Mer eller mindre rasism i orostider

NEW YORK Det här tycker jag är intressant! I USA talas det nu – förstås – mycket om att den ekonomiska krisen får väljare att dras till demokraterna "trots" Obamas hudfärg. Det vill säga, människor som för ett halvår sedan yttrat att de minsann aldrig skulle kunna tänka sig att rösta på en svart man har börjat förlika sig med tanken.

"Racism is what you indulge in if everything else is in order and you can let your prejudices hold sway. If your family is in trouble you can't afford it."

säger en sociolog i detta Wall Street Journal-reportage från Indiana ("Crossing Over; As the U.S. Economy Sputters, Working-Class Women Shift to Obama"), och jag har sett liknande resonemang på flera ställen.

Detta tycker jag är intressant, eftersom det är ett omvänt resonemang mot de som förekommit i Sverige (Europa). Är inte den allmänna uppfattningen att rasism, för att generalisera grovt, ofta uppstår just i ekonomiska orostider, när människor behöver "syndabockar"? Under goda tider när det finns jobb åt alla kan man däremot kosta på sig att vara tolerant. Sociologiens tes är ju den motsatta, att rasism är något man ägnar sig åt i goda tider.

Jag vet inte. Men de amerikanska väljarnas undermedvetna rationaliserande i synen på Obama (man kan ju välja att se honom som vit om man vill, eller som demokrat, eller som en icke-McCain) och i synen på olika minoriteter kommer att sysselsätta en hel del sociologer, statsvetare, valforskare och andra beteendevetare framöver. Och det kommer att vara komplicerat, eftersom detta ser så olika ut i olika delar av USA.

Jag kanske återkommer med resonemang om aktuella teorier kring den så kallade Bradley-effekten i opinionsmätningarna (att människor talar om för en opinionsundersökare att de kan tänka sig att rösta på en svart man men sedan inte gör det i väljarbåset). Det finns en del intressant att resonera kring där.

/Gunilla