.JPG)
Utdrag:
Det här är en ledsam, sjaskig historia. Ingen vill ge sig på någon som först utsatts för misshandel och sedan förmodligen uppriktigt trott på en hotbild som inte verkar ha funnits. Ingen vill peta på en av landets mest uppburna debattörer, med stort patos i viktiga frågor. Alla känner alla, alla väntar på att dammet lägger sig. Så får sanningen vänta, en flicka får tro att hennes pappa är en galen mördare och Liza Marklund ler sammanbitet hela vägen till banken.Igår var jag på en trevlig middag med några vänner, som hade rätt dimmiga begrepp om alltsammans (tills de fick se det inslag TV4 Nyhetsmorgon sände i december, finns bl a på YouTube). Först frågade de: "Så vem tror du på?".
Jag fattade inte riktigt frågan, sedan sade jag att det inte handlar om ifall man tror att Liza Marklund har rätt eller om Monica Antonsson har rätt – utan om a) ifall man läst boken "Mia; Sanningen om Gömda" eller ej, eftersom då man inser att Gömda inte stämmer på åtminstone en rad avgörande punkter och b) hur upprörande man isåfall tycker det är.
Här är en bloggpost hos riksdagsmannen Frederick Federley (c). Han undrar nyfiket varför alla är så arga, och jag tror att han är på samma stadium av alltsammans som rätt många andra normalmediekonsumenter. Lustigt med argumentet: "Men det var ju i alla fall en viktig historia att berätta!". Snart kommer han att ha ett koppel arga bloggare i kommentarfältet, gissar jag...
/Gunilla
Att Fredrik Federley inte har koll på så mycket som ett björkfrö är väl välkänt vid det här laget.
ReplyDeleteLäst i NYT boksektion idag att bara under den sista tiden har tre eller fyra böcker eller om det var flera som har hävdat vara "auto-biographies" (kommer inte på det svenska namnet, har varit hel plagiarism eller där stora delar av innehåller är påhittat.
Det senare behöver ju inte vara fel, men ska inte säljas som auto-biographical.
Som jag skrev hos Isobel, jag har inte läst Antonssons bok.
Jag tänkte bara tipsa om en blogpost om Gömda som känns väldigt relevant. Den skrevs i april 2008 (alltså innan Antonssons bok kom) på bloggen Svenskläraren och handlar om Gömda som roman:
ReplyDeletehttp://svensklararen.blogspot.com/2008/04/vi-ska-inte-lsa-liza-marklunds-gmda-i.html
Både inlägget och diskussionen är läsvärda. En av poängerna är att i princip alla läsare uppfattar boken som heltigenom sann. I diskussionen finns även en länk till en mycket intressant artikel om Gömda i tidningen Svenskläraren.
Jag kan bara inte låta bli att notera att en del av "gammalmedia" uppmärksammat saken, nämligen vi på Medierna. Vi gjorde som bekant en grej redan på den första boken som ifrågasatte Liza och "Mia" och deras sannfärdighet. Och har haft två eller tre inslag om senaste boken. Och att listan Isobel drar över gammalmedias senfärdighet är identisk med vad vi i Medierna rapporterade för snart en månad sedan. Hade känts bra med en hänvisning i Isobels text, faktiskt.
ReplyDeleteMen nu gnäller jag här hos dig istället, Gunilla...
Lasse, Medierna mm
Jessika,
ReplyDeleteJag kan bara säga att du nog får läsa Monica Antonssons bok, jag tror att du skulle gilla den!
Tack för tipset om Times-artikeln – den passar (tror jag, har inte kollat upp den) utmärkt som bakgrund till en grej jag ska skriva.
Svante,
Håller med dig – den där diskussionen är mycket intressant och jag har redan länkat dit (här i bloggen tidigare, och i min Neo-länklista)!
Lasse,
Helt korrekt, ni förtjänar absolut mer cred än vad ni fått av mig och andra. Jag trodde att ni hade fått mer erkännande åtminstone här, och så hittar jag pinsamt nog endast detta inlägg som länkar till er:
http://gunillasdagbok.blogspot.com/2009/01/teflonavsljade.html
Men jag gav i alla fall Medierna en hel del beröm direkt till Tonchi Percan häromdagen...och bad honom att ni ska göra den självklara uppföljningen av inslaget i våras som Liza mer eller mindre lovat er. ;-)
Se'n är ni ju inte det enda gammelmedieprogram som gjort inslag, precis. Många har gjort mycket, även om vissa hade kunnat göra mer (andra SR-redaktioner, till exempel!). Jag tror att Isobel fått så mycket beröm idag mest för att texten kommer i just Expressen, vars "Gömda"-bevakning hittills varit något märklig.
Jag har för övrigt försökt sälja in texter om hela soppan sedan mitten av december, och känner först nu att det lossnat något. Men det är ju heller ingenting ovanligt för mig att det är svårt att sälja in bra grejer...särskilt under en månad över julen och tre månader över sommaren.
/Gunilla
Till försvar för Isobel: det ÄR inte särskilt lätt att skriva om denna härva på det begränsade utrymme en tidningsartikel utgör.
ReplyDeleteOK, Gunilla, då var mitt tips onödigt. Jag har inte följt storyn i detalj här utan snubblade in idag, det var därför jag inte visste att du länkat till det.
ReplyDeleteNej då, det var inget onödigt tips! Det är säkert många andra som också snubblar in här. Inte kan någon hålla reda på alla mina länkar...
ReplyDeleteJag har lite svårt med koncentrationen just nu så även med en systematisk bok är den volymen information lite överväldigande.
ReplyDeleteJag ska inte säga att jag var en sån som tänkte att jag misstänkte minsann att det var ugglor i mossen, för jag läste åtminstone de två första.
Den om dottern är inte vidare trovärdig men vi håller barnen utanför alltihop.
För egen del förväntas jag mig att biografier (?) ska vara just det. Vila på sanning. De ska inte vara uppsminkade för dramatisk effekt. Är de en roman så är de en roman och ska kallas för en roman. En biografisk roman är en oxymoron.
Det är en eller två separata artiklar i NYT om plagiarism/uppsminkningen.
Gunilla, jag hoppas du inte glömmer att hålla koll på Gömda-artiklarna på Newsmill.
ReplyDeleteStefan,
ReplyDeleteVad får dig att tro det?! ;-)
Jessika,
Monica Antonssons kapitel är i regel korta, perfekt om man som jag (också) är tämligen okoncentrerad... Det är dock många personer och rätt mycket röra att hålla reda på.
Jag tror inte Gömda sålts in som "biografi", däremot som en "sann" berättelse.
Kanske visste jag att det var på väg in ... man vet aldrig.
ReplyDelete/S