31 December 2008

Gott nytt år, alla bloggläsare!


STOCKHOLM På himlen ovan hoppas jag att det dyker upp en eller annan nyårsraket om sju, åtta timmar!
Och gör det inte det kan jag alltid kila upp på vindskontoret och sticka upp huvudet ur vindsluckan – jag befinner mig mitt i sta'n och kan se åt alla håll. Perfekt för fyrverkeribeskådan, även om man inte kan stå där så länge.

Jag firar för första gången någonsin, vad jag kan minnas, nyårsafton alldeles ensam, hemma med en massa böcker och god mat. Det ska faktiskt bli riktigt skönt (man får göra en dygd av nödvändigheten!).

Jag har precis kommit hem från Östermalmshallen, där jag och mina föräldrar har en kortvarig men trevlig tradition. För andra året i rad åt vi tillsammans tidig nyårsaftonslunch hos Lisa Elmquist (med hjälp av ett presentkort som mamma fått i julklapp av en av sina uppdragsgivare). Idag blev det varsitt ostron och en bamsig räksmörgås, och så spanade vi efter östermalmare, kändisar (den enda jag såg som möjligen skulle kunna kvala in under det begreppet var Cecilia Hagen) och alla goda färskvaror.

Är det något jag saknar ibland är det att sälja mat. I sex års tid arbetade jag på kvällar, helger och ferier i färskvarudisken på ICA Esplanad, några kvarter från Östermalmstorg, och även om det var tämligen ansträngande både fysiskt och psykiskt var det förstås rätt kul. Något jag alltid kan falla tillbaka på, ifall mitt nuvarande yrke skulle råka strukturomvandlas bort...

Jag lekte med tanken på att slå på stort och köpa en färdiglagad nyårsmiddag på Hallen (som de säger på Östermalm). Det vill säga någon färdiglagad kötträtt med tillbehör – sådant jag trodde att bara ensamma och rika pensionärer som inte har någonstans att ta vägen på nyårsaftonen handlar.
Det tror jag fortfarande, eller i alla fall insåg jag efter att ha frågat om priserna att det inte precis var något för panka frilansar, hehe. Melanders färdiglagade renkalvinnanlår med selleri- och potatisduchesse lät ju gott – men den blir knappast jättekul av att värmas upp igen. Och en portion kostade 250:–...
En finfin crème caramel med färska bär i vackert glas kunde jag dock inte låta bli att köpa, på B Andersson Fågel&Vilt, trots att den gick lös på 75:-.

Sedan fortsatte jag lyxshoppandet, men inte i Östermalmshallen utan:
– på Systembolaget (inte fransk champagne, men väl spansk cava och tysk sekt!)
– i den relativt nyöppnade ostbutiken Androuet på Nybrogatan som hade små söta portionsgetostar i olika fasoner för 15–45:– per styck (jag köpte tre stycken)
och
– på Stockholms-klassikerna T-Jarlen, där man ju alltid kan göra fynd. För bara lite mer pengar än köttportionen på Melanders (eller en taxiresa som jag nu slipper kosta på i natt) köpte jag massor av mat, inklusive färska fikon, torkad skinka, hummersoppa, sparris, tournedos på rostbiffsfilé, lammfilé, delikatesspotatis och lite andra godsaker.

Så det ser ut att bli en riktigt trevlig nyårskväll – med delikatesser av alla de slag, skumpa, trevligt sällskap (jag), fyrverkerier och skön musik (just nu David Sylvian). I övrigt ska jag – förutom matlagning – faktiskt ägna mig åt att arbeta, med lite av varje: läsa Vingklippt, sortera kvitton (ja, faktiskt!) och skriva en text om Vita huset ur ett livsmedelsperspektiv. Och möjligen tota ihop ett halvprivat nyårsbrev till vänner och bekanta.

Tack till alla som följt bloggen under året, särskilt till er som bidragit med kommentarer! Vi ses och hörs 2009.

video

Uppdatering: Tyska kyrkan bjöd på klockspelskonsert vid 17.30-tiden, med visst ackompanjemang av Storkyrkan och några raketer.

/Gunilla

9 comments:

  1. Gott nytt år Gunilla! Jag blev alldeles stockholmsnostalgisk av din beskrivning. Själv skall jag äta lammstek

    ReplyDelete
  2. Gunilla, Gott Nytt år, alltid spännande med din blogg. Gunnar

    ReplyDelete
  3. God fortsättning på 2009.
    Hoppas vi har bättre tur med Lottentröjorna detta år.

