') tycker att det är "fun to watch" kommer läget mellan Clinton och Obama att framstå som jämnt och oförutsägbart ett tag till.

/Gunilla

3 comments:

  1. Jag sa (on the record) redan innan första rösten var kastad i januari att det blir McCain mot Hillary och att McCain blir nästa president. Framstår iof inte så troligt att det blir Hillary som blir demokraternas kandidat nu men jag står kvar vid min spådom (underskatta aldrig The Clintons) och hoppas samtidigt att jag har fel om McCain.

    Din blogg är bäst Gunilla!

    (ska blogga om den one of those days :-) )

    ReplyDelete
  2. Hehe, blogga på... ;-)
    Jag tycker _din_ blogg är jättebra (har börjat läsa den mer systematiskt först på sistone) och är hemskt avundsjuk på att ni får vara ute på fältet så mycket! Fint att du delar med dig så mycket av resorna, i både ord och bild.

    ReplyDelete
  3. Ja, VG är en bra avis att jobba för.
    De jobbar som tidningarna i Sverige gjorde förr i tiden. Dvs, skicka reporter OCH fotograf på reportageresor.

    Men med tanke på ditt "icke resande" så finns det ju sämre ställen att vara på än i New York när man inte reser. Dessutom verkar du ju resa mer i övriga världen vilket jag kan sakna ibland.

    Aldrig är man nöjd ;-)

    ReplyDelete