Det var såväl upprörande som beklämmande att läsa Gömda-Mias partsinlaga. Tyckte precis som du att Helin var väldigt sansad och bra i PK-debatten. Därför blir det så mycket sorgligare att nu se AB:s solkiga agerande på Lövkvists lobbying. Det är en skam för svensk journalistik. Hur kan man saluföra en till synes förvirrad kvinnas livstragedi år ut och år in? Finns det någon som på fullt allvar tror på Gömda-Mias ambitioner att leva i en anonym tillvaro i Arizonas torra öken? I jakten på det stora scoopet gick AB:s reporter på sitt yrkeslivs hittills största nit och AB:s trovärdighet sjönk som en gråsten./Gunilla
15 February 2009
Charlotte: "AB:s trovärdighet sjönk som en gråsten"
STOCKHOLM Det blir av tidsskäl ännu lite mer "snyltbloggande"... rättare sagt citat från andras bloggar (termen syftar ju annars på folk som skriver långa kommentarer istället för att skaffa egen blogg). Denna gång signaturen Charlotte som idag skrev hos Paul Ronge:
Etiketter:
"Gömda"-soppan,
Mediekritik,
Samhällsdebatt
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
Den tredje statsmakten har definitivt abdikerat i och med Aftonbladets (och Expressens) senaste publiceringar i Mia-sörjan
ReplyDeleteEfter att ha läst Aftonbladets artiklar och dokument lite mer noggrant så påstår jag att AB-journalisten OCH hennes chefer inte är kompetenta uppgiften, alternativt så har de haft så bråttom att de inte läst ordentligt.
Det är nämligen en himmelsvid skillnad mellan domstolarnas konklusioner och skäl respektive deras referat av parternas argumentation (som normalt står i inledningen). I myndigheternas utlåtanden är det inte lika strukturerat, utan mer som en gröt. Även där är det emellertid uppenbart att det i allt väsentligt enbart bygger på Mias påståenden. Därför per se ytterst lågt bevis-/källvärde. Om det därtill är så att hon har mytomaniska tendenser så förstår alla, utom möjligen Aftonbladets företrädare, att då är dessa yttranden och dokument totalt värdelösa! Än mindre har de granskat de motbevis som finns eller låtit sakkunskapen replikera i den takt de publicerat. Bara så dåligt så man nästan storknar!
Dessutom verkar chefredaktörerna inte se skillnaden mellan
- brev visavi dom, högsta domstolen visavi hovrätterna, resp kammarrätterna och regeringsrätten, och slutligen kammarrätten visavi regeringsrätten.
Jag blir helt förtvivlad över att de inte ens ifrågasätter att regeringsrätten inte ens tog upp målet - om bidrag! Då kan de inte heller ha meddelat dom. Att HD (sic!) under de omständigheterna skulle ha skrivit ett brev med det angivna innehållet till domstolen i Denver förefaller helt osannolikt. Ett brev: OK, möjligen. Men inte med det innehållet.
Aftonbladets granskning av källorna är ju närmast dilettantmässig! Ett lågvattenmärke inom journalistiken.
Man må tycka vad man vill om Jan Guillou, ssk i den här sörjan, men jag kan inte tänka mig att han hade missat något så uppenbart vid en källgranskning. Han har vana att lästa juridiska dokument.
/Me, en typisk bloggsnyltare ;-)
Hittade Guillous krönika på Flashback (nu fikar jag inte, så nu kan jag ju läsa den på datorn...!)
ReplyDeletehttps://www.flashback.info/showpost.php?p=15140898&postcount=6942
Jag blir lite trött, trots att jag precis gått upp.
För det första tycker jag att om man i egenskap av journalist yttrar sig i denna fråga bör vara väl påläst. Vad jag ställer som minimikrav är 1) Ha läst Gömda och Asyl och 2) Antonssons bok. Vill man ha plus i kanten så får man gärna ha skummat Erikssons övriga böcker också så man har hela bilden.
Man har ju även läst några artiklar som publicerats om Mia genom åren. Dessa har Guillou tillgång till, trots dataovana, eftersom jag i ett mejl till hans fru bifogade en lång länklista. (Det var ang. dumförklaringen av oss naiva bokköpare. Fick svar faktiskt.)
Sedan tycker jag att man bör ha hållit sig ajour med debatten på Internet. Jag vet, detta är lite överkurs, men det underlättar när man kan söka och sålla bland informationen själv.
OBS! Detta moment kräver en dator. Men man kan annars gå till biblioteket och surfa där.