    ReplyDelete
  4. Tack själv och detsamma, allihopa! (Och Örjan, tack även för ditt crème caramel-mail, ska svara på det inom kort!)

    ReplyDelete
  5. Får jag snylta på din bloggs popularitet, den är mer läst än min FB-sida, genom att off topic - men inte helt off topic för din blogg eftersom den berör media och mediachefers roll - slå ett slag för artikeln av Ronnie Sandahl i Aftonbladet som berörde. Den handlar om mobbning som affärsidé, om humor vs mobbning, om 1000apor och om mediachefer.

    www.aftonbladet.se/kultur/article4106732.ab

    Artikeln slutar:
    "Mobbning är mobbning, oavsett om den utövas av kändisar i Stockholm eller av skolelever i Ångermanland, oavsett om den som blundar och legitimerar är skolchef eller mediechef.

    Jag tvivlar inte en sekund på att skoleleverna i Sollefteå hade kul när de skrev den där nidvisan om nittonårige Emil. Jag tvivlar inte på att de flinade när de fortsatte skrika hans öknamn i korridorerna ända fram tills Emil under sista året av gymnasiet tog sitt liv.

    De som stod bredvid och skrattade hade antagligen också ganska roligt.

    Det kanske till och med kunde kallas humor."


    /Stefan

    ReplyDelete
  6. Tack, Gunilla! Tusen tack för att du gjorde det lite större. Artikeln berörde mig nämligen väldigt mycket.

    /S

    ReplyDelete
  7. älskade detaljerna i din middag nyårsafton. Vad menas med begrepp som rostbiffsfilé??? Måste vara en helsvensk butiksuppfinning.
    Hisnar oxå över att den superdyra Hallen har mage sälja crème caramel av så usel kvalitet som den du beskriver, du går väl tillbaka och säger vad du fick.
    märkligt också att butiker som specialiserar sig på fågel o vilt säljer desserter.
    och äter du ETT endaste ostron hos Lisa Elmquist är dom så svindyra?
    Vilket barbari.
    men en sån fin text du skrivit.
    Bonne année

    ReplyDelete
  8. Hej Anonymous,

    Kul att du gillade middagstexten!

    Rostbiffsfilé kallas även "rostas". Det är filédelen på rostbiffen, alltså mörare än resten av steken. Jag jobbade i många år extra i färskvarudisken på ICA Esplanad på Karlavägen, och där sålde vi delarna som olika styckningsdetaljer. Det är lätt att stycka loss filén, man behöver bara hitta hinnorna som skiljer den från steken/rostbiffen och liksom bända isär den med en kniv.
    Så det var på ICA Esplanad jag lärde mig använda rostbiffsfilé (vi kallade den rostas). En hel del butiker har den i sortimentet, tror jag. Den är i regel cirka 30 kronor dyrare per kilo än rostbiffen, men poängen är att den är mycket billigare än oxfilé och kan användas på samma sätt (liknande form, mörhet och smak).
    Det är mycket möjligt att detta är en svensk butiksföreteelse?! Jag vet inte! Vid köttdiskarna i New York blir jag ofta lite förvirrad, för det är massor av styckningsdetaljer och namn som skiljer sig från vad jag lärde mig på ICA Esplanad.

    Ostronet, ja... Vi tog ett enda var som "förrätt" för att kunna ta en räksmörgås också. Mammas presentkort var på 350:-, och det skulle räcka till tre personer (fast det gjorde det förstås inte, hon lade till en del). Pappa tog fyra ostron istället och fick äta resterna av våra enorma räksmörgåsar för att bli mätt. Tyvärr minns jag inte vad ostronen kostade, men direkt billiga var de inte.

    Fågel- och viltbutiken hade inte bara desserter, utan massor av färdiglagade rätter. Tyvärr kommer jag nog inte att gå tillbaka och klaga, det kostar ju också en del i tid...och jag är dålig på att klaga på restauranger och i butiker. Det var i alla fall ett fint portionsglas, som jag kan använda till annat!

    ReplyDelete
  9. Tack för din kommentar till mina frågor om din fina julmiddag.
    Tycker du om ostron så kom till Paris så ska jag ta dig till dom verkliga templen.
    Hälsningar
    Your Paris fan club

    ReplyDelete