Emma Stenström skriver liksom Björn Wiman en fin recension av Johan Klings mediefjantsbok: "Människor helt utan betydelse". Citat:
Här skildras en man som är raka motsatsen till samtidens hyllade “handlingens man”. En man som inte tar för sig. Som inte är “företagsam”. Som är osäker och oroar sig. Sådär som många av oss gör, och vissa mer än andra./Gunilla
(– – –)
Sedan finns det många andra bottnar. En sådan är hur oron skapas inombords, och inte av faktiska händelser. (– – –) Boken är dessutom en språklig liten pärla. Man läser verkligen vartenda ord, för det är i språket och bilderna som handlingen finns. Små nyansskiftningar, upprepningar, parallella tankespår, ständiga skiftningar i stämningsläge, bilder. (– – –) För mig är det ofta språket som avgör om jag tycker att en bok är bra eller inte. (– – –) Dessutom är det skönt att för en gångs skull läsa en skildring av mediebranschen, samtidens mest uttjatade miljö, som tar fasta på det inre istället för det yttre; på det som har betydelse.
No comments:
Post a Comment