Nu har vi en gedigen grund att stå på. Och därmed kommer det vi skriver ha lite mer substans och folk slipper irritera sig på sakfel osv.
För när man skriver en krönika och det kort in i texten står att läsa:
"I höstas gav frilansjournalisten Monica Antonsson ut en bok med avsikt att skandalisera Marklunds romaner."
så känner jag att basic research saknas.
Nej, det var inte hennes avsikt (åtminstone inte enligt Antonsson själv) och jag kan belägga med ett antal länkar att boken då salufördes som faktabok och inte som roman.
Och det sätter liksom tonen. Jag är medveten om att det är en krönika och att det är Guillou som skriver den och den handlar om Gömda. Till hans anseende då får jag tyvärr säga att jag förväntar mig ungefär det han skriver. Och det tycker jag är tråkigt, åtminstone för Guillous skull.
Skulle jag sitta så på ett seminarium eller skriva så i en uppsats/tentamen skulle jag få bakläxa och förmodligen med motiveringen att gå hem och läs på.
Till Guillou skulle nog uppmaningen bli: Gå hem och surfa på. Det är faktiskt ganska roligt!
Stefan,
ReplyDeleteWord!
Cajsa,
Och vad svarade Piratförlaget?
"Man må tycka vad man vill om Jan Guillou, ssk i den här sörjan, men jag kan inte tänka mig att han hade missat något så uppenbart vid en källgranskning. Han har vana att läsa juridiska dokument."
ReplyDeleteEh, I beg to differ! I sin AB-krönika idag visar han rent förakt för all kunskap kring de dokument som presenteras i sammanhanget.
Bra inlägg av både Stefan och Cajsa.
ReplyDeleteJag måste också kommentera den här omständigheten som kommit fram att "supreme court" skulle ha stött Mias asylsak i USA.
Det är helt uteslutet. Kammarrätten - administrative court of appeal, som den heter på engelska - är den högst instans som Mia bevisligen varit i med en biståndsfråga om 350 tkr. Där bedömde Kammarrätten inte desto mindre att Mia inte kunde leva ett normalt liv i Sverige.
Jag tycker nog inte man skall förringa att den där Osama var en råkriminell typ (läs: kvinnomisshandlare m.m.); att Osama sitter i media idag med oskyldiga hundögon är inte konstigt - det har ju gått några år och dessutom är som bekant människan kapabel till manipulation.
Men för att återkoppla direkt till artikeln så ansluter jag mig gärna till kören att etablerad media är icke trovärdiga eftersom de har affärsintressen i Liza Marklund. Både Aftonfabeln och sExpressen är beroende av Marklund i någon ofattbar utsträckning och därmed jäviga.
Rätt så, Gunilla! Jag viker mig. Mitt exempel avsåg gången tid, men det framgick inte.
ReplyDeleteVad jag ville förmedla var mer hur JG var innan han blev en del av etablissemanget, innan han var partisk redan från början och innan en historia hade negativa pekuniära effekter för honom. Jag håller med om att han numera har visat sig sakna ryggrad.
Det är många som sagt eller antytt att om JG inte hade suttit på den andra sidan från början i den här affären så hade han agerat som i det norska fallet, det om Bokhandlaren i Kabul. Å det hade väl varit logiskt.
Jag skrev vid ett tidigare tillfälle att första gången jag insåg att han numera inte är tillförlitlig, det var när han i radio hävdade att Unni Drougge ALDRIG hade misshandlats, i strid med en tingsrättsdom OCH ett erkännande OCH ett avtjänat straff. Enligt min mening kallade han vad som bevisligen var vitt för svart (inte ens grått, utan svart!). Den dagen inträdde han i det jag vill kalla för det "ofelbara kejsarstadiet". Och på den vägen är det. Tyvärr!
Jag mejlade Skarp den 13 januari efter hennes uttalande på Piratförlagets hemsida, för jag tyckte att man som förlag inte bör dumförklara sina läsare.
ReplyDeleteSkarp svarade redan samma dag, vilket jag gillade och svarade att hon förstås inte ville dumförklara någon och att hon beklagade att jag uppfatttar hennes text på det viset.
"Min avsikt var att försöka påvisa skillnaden mellan en dokumentärroman och ett journalistiskt reportage. Jag misslyckades tydligen och kan bara beklaga det." (saxat ur mejlet)
Vidare att jag skulle höra av mig om ett par veckor om jag var intresserad av att diskutera frågan mer. Detta då frågeställningen var svår att överblicka för tillfället.