.JPG)
STOCKHOLM Jag läste den text jag skrev om Gömda-soppan för en månad sedan, och tvingas tyvärr konstatera att jag nästan ordagrant skulle kunna skriva samma sak igen. Allt detta är ju tyvärr fortfarande aktuellt:
de tunga åsiktsmaskinerna saknas – i och för sig skrivits en hel del på sistone – underliga kommentarer från förlaget – få medier har gjort något självständigt – många journalister har inte fattat grejen – i förbifarten får man intrycket att "sanningen" ligger någonstans mellan de båda böckerna – Jan Guillous ord om att man "inte /ska/ göra om historien för mycket" känns mest patetiska – nu känns det som om mina Gömda-kommentarer går på tomgång
Det skrev jag den 21 december.
/Gunilla
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
http://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/artikel_2353495.svd
ReplyDeleteEn recension som är läsvärd, även om jag inte delar skribentens sammanfattande "analys".
Men största delen av texten gav nya tankar.
Ja, den var bra – dock gillar jag inte heller riktigt slutet, som framställer bloggvärlden som en besinningslös oformlig massa. Men visst var det bra – Ester Pollack har skrivit mycket om kriminaljournalistik, mediebilder av våld och liknande (hon var doktorand på JMK när jag läste där) och var på så vis en klockren recensent.
ReplyDeleteKolla denna text i papperstidningen, så får se ni se mig på bild. ;-)
Ja, den här "frågan" verkar dansa en slags dyslektisk jenka. Ett steg fram, tre steg tillbaks.
ReplyDeleteSjälv tröstar jag mig med att titta på Obamas dans till Beyonces sång. Jag tillåter mig själv att tycka att det är alldeles, alldeles underbart.