.JPG)
En fråga som jag skulle önska att lite mer insatta personer (än jag) diskuterade är hur djupt, mycket, länge man kan gömma sig bakom "källskydd".Pia, detta är otroligt bra frågor! Jag förvånas att ingen – såvitt jag vet – rett ut dem i någon tidning apropå detta. Som Anders R Olsson, eller någon av de andra experterna på pressfrihetsfrågor. Vi vred ju ut och in på sådant här när jag gick på journalistlinjen, men det var länge sedan och jag känner mig tyvärr inte kompetent att svara. På sistone har källskyddet mest diskuterats i samband med FRA-lagen.
Kan en journalist skriva precis vad som helst utan att bevisa det bakomliggande genom att hänvisa till källskydd?
Frågan uppkommer ju nu med Marklunds och Antonssons böcker och uttalanden, men jag är intresserad även mer generellt.
Finns det formella regler? Källskyddet är ju grundlagsskyddat, det är svårt att öppna upp?
Jag diskuterar med mina källor från fall till fall om vad jag kan säga/skriva och inte säga/skriva, men jag har på det stora hela sluppit konflikter och gränsfallsdilemman.
Jo, jag kan svara på det där med "skriva precis vad som helst" med hänvisning till källskydd. På gott och ont kan man ju faktiskt det. Man har sin trovärdighet som insats. I regel vet någon ansvarig utgivare vem källan är, men det är inte givet.
Jag har tagit del av "Mias" anmälan till JK, och misstänker tyvärr att den läggs ned, eftersom den handlar om en grej som jag har svårt att tro kan leda vidare. Nämligen (ur JK:s beslut om förundersökning, som är offentligt):
En person med pseudonymen Maria Eriksson har i en anmälan hit uppgett att en journalist vid upprepade tillfällen har avslöjat att hon har varit källa till uppgifter som har publicerats i artiklar i tidningarna Hemmets Vecko¬tidning och Allas Veckotidning år 1995 respektive år 2006. Som det får förstås gör Maria Eriksson gällande att avslöjandet av henne som källa har skett under åren 2006-2008.Det är ju givet att personen med pseudonymen Maria Eriksson varit källa till uppgifter som har publicerats i Hemmets Veckotidning och Allas. Det behöver man ju inte utreda, det är ju bara att öppna de tidningarna och läsa intervjun med just Maria Eriksson. Vem skulle annars ha varit källa till just de två texterna/personporträtten?
Jag förstår faktiskt inte denna anmälan. Det vore något annat om Maria Eriksson hävdade att hennes egentliga identitet röjts, i artiklarna eller i boken, men det har den inte såvitt jag vet och det är inte det ansökan handlar om. [Se dock L i kommentarfältet!]
Men jag hoppas ändå att åklagaren Tora Holst skriver något som handlar om just källskyddet och hur det fungerar – måste intervjupersonen ha begärt källskydd för att det ska gälla? hur länge ska det isåfall gälla? Vad händer när uppgifter sprids på nätet? etc.
Vi kanske får anledning att återkomma i ärendet. Som ni fortsätter finns det dilemman i hela denna soppa som kan användas till en hel räcka seminarier på journalistutbildningar.
Uppdatering: Jo, ett snabbt svar till kan jag ge. Det är förstås så att en journalist kan befrias från källskyddet, av sin källa. Det var det som skedde i Watergate-fallet häromåret, då Deep Throat valde att träda fram (han dog i fjol).
Annars är man nog som reporter i princip bunden av källskyddet till sin död, men journalister tacklar förstås detta olika – vissa står ut med tortyr eller går i fängelse för att inte röja sina källor; i andra sammanhang kan man känna sig redo att bränna källan av något skäl. Det är ofta knepigt att förstå källskyddets begränsningar, det kan vara väldigt luddigt och förutsättningarna är ju nästan alltid olika.
Uppdatering igen: Jag talade precis med Anna Serner, som är jurist och VD för Tidningsutgivarna. Hon är en av deltagarna på morgondagens seminarium och kommer eventuellt – i mån av tid, vilket kommer att vara en bristvara – att tala om just detta.
/Gunilla
Hej igen!
ReplyDeleteTack för dina svar, du bekräftade mina lekmannatankar.
Jag ser fram emot att höra debatten i morgon (i efterhand). Hoppas verkligen Anna Serner hinner säga något om kälskydd, och då även i detta speciella fall.
mvh
Pia, nu på annan dator
Hej! Kanske har jag missförstått men det eventuella brottet mot källskyddet i det där fallet är väl att Antonsson inför Maria Erikssons anhöriga bekräftat att den person hon intervjuat, i samband med artiklar om "Gömda", är samma människa som de anhöriga känner som "Maggan från Oxelösund" .
ReplyDeletePia,
ReplyDeleteVi kommer nog att återkomma till källskyddet på ett eller annat sätt!
L,
Aha, ja, det har du nog rätt i! Fast det är ändå märkligt, för det hade de ju liksom fattat själva, sedan många år (genom att se henne i många olika medieframträdanden, t ex i Aftonbladet 1995 och i det där TV-programmet från Göteborg samma år).
Frågan är om det ses som något slags förmildrande omständigheter. Hoppas självklart att jag har fel men jag tror faktiskt att Antonsson kan bli fälld. Trots att hon, enligt mig iallafall, agerat moraliskt riktigt då hon fått hela bilden klar för sig.
ReplyDeleteMen har Antonsson verkligen påtagit sig något källskydd gentemot Mia? I vilken situation skulle det ha skett? Hon har väl ffa intervjuat folk i omgivningen och Mias son m fl. Som jag uppfattade det. Och när skulle ett sådant källskyddsavslöjande i så fall ha skett?
ReplyDeleteÄven om det - rent teoretiskt - skulle ligga i farans riktning att en journalist skulle kunna fällas, vad ligger då i källskyddsreglerna om journalisten märker att det första intervjuoffret har totalblåst henne, lämnat 90 % falska uppgifter, i syfte att blåsa myndigheterna på pengar? Det har inte jag något svar på, men det vore intressant att höra vad alla i journalistskrået säger om det. Skall bedrägeriet avslöjas eller skall man begrava brottet i glömska och segla vidare till nästa projekt? Ligger det inte underförstått i ett respekterat källskydd att det inte är ett uppenbart, medvetet försök att bedra andra personer eller myndigheter? Det övergår min kunskapsnivå eftersom jag aldrig sysslat med dylika frågor. Ändå väldigt intressant om man skall få ta samhällets skyddsmekanismer i anspråk för att bedra och skada.
/S