31 January 2009

Ny kategori: Frilansfrågor och goda råd

STOCKHOLM Ibland besvarar jag för att bättra på min karma frågor från hugade frilansjournalister och dito i vardande här.
Tyvärr finns inte dessa svar sorterade på något fiffigt sätt, men ni som är intresserade kan nog hitta ett och annat nyttigt på kategorier såsom "Frilanstillvaro".
En vacker dag kanske jag samlar ihop de relevanta inläggen med råd, de är inte sååå många. (Nu har jag infört kategorin "frilansfrågor" också, men gamla inlägg är ännu ej omkodade.)

Du som jobbar på SR Gävleborg och nyligen skrev till mig med diverse frågor – skicka gärna om ditt meddelande! Jag har visst inte svarat på det, och nu hittar jag det inte någonstans. Uppdatering: Nu har jag hittat ditt mail... Svar kommer i sinom tid.

Mail från Lotta: Jag vet inte om du har tid att svara på random email, men jag har ett par frilansfrågor som jag hoppas du kanske kan hjälpa mig med.

1. Hur mycket tar du betalt, och hur beräknar du det?
Min standardtaxa är 6 500:–/dag, vilket är något över Svenska Journalistförbundets rekommenderade minimitaxa.*)
Jag försvarar detta (att ta mer än minimum) med att jag har 15 års erfarenhet som journalist, mångårig specialiserad utbildning (bl a Mastersexamen i internationella relationer) samt att jag bor i New York med de höga kostnader det medför.
I praktiken är det, som alla frilansjournalister vet, svårt att sätta priset – eftersom det till stor del är köparens marknad när man som jag enbart arbetar redaktionellt (ej kommersiellt). Ofta är man hänvisad till vad redaktioner "brukar betala". Det är i regel en förhandlingsfråga. I nästan alla fall blir man, om man lägger ner tid på fältarbete, research, skrivande etc, dessvärre underbetald. Den senaste text jag skrev, paradoxalt nog för SJF:s medlemstidning, fick jag noll kronor för (eftersom den räknades som ett debattinlägg). Den näst senaste, ett reportage från Kalifornien, får jag hela 13 000:– för – hurra (2 SJF-dagar)!
Betalningen är en förhandlingsfråga vad gäller tidsåtång, arvodesläge och allting annat, men vanligt är alltså ändå att det blir ett fast arvode som föreslås av redaktionen. Det är inte alltid det går att hålla på vad man ska/bör ta betalt – å ena sidan vill man inte dumpa marknaden; å andra sidan vill man naturligtvis ha ut sina älskade stories.
Man får se det lite grann som "gungor och karuseller" och inte bli alltför bitter över branschens skambud samtidigt som man ska göra allt man kan för att få redaktioner att betala bra för kvalitet.

För fotografier följer jag i regel BLF:s schabloner eller tillämpar något slags paketpris.

Uppdatering: *) Oops, nu är det under SJF:s rekommendation, som från den 1 januari är 6 560:–. Läs mer här.

2. Vad är det svenska ordet för pitch?
Tja, många svenska frilansjournalister använder faktiskt "pitch" och "pitcha", för att vi är så anglifierade och för att det inte finns något bra ord på svenska.
T ex: "pitcha en idé", "skicka en pitch" eller "redaktören gillade min pitch".
Men jag noterar att ordet inte ens förekommer i Byt Namn, som alla hugade frilans-wannabes och frilansjournalister annars genast bör skaffa (eller i alla fall inte i bloggen).

Annars kan man tala om exempelvis frilansförslag, artikelförslag, reportageförslag.

En pitch bör inkludera en synopsis, alltså en kort presentation av reportageidén (om den är någorlunda komplicerad), en kort presentation av vem man är och vad man gjort tidigare och kanske information om vad som gör storyn aktuell och relevant för just den publikation man kontakter samt exempelvis förslag på bildlösningar eller motsvarande. Graden av formalia beror på vilken typ av publikation och hur pass bekant man är med redaktören i fråga – man får pröva sig fram!

Uppdatering: Nu har jag lagt till etiketten "Frilansfrågor och goda råd". Jag gick igenom alla gamla inlägg med etiketten "Frilanstillvaro" och lade ganska godtyckligt till den nya etiketten på en hel del av dem.
Jag har antagligen missat en del (och har inte alls gått igenom min gamla blogg där det kanske finns ett och annat relevant) så tipsa gärna om ni hittar något gammalt inlägg som saknar den etiketten men borde ha den.

/Gunilla

8 comments:

  1. Jag började läsa inläggen under din nya etikett. Fantastiskt! Oerhört mycket tips och hjälp där!

    ReplyDelete
  2. Ja, det finns material till en bok om frilansandets mysterier här, skulle jag tro...
    Men som tur är slipper jag skriva den, nu när Byt Namn finns (som jag fortfarande inte ens sett, men som jag tror är toppen på alla sätt och verkligen vill rekommendera)!

    ReplyDelete
  3. Bra initiativ. Goda råd kan man aldrig få för många av.

    Vad gäller Byt Namn så är den klockren. Många bra råd och mycket humor.

    Min recension av boken finns här: http://www.bt.se/kultur/recensioner/talang-inget-for-journalister(898416).gm

    ReplyDelete
  4. Gunilla,
    Kul och nyttigt att läsa också det du skriver under den här etiketten!
    Är dock lite skeptisk mot boken...Visst är det väldigt träffsäker och underhållande mediesatir.
    Men som manual för hur man ska vara som "riktig" journalist håller det förhoppningsvis inte med smålarviga cynismer, i fortsättningen heller.
    Gunnar

    ReplyDelete
  5. Jag tror inte att boken utger sig för att vara manual för "riktiga" journalister! Vad gäller riktig journalistik bör man givetvis skaffa sig en riktig journalistutbildning. Jag tycker min – olika utbildningar sammantaget – är lagom lång...fast det passar förstås inte alla att ha så mycket universitetspoäng att det bubblar genom öronen.
    Har fortfarande inte läst eller ens bläddrat i Byt Namn, bara läst det mesta i bloggen, men som jag uppfattar det är den tänkt att lära ut sådant som man inte får lära sig på journalistutbildningarna utan snarare får höra från cyniska men välmenande kolleger vartefter.

    ReplyDelete
  6. This comment has been removed by the author.

    ReplyDelete
  7. Klart det är småkul med cyniker men jag gillade ändå rubriken till Expressens recension:

    "Nissar som fnissar."

    ReplyDelete